Så tog Pentax fram sina mest legendariska objektiv. 43 mm även för Leica.

Bildresultatet skulle alltså vara styrande i utvecklingsarbetet. För att ta fram testbilderna investerade Pentax i marknadens ledande minilabb från Fujifilm. En mycket dyr maskin som tog emot oframkallad film, framkallade, torkade och sen printade ut pappersbilder. Prototyperna med sina olika optik och beläggningar användes alltså för att ta riktiga bilder som printades ut på papper!

.

De fick råd av en berömd fotograf, den bortgångne Shoji Otake. Först kunde ingenjörerna inte alltid se skillnaderna, men Otake-sensei kunde omedelbart se dessa  och berättade för dem var de skulle leta. När de väl utvecklat förmågan att se skillnaderna blev de skickliga i att själva utvärdera bilder. Medarbetaren Ikenaga-san kommenterade att de kände att deras ögon förbättrades genom att vara en del av denna process.

.

Bilderna skulle sålunda upplevas som skarpa, bra och tilltalande men inte nödvändigtvis kliniskt perfekta. Lite bildfältskrökning okej om det hjälpte.  Vinjettering på maxbländare kunde t o m vara en fördel. Mittskärpan skulle alltid vara mycket bra, Vid 5,6 eller 8 skulle det vara full skärpa från kant till kant. 

.

Pentax hade länge varit bra på flerskiktsbeläggningar och använde nu alla till buds stående medel för att eliminera det som på engelska kallas ghosts. 

.

Normalen visade sig få en brännvidd om 43 millimeter. Konstruktörena kom ihåg att den brännvidden använts i en del äldre mätsökarkameror och då känts bra. Säljavdelningen uppfann argumentet att detta var den perfekta normalen. 43 mm är diagonalen av 24 x 36.

.

(Det där med ögat ser som 50 mm är bara vidskepelse. Vi har 220 graders vidvinkel i synfältet och ett inbyggt tele med bortåt 5 meters brännvidd mitt i gula fläcken. Ögonen är en del av hjärnan och vi tittar med hjärnan. Den bygger upp en stabil 3D-bild i huvudet medan blicken flackar omkring. Kolla själv! Den 3D-bild man upplever hoppar inte omkring allteftersom ögat byter riktning.)

.

För att begränsa uppstartskostnaden beslöts att montera för hand i stället för att investera i helautomatiska maskiner. Limited betyder därmed faktiskt limited, begränsad. Att skala upp och minska styckkostnaden skulle vara ett jättesteg som Pentax inte tagit. 

.

43 mm objektivet kom ut på marknaden 1997. Sju linser i sex grupper. Ingraverat namn SMC PENTAX-FA 1:1.9 43mm Limited. Det väger 165 gram inklusive motljusskyddet i metall, har diameter 64 mm och längd exkl motljusskyddet 27 mm. Här monterat utan motljusskyddet på min Pentax K-1 med sensor 24 x 36 mm. 

.

. 

. 

Genomskärning: Pentax Forums. 

.

42mm objektivet  såldes bättre än väntat. Med Hirakawas koncept validerat tog Pentax med två års mellanrum fram ett 77 mm kort tele och en 31 mm vidvinkel. Och priset fick gå högre. De kallas The Three Amigos. Det fanns fotoentusiaster som bytte till Pentax för dessa objektiv. De är fortfarande i produktion, sen några år lätt moderniserade med ännu bättre antireflexbehandlingar. De rankas fortfarande mycket högt. 

.

I förrförra veckan fick jag tag på en tidig 43 mm. Tillverkningsnummer 0009712. Köpte den på ebay.de från Luxemburg. Särskilt på full öppning tar den ibland bilder med en speciell känsla. Fansen pratar om "Pixie Dust" och "3D-pop". Utmärkt skärpa mitt i bild.  Nedbländat blir det skarpt över hela bildfältet. Jag trivs med brännvidden 43 mm och gillar bildkvalitén. 

Bilder: 

Industrilandskapet Norrköping, Louis De Geer Konsert & Kongress mitt fram och t h. Full glugg 1,9. 

Test av skärpedjup. Först tegelvägg plåtat med f 1,9. Skärpan inställd strax ovanför fönstret. 

.

Sen samma vägg med f 9. Skärpan fortfarande inställd strax ovanför fönstret. 

.

Travers med lyftkrok. Fabriksskorsten i bakgrunden, inhägnaden i förgrunden tecknades oskarp. F 1,9. 

.

Här håller min fru på med en teckning. LED-belysning från takarmaturer. ISO 400, f 2,8.

.

.

