Klampenborg 2015

Sporrad av framgångarna med att få till härliga höstfärger i Norge så bestämde jag mig för att även försöka få till kronhjort i samma färgprakt. Planen var att åka ner till Skåne och titta till några platser som jag tidigare hade varit på.

Lastade husbilen och for iväg. Efter bara någon mil så känner jag hur bilen tappar kraften och jag tvingas nödlanda på en busshållplats. En kraftig brandlukt sprider sig i bilen och jag hoppar ut för att få grepp på läget. Ingen rök eller eld syns så jag öppnar huven. Lukten av bränd bakelit sticker i näsan och jag konstaterar att tändspolen har smält. Den provisoriska reparation som jag hade gjort i början på sommaren hade fått den att bli överhettad. Så den här dagen gick åt till att ordna bogsering och se om det gick att fixa.

Nu hade jag fått ont om tid så istället för Skåne for jag ner till Danmark. Låter kanske märkligt att åka längre när man inte har tid, men kontakten med hjort är garanterad och dessutom är området väldigt vackert. När jag kom fram så plockade jag ur cykeln ur bagaget och tog en tur för att få lite koll på läget. Att använda cykel underlättar väldigt mycket. Området är så stort att om man går till fots så hinner man bara uppleva en bråkdel av områdets kapacitet.

Lite illavarslande så var det helt tyst i parken och nästan inga hjortar syntes till. Det var i och för sig sen eftermiddag men jag fick ändå en känsla av att något inte stämde. På den positiva sidan var att träden såg fantastiskt fina ut med löv i alla möjliga färger. Nu har jag ingen dragkrok på bilen utan för att få in den så var jag tvungen att montera ner den, så jag beslöt att låsa och lämna cykeln i parken. Förhoppningsvis så skulle den stå kvar när jag kom tillbaka...

Nästa morgon var jag på plats en kort stund innan solen gick upp. Cykeln stod till min lättnad kvar och jag gled iväg i den kyliga markdimman. Fortfarande var det väldigt tyst och endast de morgonpigga fåglarna hördes. Jag stannade till vid de platser som jag förra året noterat som frekvent använda av hjortarna, men de var ödsligt tomma.

Solen började nå över trädtopparna och lysa in i dimman och ljuset blir perfekt som bakgrund. Himlen var helt klarblå så det skulle gå snabbt och så skulle markdimman försvinna och solen börja bränna hårda kontraster på de eventuella motiv som jag skulle hitta.

Plötsligt en liten rörelse bland träden. Nu gällde det att hitta en position så att jag fick med det varma ljuset i bilden


Det var fortfarande rätt kyligt i luften så chansen att få med lite utandningsluft i bilden var fortfarande möjligt. Men hjortarna verkade betydligt skyggare än när jag var här sist så tillfället gled ur händerna när hjorten försvann in bland träden.

Fortsatte sökandet och hade kommit rätt långt in i parken när jag så hittade min första kronhjortstjur. Den stod vackert mellan träden med en liten glänta bakom. Man kunde se hur dimman kondenserat på de höga gräset och det fick bilda bakgrund till min bild.


Gläntan var dock fortfarande lite i skugga för den stigande solen så ljuset var inte riktigt varmt som jag hoppats på.


Jag satte kurs ner mot de större fälten för att se om det gick att få till bättre motljusbilder. På fältet var dimman nästan för kraftig. Sikten var begränsad och inga hjortar varken syntes eller hördes. Men efter ett tag så börjar dimman tunnas ut och jag anar en skugga som rör sig i dimman. Sakta men säkert så framträder konturen av en hjort som sakta närmar sig mig. I motljuset och dimman har jag svårt att se den tydligt. Den passerar mig och försvinner in i skogen utan att jag kan avgöra om det är en kronhjort eller sikahjort. Sika är betydligt mindre men i dimman var det svårt att få referenser för att avgöra det.


Solen klättrar högre upp på himlen och dimman försvinner. Det är nu uppenbart att kronhjortsbrunsten är över. Inga kraftiga brölanden, hjortar som lugnt ligger och idisslar och inga smällar av horn mot horn.


Men de är nu mer på sin vakt mot människor vilket skiljer sig mot förra gången. När jag kommer inom synhåll så syns det tydligt att de är på sin vakt.


Det är även rätt tomt på människor i parken så här tidigt. Troligen beror det på att det är en vardag och att man har sina jobb att gå till i stället för att njuta av parkens fina miljö. Plötsligt hör jag ljudet av fallande regn och tittar förvånat upp mot den klarblå himlen. Vänder mig sedan om mot ljudet och ser ser hur de knastertorra löven blåst av sina grenar och ljudligt faller ner mot marken. Där står också en hind som ser närmast påkommen ut när jag får syn på henne. Hon verkar försökt smyga sig förbi mig för att inte hamna på bild.


Ett svagt bröl hörs en bit bort och jag cyklar iväg mot ljudet. När jag lokaliserat platsen så hittar jag en dovhjort som verkar vara mitt upp i sina brunstförberedelser. Dovhjortarna har sin brunst efter kronhjorten. Det är troligen evolutionen som gjort den uppdelning för att de inte ska hamna i slagsmål med kronhjortarna i deras brunsttid.


