Tamiami trail och Anhinga trail, Florida 2017

Våren har varit och är full med aktiviteter så bloggandet hamnar längst ner på listan. Men jag får väl iaf avsluta min Florida resa med de sista två dagarna.

Inleder med resan från västkusten till ostkusten. Det finns givetvis flera vägar och många bra motorvägar men jag föredrar att köra Tamiami Trail. En i förhållande till hastighetsgränsen liten väg oftast utan vägren. Att stanna längs vägen är faktiskt riktigt riskabelt, många kör fort och även om vägen är rak så är alltid risken att man blir påkörd ganska hög. Men varför vill man stanna tänker du. Jo längs vägen rinner ett vattendrag som är fullt med fåglar och alligatorer. Det är lätt att man, särskilt som första gångs besökare tänker att "jag ska bara ta en bild". Jag vet, jag har gjort det :-). Det är bara det att fåglarna och alligatorerna här är mycket skyggare än vid de publika boardwalks och naturreservat som ligger runt om i Florida. så när man kliver ur bilen så sticker de 99 gånger av 100. Det finns dock ett antal smultronställen längs denna sträcka som man tryggt kan stanna vid och där djur- och fågellivet är mer vana vid människor.

Fakahatchee Strand är en boardwalk rakt in i träskmarkerna i norra Everglades. Ganska stillsamt ställe med en mindre mängd turister än på de större reservaten. Häckande vithövdad örn, alligatorer, ormar, olika vadare och till och med hjortar kan man se här. Dessutom så har Florida pantern varit synlig (läs fotad) här...Sannolikheten att se den är dock väldigt, väldigt liten.

HP Williams rastplats ligger iof nära vägen men även intill ett litet större vattendrag där det ofta finns gott om alligatorer. Olika fiskande fåglar är också vanliga här.

Monroe scenic drive är en grusväg som per definition inte är Tamiami Trail. Men eftersom den går parallellt med Tamiami trail så väljer jag alltid denna om möjligt. Den tar givetvis länge tid att köra men är betydligt intressantare och vackrare. Här kan man se allt möjligt eller ingenting, lite beroende på hur mycket vatten det är och hur fort man kör. Typ var 200:e meter så är det en vägtrumma under vägen som hjälper till att hålla vattennivån nere så vägen inte svämmas över. Normalt stannar jag till vid varje sådan trumma för där brukar det öppna upp sig en aning och det är lättare att upptäcka och fota där.

Shark Valley ligger också vid Tamiami Trail och är en del av Everglades som det kostar pengar att köra in till. Jag brukar sällan stanna där, dels pga allt folk och dels pga att det inte är lika mycket att se, iaf inte de gånger jag varit där. Har man varit eller tänker åka in i Everglades så kan det vara bra att veta att biljetten gäller i två dagar på båda ställena.

Anhinga trail ligger inte direkt vid vägen utan finns i östra delen av Everglades NP. Den ligger ganska nära entren och ska man köra kust till kust så kan man hinna med denna antingen på morgonen eller på kvällen.

Tänk på att det tar betydligt längre tid att köra eftersom det är så många stopp och mycket att se. Starta tidigt och du kommer ändå att komma i säng först när det börjar mörkna. Dvs om du vill stanna och se och fota :-)

Slutligen har jag gjort två filmer från dessa dagar och du kan se dem här:

Tveka inte att kommentera och vill du stötta och peppa mig att blogga och filma mera så varför inte bli prenumerant på min YouTube kanal Mik Swe

Tack för den här gången :-)

Shark Valley 2013

Efter att ha njutit av flera fina möten och fototillfällen så var det dags att avsluta den här resan i Florida och ta sig tillbaka till östkusten och där packa för hemresan. Men på vägen dit tänkte jag passa på och svänga förbi Shark Valley och se om vi hade bättre tur den här gången än sist då det var kö och lång väntetid för att komma in. Förra gången hade ju varit på en helg och jag hoppades att det skulle vara färre besökare en vardag. Mycket riktigt så var det inga köer den här dagen. Väl inne så såg jag att hela området höll på att byggas om. Shark Valley har ju i normalfallet en rätt liten parkeringsplats men en stor del av den var nu belamrad med olika maskiner och en annan del var avspärrad så det var säkert en bidragande orsak att det hade varit trångt på helgen. Det verkade som allt skulle bli större; parkering, servicehus mm.