Här porträtt med enligt mitt tycke viss 3D-känsla. Fönsterljus. 

.

Åter till Louis De Geer Konsert & Kongress, här en kvällsbild. ISO 1600, f 2.8. 

.

Pentax hade nog ett getöga på Leica. Tog fram en version av 43mm objektivet med 39 mm Leicafattning. Det saknar autofokus. En specialgjord sökare följde med. 3000 exemplar såldes slut. Det har visat sig fungera särskilt bra på Leicas digitalkameror, inkl Monocrome. Kanske den rakare infallsvinkeln mot sensorn är en hjälp.

Aktuell annons på Ebay.de

Man får slanta upp kring 10.000:- för en uppsättning i near mint skick.

Huvudkälla till det här inlägget är Pentaxforums. Särskilt ett inlägg från ett evenemang där flera av dem som tog fram dessa objektiv medverkade. Dessutom nätsurfning och egna minnen.  

Test av Pentax 43 mm kultobjektiv

För ett par veckor sen blev jag innehavare av ett i stort sett oanvänt SMC Pentax-FA 1:1.9 43mm Limited f 1,9 tillverkat 1997.

Nu testar jag det på olika motiv. I går på en utblommad amaryllis. Den står hos min fru i hennes boende. Jag försökte få till en bild innan den blommade ut, men det vart ingen att visa. Gunte Leiswall visade en inspirerande bild i sin blogg      https://www.fotosidan.se/blogs/guntefoto/guldsoendag.htm      och jag tog efter. I mitt fall fick ett vikbart golvunderlägg med svart tygöverdrag bli bakgrund. 

Full öppning. Kort skärpedjup. ISO 400. Kamera Pentax K-1.

Pentax och Zeiss. Samarbete och konkurrens.

Pentax har en lång och bitvis stolt historia. Grundades 1919 som Asahi Kogaku Goshi Kaisha, Den Stigande Solens Optik. Tillverkade optiskt glas och linser. 1938 ombildades företaget till Asahi Optical Company med delvis militär inriktning. Innan kriget utgjorde ju Tyskland, Italien och Japan "Axelmakterna" och samverkade på mångahanda sätt. 

                                                                         . 

Efter Japans kapitulation hösten 1945 upplöste amerikanarna Asahi Opt. Co. Företaget återuppstod 1948. 1957 introducerade det sin nya SLR med pentaprismsökare. Användaren såg en rättvänd bild genom det objektiv som satt på kameran! Den fick namnet Asahi Pentax. En sammanställning av "penta" och "Contax". Namnet var redan registrerat av östtyska Zeiss i Jena för att användas på en kamera med pentaprismsökare. Asahi köpte rättigheten att använda det.

                                                                          .

Själva kameran var påfallande lik östtyska Praktina. (Prakica är ett annat märke). Praktina hade utvecklats av Siegfried Böhm vid Kamera-Werkstätten i Dresden. En skillnad var att Asahi valde M42-gänga i stället för Praktinans komplicerade bajonett. Praktinan var dyr medan Asahi Pentax nådde en massmarknad.

                                                                           .

Väst odlade ju en djup misstänksamhet mot allt sovjetiskt inklusive östtyska produkter. Västtyskt var OK, där var tyskarna inte kommunister. Japanskt var väl också OK, men direkt efter kriget betraktades japanska produkter som skräp. Då införde Japan en stenhård kvalitetskontroll. Produkter med den lilla ovala guldfärgade etiketten där det stod PASSED med versaler och lite finstilt text befanns vara minst lika bra som de från Västtyskland eller USA.

                                                                          . 

Det gick bra för Asahi / Pentax. 1964 ville man visa att objektiven inte bara var bra utan kunde vara bäst. Man skulle slå självaste Zeiss toppobjektiv, Planar 50 mm F 1,4 med T* antireflexbehandling. Paul Rudolph tog fram det första Planarobjektivet 1896. Sen dess hade Zeiss anpassat det till olika ändamål och gjort det allt bättre. 

                                                                           .

Wikipediabild.  Den visar både Planar 50 mm 1,4 och Planar 50 mm 1,7. 

Planar 50 mm 1,4 enligt Zeiss datablad. 

                                                                    . 

                                                                                .

Super-Takumar 50 mm F 1,4 blev verkligen bra! Fotopressen konstaterade att japanerna lyckats med sin "Planar killer". Men det blev en Pyrrhusseger. Ryktet gick att varje exemplar såldes med förlust. De tre hopkittade linserna t h i strålgången kostade alldeles för mycket att tillverka. 

