Reflektioner

Borgvik hade ett stort järnbruk under den vattendrivna perioden. Under flera hundra år smältes malm till tackjärn här.  På fabriksgården finns en sk mumblingshammare vilket betyder att man även här hamrade ut tackjärnet till sk stångjärn. En stor del av järnet som användes för att bygga Eifeltornet i Paris kom härifrån. Stålet från denna hytta och hammare var känt för sin kvalité. Idag "bara" en känd resturang.... Märkligt ändå. 

Masugnen var inbyggd på den tiden. Vattnet som drev verksamheten är uppdämt idag och passerar istället kraftstationen som finns nära. En mäktig plats på många sätt. Hade en site som jag kallade "Värmlands industri historia". Arbetet att hålla den i luften blev till slut för omfattande och kostade mig pengar men hade ca 100.000 besök varje år. Väldigt många från USA. 

Strukturomvandlingen från mitten av 1800-talet till en bit in på 1900 var smärtsam för många. För svår och många valde att utvandra av bl a den anledningen. Inte bara naturligtvis men i Värmland rasade hela samhällen ihop när bruket lades ned. De många besöken på min site hänger naturligtvis ihop med den sk bruksdöden och utvandringen i slutet av 1800. 

Från småskalig vattendriven verksamhet där hyttans existens och lönsamhet vilade på ett utfärdat sk privilegium. När privilegiumet avskaffades och bruken istället drevs i bolagsform och i konkurrens mellan varandra slogs de mindre ut. Den överförda kunskapen mellan far och son i generationer klarade inte av den brutala konkurrensen från de större bruken som även kunde mobilisera långt mer nytänk som krävde riskkapital. För att inte tala om att malmen nu kunde smältes och renas med annat än träkol. 

Kring bruken växte kompletta samhällen upp. Huset på bilden kallades bagarstugan. Byggt i sinnersten som är en restprodukt av slagg från smältningen av malm tillsammans med kalk. Många många hus och jordkällare etc i Värmland är byggda med denna restprodukt. 

Hade bara min bästa kamera med mig idag men bara med ett enda objektiv. Ett 45 mm som översatt till fullformat är ungefär en 35:a. Närgränsen är så där. Önskar att jag hade tagit med ett makro. Vi letade efter växten Linnea på vägen från LM Ericssons barndomshem till Silvergruvan i Värmskog. Växten är den "vackraste" av alla enligt mig. Som om det skulle finnas fula växter.... Det fick bli mer en miljöbild denna gång. 

Lars Magnus Ericsson barndomshem finns här. Det var "ingen dålig pöjk" som vi skulle uttrycka det i Munkfors där jag växte upp. Inga överdrifter. Inget beröm. Ingen ska behöva bli mallig. Nej, inte heller hans bror John Ericsson med bl a sin propeller lösning var något stolpskott. Imponerande det de båda åstadkom

Min bästa kamera som jag använde idag finns nu även som kompaktmodell. Såg att den första versionen saknar IBIS. Nja, tror jag avvaktar tills nästa version. Om jag ens kommer att köpa men märker att jag mer och mer gillar det kompakta. Har ju redan en mycket bra kompaktkamera i APS-C format. Det är faktiskt den jag numer använder mest. Det bara blir så...

Fotoglädje eller kamera glädje

Har haft en längre "down period" i mitt fotande. Kanske mest beroende på arbeten inför försäljning och efter köp av bostad samt flytt. Saknar lite det mer "ambitiösa" fotandet om man kan utrrycka sig så. Har under flera år nu tagit bilder med mina kameror ungefär som om jag hade tagit dem med mobilen.

Det ambitösa för mig är att vänta in ljuset, ta sig till den speciella platsen tidigt med stativet, trådutlösaren, blixten etc. Få rosor på knäna.... typ. Bilderna nedan har inget med vad jag skriver. Bara ganska nytagna bilder för att illustrera... ingenting

Det jag ville skriva om är känslan av att jag nog många gånger lurar mig själv. Har lurat mig själv. Är nöjd / mycket nöjd med min fotourustning. Har faktiskt tre kameror som jag använder paralellt, Inget fattas där. Har alltid prioriterat kameran fast det har svidit ekonomiskt. Ibland har jag tangerat tanken.. vad håller jag på med? Egentligen.

Bildformat, dynamiskt omfång, antal pixlar osv är viktiga parametrar. Naturligtvis men ändå är objektivet viktigare när man har kommit till en viss nivå av kamera utrustningen. Men lura sig själv då.... 

Jo... om man ska vara helt ärlig. En nyare kamera idag är ju långt bättre än vad jag kan visa på min förhållandevis bra skärm. Den har långt bättre upplösning än vad jag kan skriva ut på min fina Epson A2 skrivare. De flesta kameror är därmed tillräckligt bra eller tom mer än så. De stora bildfilerna från kameran behöver ju interpoleras bakåt för att kunna visas på ex skärmen som har betydligt sämre upplösning. 

Såklart finns det fördelar med hög upplösning vid beskärning etc. Lura sig själv är väl när man tror att man kan efterlikna den där vackra landskaps bilden man såg någon annan hade tagit, bara man hade en nyare bättre kamera. Man funderar och försöker få reda på vilken kamera eller objektiv har han/hon haft för att få till ljuset, omfånget eller djupet i bilden. Tankarna som har funnits att jag själv behöver byta upp mig till samma nivå för att komma i närheten. 

När det kanske mer, i alla fall tror jag det, handlar om att komma tillbaka till läget "hantverk" och eftertanke. Stativ och trådutlösare med flera bilder men med olika fokus. HDR tekniker samt mer ambitiös bearbetning av de enskilda raw bilderna. Att använda program som kan skapa en stackad bild av alla ingående så allt i bilden blir skarpt. Bilder med långa exponeringar osv osv. 

Det är lätt att tro att den eller den kameran eller objektivet någon annan använde också kommer att göra att min landskapsbild också får det där extra dramatiska utseendet. Nja, ganska säker på att det handlar om något annat. HDR teknik samt stacka som sagt samt diverse redigeringstekniker.  För det är väl inte så att någon vill att vi ska känna att vi behöver nog byta upp oss så fort det kommer nya modeller

"Lura sig själv" menar jag är när vi tror att vi alltid behöver ny utrustning för att få till en bild på samma sätt som andra. När det mer handlar om att "andra" nog har skapat sig mer erfarenheter av att använda olika tekniker och redigeringsmöjligheter. Själv har jag under flera år i stort sett inte gjort några som helst förändringar hemma framför datorn. Mer eller mindre rakt upp och ned konvertering till jpg. Tror jag ska försöka hitta tillbaka till "hantverket" igen. Blixten, ljusreflektorn osv osv, makro tältet (vart jag nu har lagt det). För att inte tala om att damma av fotogömslet 

Har behövt byta redigeringsprogram. Det viktigaste för mig i närtid är att bli bättre på det. Komma till läget igen där redigeringen går så smidigt att jag kan vara kreativ med det jag kan. 

Men ingenting utesluter det andra. Tar betydligt fler dokumentära bilder idag. Använder då min "lilla" kamera. Kompakt kameran som är så extremt bra. Ska också försöka blir mer planerande när jag fotar i övrigt. Anstränga mig mer. Bli skitig. Hitta tillbaka. Kameran för mig är på samma sätt som man en gång övertalade barnen att bli med på bio så man själv fick se den nya tecknade filmen.

Det är ju mest naturupplevelsen... kameran är ju något slags alibi att få vara där.  Men inte bara