Morgonens långa skuggor

Söndagen

Söndagen sträcker ut sina armar, bjuder in till stillhet, men också till nya tankar och nya steg.
Morgonens ljus ligger mjukt över träden och skogen, inte längre högsommarens brännande guld, men, luften bär fortfarande på en sista värme.
Det är en tid då man kan gå långsamt, låta skorna följa lövens första fallande dans.

Grått

En grå dag är ingen förlust av ljus, utan en paus där konturerna blir tydligare.
Färgerna väntar i skuggorna, redo att överraska när ögat vänjer sig.
Det är i avsaknaden av sol som vi påminns om att ljuset aldrig försvinner, det bara gömmer sig för att komma tillbaka starkare.
Så även denna grå dag bär en underton av hopp.

Apelsinvillan

Byggnaden har fått sitt namn av de orangefärgade träklot som pryder den övre verandan. De skall möjligen föreställa tända prydnadslyktor, men anses påminna mer om apelsiner. Vid bygget kom en del äldre material till användning, bland annat i stommen och för flera innerdörrar som härrörde från 1700-talet. På 1980-talet genomfördes en omsorgsfull renovering av byggnaden då fasaderna även återfick sin ursprungliga färgskala.

(Texten från Lidingö stad och Lidingö hembygdsförening.)

*

Vi önskar er en skön fredag.

Hösten är ingen avskedssång

Molnen ligger lågt över skogen, som om himlen lagt sig nära för att lyssna.
Hösten talar inte om slut, den talar om början,
om jorden som vilar för att kunna blomma igen,
om att allt förändras men inget försvinner.