MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Tamiami trail och Anhinga trail, Florida 2017

Våren har varit och är full med aktiviteter så bloggandet hamnar längst ner på listan. Men jag får väl iaf avsluta min Florida resa med de sista två dagarna.

Inleder med resan från västkusten till ostkusten. Det finns givetvis flera vägar och många bra motorvägar men jag föredrar att köra Tamiami Trail. En i förhållande till hastighetsgränsen liten väg oftast utan vägren. Att stanna längs vägen är faktiskt riktigt riskabelt, många kör fort och även om vägen är rak så är alltid risken att man blir påkörd ganska hög. Men varför vill man stanna tänker du. Jo längs vägen rinner ett vattendrag som är fullt med fåglar och alligatorer. Det är lätt att man, särskilt som första gångs besökare tänker att "jag ska bara ta en bild". Jag vet, jag har gjort det :-). Det är bara det att fåglarna och alligatorerna här är mycket skyggare än vid de publika boardwalks och naturreservat som ligger runt om i Florida. så när man kliver ur bilen så sticker de 99 gånger av 100. Det finns dock ett antal smultronställen längs denna sträcka som man tryggt kan stanna vid och där djur- och fågellivet är mer vana vid människor.

Fakahatchee Strand är en boardwalk rakt in i träskmarkerna i norra Everglades. Ganska stillsamt ställe med en mindre mängd turister än på de större reservaten. Häckande vithövdad örn, alligatorer, ormar, olika vadare och till och med hjortar kan man se här. Dessutom så har Florida pantern varit synlig (läs fotad) här...Sannolikheten att se den är dock väldigt, väldigt liten.

HP Williams rastplats ligger iof nära vägen men även intill ett litet större vattendrag där det ofta finns gott om alligatorer. Olika fiskande fåglar är också vanliga här.

Monroe scenic drive är en grusväg som per definition inte är Tamiami Trail. Men eftersom den går parallellt med Tamiami trail så väljer jag alltid denna om möjligt. Den tar givetvis länge tid att köra men är betydligt intressantare och vackrare. Här kan man se allt möjligt eller ingenting, lite beroende på hur mycket vatten det är och hur fort man kör. Typ var 200:e meter så är det en vägtrumma under vägen som hjälper till att hålla vattennivån nere så vägen inte svämmas över. Normalt stannar jag till vid varje sådan trumma för där brukar det öppna upp sig en aning och det är lättare att upptäcka och fota där.

Shark Valley ligger också vid Tamiami Trail och är en del av Everglades som det kostar pengar att köra in till. Jag brukar sällan stanna där, dels pga allt folk och dels pga att det inte är lika mycket att se, iaf inte de gånger jag varit där. Har man varit eller tänker åka in i Everglades så kan det vara bra att veta att biljetten gäller i två dagar på båda ställena.

Anhinga trail ligger inte direkt vid vägen utan finns i östra delen av Everglades NP. Den ligger ganska nära entren och ska man köra kust till kust så kan man hinna med denna antingen på morgonen eller på kvällen.

Tänk på att det tar betydligt längre tid att köra eftersom det är så många stopp och mycket att se. Starta tidigt och du kommer ändå att komma i säng först när det börjar mörkna. Dvs om du vill stanna och se och fota :-)

Slutligen har jag gjort två filmer från dessa dagar och du kan se dem här:

Tveka inte att kommentera och vill du stötta och peppa mig att blogga och filma mera så varför inte bli prenumerant på min YouTube kanal Mik Swe

Tack för den här gången :-)

Postat 2018-05-19 19:15 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Florida 2016:1

Jag har tidigare skrivit om mina fotoresor i Florida och här kommer en berättelse till. Det blev som vanligt en fullspäckad rundresa där foto stod högst på dagordningen. Varje dag såg ut ungefär på samma sätt:
Upp tidigt, fota tills det blev för ljust, käka frukost, åka till nästa plats (eller återvända till samma plats som på morgonen) för att fota när ljuset blev lite mindre intensivt för att på kvällen leta upp någonstans att äta middag för att till sist, dödstrött ta backup på bilderna innan det var dags att sova ett par timmar. Nu är ju detta inget jag klagar över, då det är en förmån att få kunna ha det på det viset.

Min resa denna gång började väster om Orlando. Senast jag beskrev mitt besök på Circle B Bar Nature Reserve så hade jag ganska ont om tid. Stället var nytt för mig då och jag hade egentligen inga förväntningar. Efter att spenderat en dag där 2015 så bestämde jag mig för att om jag hade chansen så skulle jag återvända. Du kan läsa om det här.

Chansen dök upp i december 2016. Vädret var varmt och solen sken. Som vanligt gäller det att vara ute tidigt så jag anlände precis i tid till att området öppnade. Redan vid visitors centre så mötte jag mitt första objekt. Armadillon, som jag tror kallas niobandad bälta på svenska, hade jag bara som hastigast sett en gång tidigare fast då på en annan plats. Nu smög den omkring på gräsmattan utanför visitors centre. När jag såg hur den bökade runt i jorden så förstod jag de små hål jag tidigare sett runt omkring stigarna. När den borrar ner sin spetsiga nos i jorden på jakt efter mat så lämnar den perfekta koniskt hål efter sig.


De för Florida vanliga fåglarna fanns givetvis där och den första fågel jag sprang på var den här gynnaren.