Åttalinsiga originalversionen. De tre hopkittade linserna t h i strålgången. Bild Pentaxforums. 

                                                                   .

Sen PR-segern inhöstats tog Pentax fram ett nästan, men bara nästan, lika bra objektiv med 7 linser. Namnet ändrades inte, utseendet knappt heller. Än i dag är det få som kan särskilja varianterna utvändigt.

Senare varianten med 7 linser. Bild Pentaxforums. 

                                                                         .

Samma grundkonstruktion översattes till K-bajonett. Fick autofokus. Återlanserades häromåret som 1,4 Classic. Detta sjulinsiga objektiv har alltså tillverkats i sextio år och tillverkas fortfarande! Och detta efter en grundkonstruktion av Paul Rudolph 1896. 

                                                                                .

Mitt exemplar från 1990-talet är bra, men framkallar ingen entusiasm i mig. Höljet känns plastigt och autofokusen hörs. Bilderna blir bra, men inte  exceptionellt bra i nutida klinisk mening. De är neutrala, har ingen speciell karaktär som kan locka.  Men det är pålitligt och satt ofta på kameran. Det tog den här bilden monterad på min APS-kamera Pentax K-5. Den är direkt ur kameran och visar ljuset från den slipade avfasningen på glasdörren.  Plats: Knäppingsborg  i Norrköping. 

1964 gjorde the Beatles braksucce med filmen "A Hard Day´s Night". I en scen får man se Ringo Starr lattja runt med sin Pentax, tappa den i en vattenpöl, fiska upp den och fortsätta plåta. Fantastisk produktplacering? Eller helt enkelt att det var inne att fotografera och att Pentax var inne. John Lennon var  seriöst fotointresserad och ägde en egen Spotmatic. 

                                                                                          .

Några år under 1970-talet hade Pentax och Zeiss ett formellt samarbete kring K-bajonetten, en del vidvinkelobjektiv och glasögon. 1972 övergick Zeiss till  sitt samarbete Contax/ Yashica. Alliansen Pentax-Zeiss var slut.  Nu är Zeiss stort, Pentax finns kvar men bara som ett litet nischmärke.  

Microsoft jävlas med mig då jag jobbar med foton

Då e-posten var ny använde jag inhemska leverantörer. Dom försvann på ena eller andra sättet. Jag bet i sura äpplet Hotmail. Min ad-free variant kostar 159:- om året och uppges fungera även om den inte används. Har Adblock för att slippa störande reklam på andra sajter, t ex här på FS. 

Hotmail må ha blivit obsolet, men finns kvar som en del av Outlook. Dessvärre krånglar systemet allt mer. Värst är ofrivilliga utloggningar och att det är jättesvårt att logga in igen. Det kan möjligen bero på att jag varken har meta, x eller tiktok, inte använder molnet och inte kopplat Hotmail till min Iphone. Den har jag till bank-ID, foto, GPS-navigering i bilen och ett tillbehör så att kopparnätets telefoner funkar via den. 

För tre dar sen stängde Outlook åter ner sig själv. Jag försökte logga in, men det var stört omöjligt.

Foto Iphone SE 2020. Epostadressen är fejkad på fotot. 

Efter ett par timmars mardröm med otaliga felmeddelanden och byten av lösenord gav jag upp. Städade hemma. Tog en sista chans. Ett mirakel inträffade. Hotmail kom igång! 

Men tre problem var kvar. Hur få slut på detta elände, hur få snabbare inloggning om det ändå händer och vilket lösenord tror Microsoft att jag har? Det senaste eller något av de tidigare? 

Jag vände mig till chat GPT. Boten svarar ju gärna, mångordigt och ofta fel. Men till skillnad från kundtjänst så svarar den. Den började med att påpeka att Microsoft inte jävlas med mig av ondska! Bara för att skydda mig. Tro det den som vill. Banal inkompetensondska tror jag. Efter ett stort antal frågor, motfrågor och kontrollfrågor verkade boten ändå ha viss koll. Förklarade att man inte har särskild inloggning till Microsoft utan att t ex Hotmail ska funka. Jag skippade alla förslag att skaffa fler program. Att logga ut från Firefox eller Hotmail för att testa något inget för mig. Sen jag skippat minst 90 % av botens förslag blev dessa kvar.

"Ofrivilliga utloggningen är ett Firefoxproblem. Särskilt med Mac."

Då det krånglar och man försöker rädda det som räddas kan, jobba sakta. Både för ens egen skull och för att det tar tid för Hotmail, alias Microsoft, alias Google att hänga med. Andra åtgärder: 

1 Använd  Kringla + H (H som i Hide) för att flytta ner Firefox till Doc innan man jobbar med foto. Annars kan Firefox få för sig att gå i nåt viloläge och stänga av t ex Hotmail.

2 Använd inte Kringla + Q (Q som i Quit) för att stänga av nåt. Biverkningarna äro legio. 

3 I Firefox "inställningar / säkerhet och sekretess": använd standard spårningsskydd.

4 Använd "anpassade inställningar för historik".

5 Bocka ur "ta bort kakor då Firefox stängs".

6 Om Firefox ändå skulle stänga ner sig, undvik att gå till History och "öppna alla fönster". Sessionsdata saknas ofta. I så fall blir allt bara värre.

Vilket lösenord tror Microsoft att jag har? Det är superhemligt. Åtminstone för användaren. Boten föreslog flera sätt att testa. Men antingen kom jag till något ställe där jag redan var inloggad eller till en återvändsgränd. Att logga ut och testa, no no no!

Till slut såg jag till att mitt reservkonto på gmail var öppet. Använde sedan botens länk "återställ lösenord till Google". Det funkade! Jag hittade på ett nytt lösenord, skrev in det två gånger fick meddelande på Hotmail att det är ändrat.

ChatGPT varnar: Vänta 15 - 30 minuter innan du testar! Det tar tid för systemet att uppdateras överallt. Jag väntade ett par timmar. Det krånglade fortfarande. Rensa ut hela Cache föreslog chatGPT. Jag gjorde det och blev utloggad från samtliga flikar i Firefox. Alltså även Hotmail.

Oj oj oj.

Testade nya lösenordet för Hotmail. Det fungerade! Nu återstår "bara" att återfå rimlig funktionalitet och skaffa en plan B och en plan C. 

Programvaran svindyr för arkitektkontor. För bildbehandling ersätts Adobe med Affinity.

En gång i tiden skissade arkitekter för hand med tjock och jättemjuk (5B) penna på papper. Detta för att inte låsa sig för tidigt utan pröva sig fram. Då det var dags att rita upp använde man en T-linjal, en 45 graders vinkelhake, en 30 och 60 graders vinkelhake och i mer extravaganta fall kurvmallar. 

Min T-linjal var med på den tiden. Den har varit verktyg för skolor, enfamiljshus, småjobb, hyreshus och stadsplaner. Den var hypermodern genom att raka delen inte var av trä utan en formstabil komposit. Man ritade på tunt skisspapper som en kopieringsfirma gjorde papperskopior från. Programvara? Den satt i huvudet och i händerna. Ibland kunde man titta på medan handen snurrade pennan så att linjerna blev distinkta och avslutades med en extra fram- och tillbakarörelse. 

Nu skissar arkitekterna i datorn. Några egensinniga typer fortsätter skissa för hand. Sen tar datorn vid för att rita upp. Man behöver ett ritprogram, t ex Autocad eller Bim. En stor fördel är att det är enkelt att rita om. De kan ibland ge beställaren möjlighet att använda resultatet i driften av den färdiga fastigheten.

Programmen var dyra från början och nu med abonnemang svindyra. Bolagen utnyttjar sitt oligopol för att casha in. Facktidningen Arkitekten rapporterar: 

"Arkitekten Annie Lovén, med eget bolag, är kritisk till att Nordic Bim Group sålde henne en Archicad-licens för drygt 70 000 kronor för fyra år sedan och nu går över till en abonnemangsmodell.

– Säljaren tryckte på att licensen var en engångskostnad och inte ett abonnemang. På sikt skulle det därför bli billigare med Archicad. Han hade till och med en graf som visade när jag skulle nå ”break even” jämfört med Autodesk, säger hon.

I framtiden ska alla Archicad-licenser konverteras till abonnemang. Nya kunder kan bara teckna det."

Större firmor betalar miljonbelopp och allt blir bara dyrare. 

" AIX arkitekter har 88 abonnemang av Autodesks arkitektsvit, inklusive Revit och Autocad. Likt många andra kontor har de ett rabatterat avtal. De betalar omkring en miljon kronor om året till Autodesk.

– Då har vi ett avtal om tre år, med sänkt kostnad. Om vi skulle köpa ”från hyllan” vore det tre gånger så dyrt.

Samtidigt lägger de ytterligare en halv miljon på kompletterande programvara från Autodesk, säger han.

Men på vissa områden finns det billigare alternativ. Till exempel har de börjat flytta över från Adobes bildbehandlingsprogram till konkurrenten Affinity.

– Det är en enorm skillnad i pris. Adobe kostar omkring 25 000 per licens om året, för Affinity är det drygt 800 kronor."