Den här gången valde vi att bara ta en promenad i norra delen och inte ta en tur längs slingan som sträcker sig nästan en mil in i våtmarken. Du kan läsa om den upplevelsen här Shark Valley 2012

Det första vi stöter på är alligatorer som solar sig i strandkanten

I vattnet smyger en Little Blue Heron på jakt efter mat.

En liten bit längre bort står den här fågeln och spanar. Den verkar helt orädd för den flyttar sig inte när vi går förbi.

Ett svagt pipande ger förklaringen. I gräset en liten bit från gångstigen sitter en söt liten samling och det är den vakande föräldern som står bredvid.

Vi backar undan för att inte störa och riskera att dom ger sig iväg hals över huvud, det finns säkert gott om varelser som tycker att dom verkar läckra att smörja kråset med.


Längs gångstigen sitter olika upplysningsskyltar om växter mm och vi stannar och läser lite på en sådan samtidigt som vi småpratar. Så lyfter jag blicken och väser "stå still, inga hastiga rörelser nu, backa sakta bakåt!" Jag lyfter sakta kameran och tar en bild. Nu är det inget farligt som jag fått syn på, utan i grenarna bara någon meter från oss sitter en Redshouldered Hawk och tittar nyfiket på oss.


Den reagerar inte på fotandet eller oss utan verkar vara fokuserad på nåt annat. Funderar på om det är de små kycklingarna som den spanat in samtidigt som jag backar för att få med hela fågeln i sökaren.


Ett oväntat men trevligt möte som får avsluta den här långa reseberättelsen. Det är väl dags att komma ikapp den svenska våren och se vad den erbjuder :-)

Venice Rookery

Efter besöket vid Anhinga trail sattes kurs mot Shark Valley. När vi kom dit så fick vi uppleva det som jag bara läst om tidigare. Det var så fullt inne på området att vi inte kom in! Med fullt så menar jag fullt med bilar. Shark Valley har en ganska liten parkeringsplats samtidigt som den ligger väldigt tillgängt bredvid en större genomfartsväg. Det är tydligen rätt vanligt att det är fullt, men jag hade inte räknat med det i den här årstiden som inte är riktig högsäsong. Man kan parkera uppe vid stora vägen men det kändes mindre bra så beslutet blev att försöka hinna köra hit på hemvägen istället för att förlora tid på att vänta. Nytt resmål blev Venice Rookery.

Är det något ställe som dyker upp när man googlar på fågelfotografering i Florida så är det Venice rookery. Det är en liten fågelkoloni som sägs vara väldigt bra under häckningsperioden. Så förväntningarna var väl inte direkt höga eftersom det var lite tidigt på säsongen, men det skulle ändå bli spännande att få se detta ställe.

När vi så på eftermiddagen rullar in på den lilla, lilla, lilla parkeringsplatsen och kikade ut mot den lilla gölen så var min första reaktion; var det allt? En liten rund göl på kanske 100m i diameter med en liten ö nästan mitt i. Det blev inte direkt en wow-känsla när jag såg den. Jag tog inte ens med mig kameran ur bilen när jag gick för en första koll. Venice rookery ligger mitt i bebyggelsen så det är hus på tre av sidorna och en stor kraftledning skär genom bakgrunden.

Den lilla ön var trots att det var tidigt på säsongen redan bebodd av Häger och Anhingas. Faktiskt så var det flera hägerbon som hade ungar i olika storlek. Vädret var rätt ok men ljuset låg så att alla motiven låg i skugga men jag gick och hämtade kameran ändå - har man ingen kamera så blir det inga bilder!



Med tanke på ljuset så här på eftermiddagen så är detta nog en bättre plats på morgonen. Förutom motljuset så är det svåra här är att isolera ett motiv och försöka hitta en ren bakgrund. Jag förstod varför man rekommenderade stora telen trots det relativt korta avståndet.

