Gryningshimlen lyser som neon.

Som om natten inte riktigt vill ge upp sitt grepp, men försöker klä sig i nytt ljus, blinka till som en trasig skylt.
Vi står i tystnaden mellan två andetag, och världen tycks tillfälligt upplyst inifrån.

Postat 2025-10-14 22:46 | Läst 287 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Svanen ser misstänkt på oss

Havet glittrar, hösten håller sig på avstånd, och i detta ögonblick är världen varken på väg bort eller på väg hem — den bara är.
Svanarna står där intill land, som vita utropstecken mot det gråblå havet.
Halsarna är böjda, ögonen mörka och orörliga det är som att de säger, här är vi, här är stillheten, och ni — ni är bara gäster.

Postat 2025-10-14 22:23 | Läst 284 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

När solen föds

Mörkret har börjat ge vika, men ljuset tvekar ännu vid horisonten, som om det inte riktigt vågar ta plats.

Himlen står i brand – inte av eld, utan av löften.

*

Postat 2025-10-13 23:20 | Läst 258 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Genom vassen

De första strålarna bryter nattens tunna hinna. Ljuset smyger sig fram, försiktigt som om det inte vill väcka havet för hastigt.
Vassen darrar till, inte av vind, utan av värme — en viskning av guld som vandrar längs varje strå. Droppar från nattens tystnad glimmar till, en sekunds evighet innan de faller tillbaka till det svala vattnet.

Postat 2025-10-12 18:26 | Läst 246 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En dag som bara är

Träden står naknare för varje dag, men inte ledsna, mer som om de äntligen får andas ut.
Vi går långsamt, följer stigen där skuggorna växlar mellan guld och brunt.
En vindpust får löven att dansa tillfälligt, virvla upp och falla igen, som om de prövar friheten men ändå väljer marken.