Alla helgons dag

En kristen högtid med rötter i medeltiden i Sverige som först omnämns i Vallentunakalendariet från år 1198.
Ursprungligen handlade dagen om helgon, men i modern tid har fokus skiftat till att minnas alla döda, särskilt nära och kära, en dag för eftertanke snarare än för fest.
*
Freja och jag tar vår vanliga lördagspromenad, stigen ringlar sig fram mellan gran och björk, genom fuktiga löv som tystar stegen.
Vi vandrar runt Elfvikslandet förbi Efviks gård där det gamla huset på höjden ser ut att minnas mer än jag gör, ekarna intill står som väktare av tystnad.

Postat 2025-11-02 00:01 | Läst 238 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Halloween, en märklig helg.

Det är ursprungligen en irländsk, brittisk tradition.

Den keltiska högtiden Samhain firades för över 2 000 år sedan och markerade slutet på skördesäsongen och början på vintern, firandet har sitt ursprung i gamla, förkristna keltiska högtider där man trodde att gränsen mellan de levande och de döda var som tunnast, och att onda andar kunde röra sig fritt, för att skydda sig från dessa andar klädde man ut sig och tände eldar.

Postat 2025-11-01 00:09 | Läst 250 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Under skogens tak

Vid luch igår vandrade vi under skogens tak, där löven brinner i guld och rött, ljuset silar genom grenarna som ett varmt skimmer.

Marken är täckt av ett mjukt täcke av fallna blad i nyanser av bärnsten, koppar och vinrött, varje steg viskar om tidens gång.

Postat 2025-10-31 11:02 | Läst 258 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Gråskala med färgstänk

Världen har dragit ner färgen till ett minimum, som om någon vänt på en gammal filmrulle och låtit ljuset filtreras genom silver.
Träden är skuggor, fåglarna grå penseldrag mot en ännu gråare himmel.
Vi vandrar i tystnad, orden skulle ändå försvinna, upplösas i daggen, men det finns en sorts klarhet i avsaknaden av färg.

Postat 2025-10-29 11:56 | Läst 287 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

En ny dag, en stilla början

Tisdag morgon och ljuset lyser lätt över marken, som om dagen ännu tvekar.
Vi stannar upp, andas in det första ljuset och ser hur himlen försiktigt tänds i skiftningar av grått, blått, guld och en aning rosa.
Nattfukten svävar kvar mellan träden, lindar in världen i en viskning, i ett löfte om stillhet som bara oktober kan hålla.