Höstsol

Ljuset frän den svaga höstsolen är tunt som andedräkten från en dröm, gyllene men trött, som om det minns sommaren mer än det lever i nuet.
Luften står stilla, fylld av ett slags efterklang — det där ögonblicket när allt redan har hänt men ändå dröjer kvar.
Träden brinner tyst, de sista löven darrar stilla innan de ger upp och faller.
På marken ligger dagen i lager av koppar, guld och bärnsten, varje steg är ett svagt prassel, en viskning mellan tid och glömska.

Alla själars dag

Det är inte klokt vad många viktiga dagar det finns.

Idag är det "Alla själars dag", den dag då avlidna skall hedras, särskilt de som ännu inte har nått himmelriket utan är kvar i skärselden.
Skärselden låter inte bra.

Alla helgons dag

En kristen högtid med rötter i medeltiden i Sverige som först omnämns i Vallentunakalendariet från år 1198.
Ursprungligen handlade dagen om helgon, men i modern tid har fokus skiftat till att minnas alla döda, särskilt nära och kära, en dag för eftertanke snarare än för fest.
*
Freja och jag tar vår vanliga lördagspromenad, stigen ringlar sig fram mellan gran och björk, genom fuktiga löv som tystar stegen.
Vi vandrar runt Elfvikslandet förbi Efviks gård där det gamla huset på höjden ser ut att minnas mer än jag gör, ekarna intill står som väktare av tystnad.

Halloween, en märklig helg.

Under skogens tak

Marken är täckt av ett mjukt täcke av fallna blad i nyanser av bärnsten, koppar och vinrött, varje steg viskar om tidens gång.