Det fejas horn och bökas i marken, allt i en procedur för att bli så attraktiv som möjligt.


I en slags kamp utan ord så vandrar två hannar sida vid sida, med hornen högt upp i luften. Det gäller att avskräcka den andre så man slipper slåss. Men när det inte räcker till så svingas de stora skovlarna mot varandra med kraftiga smällar som resultat.


Den svagare hannen hamnar snabbt i underläget...


... och segraren verkar växa ännu mer.


Sikahortarna verka också vara igång med brunsten, för jag ser hur hannarna traskar omkring och försöker se stora och ståtliga ut.


Plötsligt kommer en hel hord med kronhjortar skrittande längs en grusväg. De stannar till när de ser mig och fortsätter sedan i en annan riktning.


Jag har under dagen hört en annan typ av smällande ljud. Det är utan tvekan smällarna från ett vapen och det förklarar varför djuren håller sig undan. Det pågår nämligen jakt i parken. Det är inget ovanligt med det men jag hamnar i en situation där jag inser att man kanske inte ska smyga runt bland träden.

Inte så mycket för att bli misstagen för en hjort, för det är högst otroligt. Men om jag skulle råka befinna mig i närheten så finns det ändå en liten, liten risk för att jägaren missar målet och att kulan då skulle kunna rikoschettera åt mitt håll. Så jag väljer att hålla mig på vägarna och de öppna fälten resten av min tid här.

Dagen efter så är det lördag men den sköna dimman uteblir. Istället blir parken snabbt fylld med människor som i flock springer, cyklar och njuter av naturen. Men det innebär också svårare att få till riktigt bra bilder och utdelningen av den dagen blir mindre. Dags att packa ihop cykeln, fara hem och börja förbereda årets sista stora utflykt.



www.mikswephotography.com

Årets andra fotoutflykt

Då var det äntligen dags att ta sig ut i skog och mark igen. Det har varit lite väl sparsmakat med sånt den här våren. Tiden har istället lagts på ett husbilsprojekt. Men nu var det dags att provköra bilen och testa inredning innan semestern.

Målet var att försöka få lappuggla på bild. Det gick inte så bra förra året men nu kände jag att det var läge. Direkt efter jobbet så var det hem och packa det nödvändigaste och dra iväg. Klockan var bra efter midnatt när jag kom fram och det var med en viss motvilja som jag ställde klockan på 5.

Mycket riktigt så var det motigt att dra sig upp ur sängen och kliva ut i den något kyliga morgonen. Som vanligt var det väntan som låg framför mig, lååång väntan. Vis av erfarenheten så smög jag ut och kikade försiktigt ut över fälten. Långt ute på ängen såg jag några dovhjortar som sakta drog sig mot skogen, lite synd för dom hade sina små med sig, men avståndet var för långt för att få nån bra bild.

Tiden gick och jag började inse att det inte skulle dyka upp nån lappuggla denna morgon så jag beslöt istället att ta mig en tur in i skogen. Som vanligt gäller det att röra sig sakta och tyst. Lyssna efter ljud som inte hör hemma och efter ett tag så skymtade jag en rörelse i en liten glänta. Det var små dovhjortarna som lekte tafatt och jag smög mig sakta närmare. Hittade en liten glugg mellan grenverken och det var i grevens tid, för sällskapet var på väg bort från gläntan. Precis framför mig så stannar de båda kiden till och jag hinner ta en bild innan de fortsätter.

Efter detta så hände inget mer och jag kände att det var dags att få lite frukost och ta igen lite sömn.

Dagen gick och framåt kvällen var det dags att börja vänta igen. Den här gången hade jag tur och en grå varelse flög helt ljudlöst över fälten innan den satte sig på en stolpe för att spana lite.

Ljuset är väldigt svagt och det blir till att pressa iso för at få lite hyfsade tider. Efter ett tag flög den till nästa stolpe innan den passerade på ganska kort avstånd på väg till nästa spaningsplats.

Denna gång satte den sig i en vacker gran och jag tyckte att det var värt en miljöbild.

Så försvann den bort i skogen samtidigt som dimman började glida in. Det är alltid svårt att fånga dimma på bild utan att det ser ut som om bilden är överexponerad ut. Men jag hittade två granar som stack ut och valde dessa som kontrast mot dimman.

Dags att koja in och ställa klockan på tidig väckning igen.

Det kändes som om jag precis somnat när klockan väckte mig. Samma rutin som dagen innan och smyger sakta ut och minsann så det står det en bock ute i det höga gräset. Jag smyger upp kameran och tar lite bilder.

Den hör ljudet från slutaren men kan inte lokalisera mig och tar det säkra för det osäkra och skuttar i väg.

Det blir tomt på fältet och jag börjar vänta igen. Inte heller denna gång dyker det upp någon lappuggla och efter ytterligare ett dygns väntan utan flera besök så är det dags att ta sig hem för att justera lite i husbilsinredningen. Snart är det sommar och jag hoppas kunna bjuda på mera utflykter här i bloggen.