Kanterna ner mot vattnet var branta och i princip omöjliga att sitta eller ligga på så det var inte aktuellt att ta några bra bilder på fåglar i vattnet heller. Dessutom fanns det alligatorer i den här gölen så det hade nog inte varit helt riskfritt att lägga sig vid vattenytan.

Jag beslöt att invänta solnedgången för att se om ljuset skulle bli till det bättre och det blev det verkligen.

Stärkt av detta så såg jag framemot att få åka hit tidigt nästa dag. Mer om det och sköna bilder på häger ungar blir det nästa gång :-)

Norra Everglades National Park

Efter att avverkat södra delen var det dags för den norra. Everglades känns ju som ett måste när man ändå är i Florida, så värmen till trots var det inte badshorts på utan långbyxor och långärmat som gällde.

Från Miami och rakt västerut går Timiami Trail. En landsväg som skär mellan Everglades national park och övriga Everglades. Efter halva sträckan går den rakt igenom den södra delen av Big Cypress National Preserve. Målet för dagen var att på väg till västkusten stanna till vid dessa båda parker.

Första stoppet blev Shark Valley och nej, det finns inga hajar där. Däremot finns det en rundslinga på nästan 2,5 mil som är öppen för folk till fots, med cykel eller som passagerare på de öppna bussar som trafikerar slingan. För att ha en säker trafikmiljö på den enfiliga vägen kör bussar åt ett håll, cyklar åt andra hållet. Det gavs (över-)tydliga instruktioner om att stanna och kliva av cykeln när möte uppstår.

Ungefär i mitten på slingan finns ett utkikstorn. Vägen dit är spikrak och denna dag är det även kraftig motvind. Eftersom det är ett välkänt och välbesökt ställe så kastades alla tvivel överbord och det trampades på.



Redan efter ett par hundra meter så dök de första alligatorerna upp, eller ja de låg och solade precis vid cykelbanan. Säkerhetsinstruktionerna säger att man ska hålla minst 5 meter till dessa. Insåg snabbt att det var omöjligt då vägen inte var 5 meter bred. Tydligen ska alligatorer inte se människan som byte så länge hon står upp, så det var bara att glida förbi och hoppas på det bästa.



Upplyft att denna upplevelse såg vi framemot nästa möte. Att cyklarna var dåligt inställda började snart göra sig påmind. En fullastad ryggsäck gjorde inte saken bättre men skam den som ger sig. Den spikraka vägen och ständiga motvinden gjorde att det blev ett bra träningspass, både för kropp och psyke.

Det finns en rastplats efter ca en mil, men där finns inget dricksvatten så vi hade lastat med tre liter vilket borde räcka för en liten cykeltur. Efter en mil var vi snabbt nere på en knapp liter kvar.

Första milen hade bara innehållit vatten, gräs, +30 graders värme och motvind på en skranglig och dåligt inställd cykel. Inte bra för moralen...Hur skulle detta gå? Skulle vi bli alligatorföda på nästa etapp? Var det inte en gam som cirkulerade där uppe? Inga andra människor syntes till. Inte heller hade vi sett något djurliv, förutom den där gamen då...

Raksträckan var iaf slut och nu återstod drygt hälften av sträckan och den verkade mer lovande med lite småsjöar med vatten och en slingrigare väg.

Medvinden var fantastiskt skön, landskapet swischade förbi med någon enstaka alligator i den gräsbevuxna våtmarken. Men det skulle dröja ända till slutet innan det blev mer aktivitet och närhet till djuren. Det gällde att spana noga, de var inte alltid lätta att hitta.

Erfarenheten av Shark Valley är att det räcker nog med att bara gå en tur runt visitorscenter så sparas tid och pengar och så fotas det nog mer. Eller så hade vi bara otur med klimatet. För mycket vatten på prärien vilket medför att djuren håller sig utspridda.

Och till dig som orkat läsa ända hit önskar jag ett Gott Nytt År :-)