Det är kanske lite lättare att känna igen den trefärgade hägern i profil


Circle B är ett ganska stort område med flera olika naturtyper, allt från öppen terräng till träsk och skog. Med värmen och vikten av kamerautrustningen så blir det lite tyngre än vanligt att röra sig. Vissa partier ligger i skuggan av de stora träden och möjliggör att fota även när solen är lite starkare. Den här grönryggiga hägern väntade tålmodigt på att något skulle röra sig nära ytan. De är mästare på att stå still långa stunder och rör sig så sakta att man knappt uppfattar rörelsen


Circle B är också känt för att husera en riktig bjässe till alligator som bla går under smeknamnet Old Humpback. Jag hade möjligheten att fota den när den låg och solade en morgon. Valde att fota den rätt tight för att försöka visa hur kraftig den är och pga det starka ljuset så valde jag att göra den i svartvitt:


2015 så missade jag precis ett möte med en Bobcat, eller Rödlo som den heter på svenska. Jag hade då mött flera personer som upphetsat hade berättat om och visat bilder på deras möte med denna vilda katt. Hoppet om att få en ny chans detta år motiverade mig till att vara ute och vandra runt på stigarna även under den hetaste delen av dagen. Men efter en heldag utan mat i solen så var jag helt färdig och gick till bilen för att åka hem. Trött och hungrig satt jag i bilen och kände mig besviken när jag fick syn på en oöppnad popcornpåse och lite chokoladgodis jag köpt dagen innan. Det skadar ju aldrig att ha lite reservproviant i bilen fall blodsockret skulle sjunka, särskilt om man som jag reser ensam. Jag slukade allt i ett nafs och efter att vätskat upp mig ordentlig med vatten kände jag mig tillräckligt pigg för att göra ett försök till.

Solen var på väg ner och jag hade bara nån timme kvar innan området stängde. Stärkt av att hungerkänslan försvunnit och piggare av att få lite socker och vätska stegade jag ut igen. Efter en dryg halvtimmes promenad så får jag syn på en skugglik figur långt borta på stigen.


Funderade snabbt över mina alternativ: stanna kvar och fota på långt håll med lite detaljer eller smyga närmare med risk att den sprang iväg. När jag stod där och funderade så tar rödlon ett par steg i min riktning. Jag fattade en snabbt beslut att stanna kvar och för att inte skrämma den så la jag mig ner på marken. Lite osäkert för jag var ensam och ingen som kunde varna mig ifall nåt farligt, som en orm eller en alligator skulle dyka upp på stigen. Men vad är sannolikheten att det skulle hända just nu???

Den fortsatte att sakta gå mot mitt håll, men så fick den plötsligt syn på mig och stannade till. Fundersam satte den sig ner för att studera mig noga.


Till slut så beslöt den sig för att jag inte var farlig och jag hoppades att den inte skulle tycka jag så aptitlig ut heller. Sakta tassade den närmare, fokus skiftande mellan mig och de eventuella byten som fanns bredvid stigen.


Till slut kom den till närgränsen på mitt tele och jag förbannade mig själv att jag inte tagit fram min pocketkamera i tid. Skulle jag försöka nu när den var så nära skulle jag bara skrämma bort den.


Så på en knapp meters håll passerade den mig tyst och fortsatte sedan på stigen bakom mig.


Överlycklig över hur detta möte utvecklade sig följde jag efter den ett par hundra meter innan den beslöt sig för att hoppa ner från stigen och in i träsket och bara försvann. Trots att jag var framme på platsen inom 30 sekunder och det var relativt öppet så var den som uppslukad. Minnet sitter fortfarande starkt och när jag kikar på bilderna så njuter jag av detta underbara första möte. Förhoppningsvis var det inte det sista.

Mer om Circle B Bar finns här.

Flera av mina bilder finns på min hemsida www.mikswephotography.com












Postat 2017-10-14 19:33 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Närbild: Green Heron

Green Heron, eller Grönryggad Häger som den heter på svenska, blev lite av min favorit under den här resan. En häger är ju nåt som iaf jag vanligtvis förknippar med stora fåglar, men den här är en liten rackare. Stor som en kråka ungefär. Orädd smyger den runt i grunt vatten och letar efter små kräftor, fisk och annat mums.



Den grönryggade har väldigt vackra färger, men som vanligt har de ett syfte - kamouflage! Den smälter in i vegetationen och kan då undgå andra rovdjur medan den själv jagar.



Förutom att vara vacker så är den rätt cool i sin attityd. Jag har tidigare skrivit om den som smög UNDER mitt tele när jag satt där och här är en som på äkta cowboy-manér jagar med ett grässtrå i mungipan :-)



Mitt första möte var när jag såg den smyga bland grenarna vid eco pond.



Nästa tillfälle satt den hukande i skuggan vid anhinga trail.



Sedan såg jag den överallt :-) Typiskt beteende är att  sittande på ett strå, en bit över vattenytan, stilla spana rakt ner för att med blixten hastighet snärta till och fånga nåt nästan osynligt djur.

Det jag inte fattade först var hur en så liten fågel kunde nå vattenytan utan att ramla i och ännu mindre hur den överhuvudtaget kunde få tag i nåt i vattnet.

Lösningen kom när jag såg den här; Ur den lilla kroppen drogs det fram en hals som var gigantisk och man måste förundras och frågan är given hur i  hela fridens namn får den plats med den halsen i den lilla kroppen? Ännu ett naturens under :-)





Postat 2013-01-21 17:23 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera