Japanska Pentax, nu en del av Ricohkoncernen, har en lång och bitvis stolt historia. På kamerafronten en av de stora. Hade en marknadsmässig topp då deras kameror syntes i "A Hard Day´s Night" 1964. Ringo Starr plåtade med sin Pentax, tappade den i en pöl, fiskade upp den och fortsatte plåta. Lennon hade ett seriöst fotointresse och använde Pentax. 

 

En orsak till Pentax framgång var SLR-tekniken. Hängivna fotografer klarade av Leicas synålsöga till sökare och att hitta fokus med kamerans spegelmekanism. Såna som jag kände en befrielse i att få se bilden tydligt i sökaren! Inga parallaxproblem, man fick det man såg. Var det svart i sökaren hade man glömt linsskyddet på och tog bort det. Det sparade film. Avståndsinställningen med nån liten snittbild eller raster var inget vidare. Jag övade upp ögonmåttet, det räckte långt. 

.

Asahi Opt. Co. / Pentax hade länge haft bra, ibland alldeles utmärkt bra objektiv. Just 1964 försökte man slå självaste Zeiss som man länge samarbetat med.  Länk:

.

.

På 1990-talet fick Pentax fram två behändiga SLR-kameror, MZ-3 och MZ-5. De var lätta, lättanvända, hade K-bajonett och autofokus. Det som saknades var moderna, små och lätta objektiv som passade. Designern Jun Hirakawa ville ta fram tre objektiv med mycket hög mekanisk och optisk kvalité. En normal, ett kort tele och en vidvinkel. De skulle vara en fröjd att använda och lyfta Pentax till nygamla höjder. 

.

Säljavdelningen stretade emot. Pentax profil var ju värde för pengarna. Kunderna skulle inte köpa dyrt. Och man hade ju sin trotjänare 50mm f 1,7 som tog bra bilder om man bländade ner ett par steg. Så småningom blev det en kompromiss. Jun Hirakawa och hans kollegor fick grönt ljus, dock bara för ett objektiv i taget. De bestämde sig för att i stället för den vanliga arbetsgången, att först bestämma brännvidd och bländaröppning, sen jobba datorbaserat och förlita sig på mätvärden så skulle bildresultatet och kvalitetskänslan styra.

.  

- Exakta brännvidderna fick ge sig efter hand. 

- Maxbländaren snabbare än f 2.

- Bildkvalitén ska vara mjuk men exakt. Skärpa från full öppning. Hår ska se mjukt ut, en vit pärlemorknapp på en vit skjorta ska tecknas så att blänket kommer fram. 

- Objektiven ska byggas i högkvalitativ aluminium och förses med riktig gravyr. 
- Storlek och vikt ska minimeras. Filtergängan ska vara 49 mm.
- Objektiven ska vara skjutklara så fort man tagit av locken. Reglagen kännas mycket bra.

.

Säljavdelningen satte maxpris 70.000 yen. Det motsvarar 5.500 kronor i dagens svenska penningvärde. Jättetufft. 

.

Bildresultatet skulle alltså vara styrande i utvecklingsarbetet. För att ta fram testbilderna investerade Pentax i marknadens ledande minilabb från Fujifilm. En mycket dyr maskin som tog emot oframkallad film, framkallade, torkade och sen printade ut pappersbilder. Prototyperna med sina olika optik och beläggningar användes alltså för att ta riktiga bilder som printades ut på papper!

.

De fick råd av en berömd fotograf, den bortgångne Shoji Otake. Först kunde ingenjörerna inte alltid se skillnaderna, men Otake-sensei kunde omedelbart se dessa  och berättade för dem var de skulle leta. När de väl utvecklat förmågan att se skillnaderna blev de skickliga i att själva utvärdera bilder. Medarbetaren Ikenaga-san kommenterade att de kände att deras ögon förbättrades genom att vara en del av denna process.

.

Bilderna skulle sålunda upplevas som skarpa, bra och tilltalande men inte nödvändigtvis kliniskt perfekta. Lite bildfältskrökning okej om det hjälpte.  Vinjettering på maxbländare kunde t o m vara en fördel. Mittskärpan skulle alltid vara mycket bra, Vid 5,6 eller 8 skulle det vara full skärpa från kant till kant. 

.

Pentax hade länge varit bra på flerskiktsbeläggningar och använde nu alla till buds stående medel för att eliminera det som på engelska kallas ghosts. 

.

Normalen visade sig få en brännvidd om 43 millimeter. Konstruktörena kom ihåg att den brännvidden använts i en del äldre mätsökarkameror och då känts bra. Säljavdelningen uppfann argumentet att detta var den perfekta normalen. 43 mm är diagonalen av 24 x 36.

.

(Det där med ögat ser som 50 mm är bara vidskepelse. Vi har 220 graders vidvinkel i synfältet och ett inbyggt tele med bortåt 5 meters brännvidd mitt i gula fläcken. Ögonen är en del av hjärnan och vi tittar med hjärnan. Den bygger upp en stabil 3D-bild i huvudet medan blicken flackar omkring. Kolla själv! Den 3D-bild man upplever hoppar inte omkring allteftersom ögat byter riktning.)

.

För att begränsa uppstartskostnaden beslöts att montera för hand i stället för att investera i helautomatiska maskiner. Limited betyder därmed faktiskt limited, begränsad. Att skala upp och minska styckkostnaden skulle vara ett jättesteg som Pentax inte tagit. 

.

43 mm objektivet kom ut på marknaden 1997. Sju linser i sex grupper. Ingraverat namn SMC PENTAX-FA 1:1.9 43mm Limited. Det väger 165 gram inklusive motljusskyddet i metall, har diameter 64 mm och längd exkl motljusskyddet 27 mm. Här monterat utan motljusskyddet på min Pentax K-1 med sensor 24 x 36 mm. 

.

.