Tack Peter för inbjudan! Har du bättre genomskärningsbild av Planar 1,4 så lägger jag in den. Då det gäller Praktinan så stämmer din info helt med vad jag fått reda på via nätet. Bengan skrev också för länge sen en recension här på FS av Praktinan med full info.

Det där med upphävda patenten och att Asahi ändå betalade Zeiss för namnet Pentax har jag funderat på. Kan det ha varit att Asahi ville hedra gamla kontakten och bygga vidare på den? Eller var namnet bättre skyddat än konstruktionerna?

Det här inlägget kommer att följas av fler, till att börja med hur Pentax tog fram sitt legendariska 43 mm objektiv som jag nu skaffat och håller på att ta bilder med!

Kul att du hänger på ämnesområde! Understödes med acklamation.
Nya patent (och naturligtvis alla andra rättigheter) kunde anmälas i och med förvaltningsreformen i Västtyskland - jag tror att den var 1953. Vad jag förstår så började Asahi användas namnet Pentax 1957, alltså väl inne i "betala tiden".
Jag sänder en korrekt snittritning av Planar 1,4/50 T* på mailen.

Jag ser i mina papper att det kan ha varit redan 1949 - men det gör lite praktisk skillnad, eftersom de gamla patenten var ogiltiga i alla fall.

Snygg "prisma-bild"!

Ja jag hade ju Pentax-grejor under mer än 30 år från till 2005 då jag köpte min första DSLR - Konica Minolta D7D. Under 60-talet hade jag en Zeiss Icon Contina som min pappa köpte väldigt otippat åt mig på Stockholms Stadsauktion.

Även om jag haft Sony-grejor i mer än 10 år nu så är jag verkligen Pentax och gillar bäst deras objektivs mer jordfärgiga ton än Minolta/Sonys mer gröna.

Angående Zaibatsus i Japan och deras avvecklingshistoria:

GPT 5.2:

Zaibatsu (財閥) var i praktiken Japans “familje-drivna superkonglomerat” från Meiji-eran fram till slutet av andra världskriget: pyramider av bolag där en familj (via ett holdingbolag i toppen) kontrollerade bank, handelshus och en svärm av industribolag. Banken i gruppen var avgörande – den gav kapital och band ihop helheten.

Varför de växte fram

Efter 1868 (Meiji-restaurationen) ville staten industrialisera snabbt och “kom ikapp väst”. Staten uppmuntrade/skapade stora privata aktörer som kunde driva gruvor, stål, skepp, kemi, handel och finans i industriell skala. Resultatet blev att några få grupper fick enorm räckvidd och politisk tyngd.

Hur de var byggda (den klassiska zaibatsu-formen)

Tänk kontrollpyramid:

Holdingbolag i toppen (ofta familjeägt)

En gruppbank (mobiliserar kapital och finansierar de andra)

Handelshus (särskilt viktigt i Japan: export/import, råvaror, shipping)

Industribolag i nyckelsektorer (gruvor, stål, varv, maskiner, kemi m.m.)

Den här strukturen gjorde dem både finansiellt robusta och strategiskt användbara för staten (skatter, utrikeshandel, militär upphandling).

De “fyra stora” (och några fler)

De fyra mest kända och mest dominerande var:

Mitsui

Mitsubishi

Sumitomo

Yasuda

Utöver dem fanns fler stora grupper (t.ex. Nissan m.fl.), men “Big Four” är standardlistan i mycket litteratur.

Vad de gjorde under mellankrigstid och WWII

Under 1900-talets första hälft – särskilt under krigsekonomin – växte zaibatsu snabbt. De satt på kapital, produktionskapacitet och logistik, och blev centrala i tung industri och handel när Japan militariserades och expanderade i Asien. (Det är också därför de efter kriget sågs som ett problem: de var för bra på att koncentrera ekonomisk makt.)

Vad som hände med dem efter 1945

Efter kapitulationen hamnade Japan under allierad ockupation och Supreme Commander for the Allied Powers (SCAP) drev en “demokratisering” av ekonomin. En central del var att bryta zaibatsu-strukturerna.

Verktygslådan för upplösningen

Holdingbolagen skulle bort (själva kontrolltornet i pyramiden).

Aktier skulle “avkoncentreras” – dvs säljas/omfördelas så att familjer och toppholding tappade greppet. Detta drevs praktiskt av Holding Company Liquidation Commission.

Kartell- och konkurrensregler: Japan fick en antimonopol-inriktad konkurrensram under ockupationen (med senare ändringar).

Men: upplösningen blev inte “totalt total”

Historiker och ekonomer brukar beskriva att fullständig utradering aldrig nåddes; ockupationspolitiken skiftade också mot återindustrialiseringsfokus (kalla kriget) vilket dämpade vissa dekoncentrationsambitioner.

Så… dog de? Ja och nej.

Zaibatsu som familjekontrollerade pyramider: i huvudsak ja, den formen bröts upp genom holding-upplösning, aktieförsäljningar och förbud mot vissa kontrollmekanismer.

Zaibatsu som “nätverk av företag som gillar att göra affärer med varandra”: nej, mycket återkom i ny skepnad.

Den nya skepnaden: keiretsu

Efter kriget växte “enterprise groups”/keiretsu fram: lösare, mer horisontella nätverk ofta bank-centrerade, med korsägande och långsiktiga relationer – snarare än en familj i toppen som drar i alla trådar.

Det är därför du fortfarande ser namn som Mitsubishi/Mitsui/Sumitomo i moderna storbolag och bankgrupper: inte som samma gamla kontrollpyramid, men som historiska kluster som rekonfigurerats.

En snabb mental modell (som faktiskt funkar)

Zaibatsu: “familj + holdingbolag + bank + industripyramid” (centraliserad kontroll).

Keiretsu: “bank/ankarföretag + korsägande + samordning” (mer nätverk än pyramid).

Universum älskar att återvinna maktstrukturer: man kan förbjuda en form, men incitamenten bygger ofta en ny.

Historia och särskilt ekonomisk historia är ju ett av mina universitetsämnen jag läste och både Japans och Europas ekonomiska efterkrigsutveckling hänger ju ihop även med Bretton Woods då U$ fick status som reservvaluta. Det har ända tills nu kostat oss enorma värden och ett totalt beroende. USA har betalat sina gigantiska budgetunderskott med statspapper och med nytryckta sedlar medan resten av världen skickat industriprodukter och olika former av råvaror den andra riktningen. Nu får de äntligen tillbaka sina papplappar i form av statspapper och kontanter och svenska Alecta är en av de som först sålt av. Resten av världen håller äntligen på att upptäcka sin egen potential och håller äntligen på att bygga en ny mer rättvis världsordning inspirerad av Canadas exempel. Det är inte en dag för tidigt.

Lite ironiskt också detta med stölden av "förlorande" nationers patent. Så mycket för den respekten av immateriella rättigheter.

Tack för Zeissdata-bladet! Jag har lagt in tvärsnittsskissen och raderat Wikipediaversionen.

Tack Lena! Glasdörren är cirka 10 mm tjock. Kanten är blankslipad och har två blankslipade avfasningar ett par millimeter breda. Ljuset kommer från en av dom! Avfasningen bildar ett prisma i dörrens hela höjd.