MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Paynes Prairie, Florida 2017:4

Har du hört om Paynes Prairie nån gång? Det var först förra året som jag råkade hamna på ett inlägg på nätet om denna Florida State Preserve. Något i inlägget fick mig att läsa vidare. Det skulle alltså finnas en prärie mitt inne i Florida. Jag som trodde att det bara fanns skog och våtmarker där. Läste nyfiket vidare och såg till min häpnad att det skulle finnas både vilda hästar och bison där. Dessa båda djurgrupper visste jag ju fanns i USA men på helt andra ställen. En tanke om att detta skulle vara ett bra komplement till alla dessa fåglar som finns runt om i Florida, så jag började forska i det och till slut så hamnade det i min resplan. Jag ville dock inte lägga för många dagar där utan det skulle bli en rek-resa. En dag fick räcka. Eftersom det låg lite längre bort än mina andra platser så skulle det bli en del bilåkande men det kunde det ju vara värt.

Redan när jag passerat entrén så hamnade jag i en typisk Florida skog, platt men fyllt med lite kaos. I ett par träd satt några gamar och kikade på min bil när den sakta körde fram längs den slingrande vägen. Jag undrade tyst för mig själv om det förebådade nåt gott eller ont. En liten bit längre fram så såg jag en vitsvansad hjort trippa över vägen och bestämde mig för att det var nog nåt gott här iaf.

Finns det en så finns det flera brukar jag säga när det gäller klövdjur och mycket riktigt så fanns det en hel del hjortar intill vägen. Lite svårt att fota dock för skogen var som sagt lite kaosartad och det var mycket som skymde sikten för den där bilden. Fortsatte köra längs vägen och kom så till själva besökscentret.

Träffade en snäll dam som jobbade där och som gärna berättade om området. Det fanns flera entreér in till området men tyvärr fanns det ingen väg inne på området som band ihop dessa vilket skulle innebära ett par rejäla omvägar för att nå runt hela området och jag bestämde mig för att bara satsa på detta område som jag redan var i. Sedan kom nästa besked: Området var översvämmat så den stora leden som gick in på djupet av området var stängd. Det visade sig att prärien inte hade något in eller utlopp, utan allt regnvatten gick ner i jorden eller rann ut via ett slukhål i ena änden på området. Hösten hade varit väldigt blöt så nu var det en dryg meter (eller mer) av vatten som täckte huvuddelen av prärien. En tanke gick snabbt tillbaka till min reflektion om gamarna i början, men nu var jag här så det var bara att försöka hitta nåt att fota.

Mitt första stopp var det utkiktstorn som var beläget i kanten på prärien. Där har man en god överblick om området och förhoppningsvis så kunde jag se nåt där. Väl framme så inser jag snabbt att allt som damen i besökscentret berättade stämde. Trots det så fanns det glimtar av ljus i mörkret. Det gick hjortar precis vid tornet och jag kunde se hästar som vadade ute i vattnet, vilket bara det kunde vara värt att fota. Två vithövdade örnar som flög förbi avgjorde det hela, här fanns potential.

Efter besöket i tornet så var det dags att ge sig ut på vägen som leder ut på präriren. Min uppfattning om en prärie är ju att det är en gräsbevuxen slätt. Men när jag kom ner på vägen så inser jag snabbt att det där gräset i själva verket var små buskarna som var runt två meter höga. De hästar jag sett uppifrån tornet var inte alls synliga från vägen och jag tänkte på gamarna jag såg när jag körde in igen. Men det kanske blir bättre längre fram tänkte jag och gick vidare.

Hittade trädet som som den vithövdade hade satt sig i och visst satt den kvar men det var väldigt tätt och vinkeln brant så någon bra bild kan jag inte påstå att det blev. En dokumentationsbild måste man ju ta iaf.

Runt vägkröken så ser jag plötsligt ett sto med sitt hyftsat stora föl tuggande i sig gräs i vägkanten. Men jisses så mager stoet verkade vara. Revbenen syntes och höften stack verkligen ut. Hade hon gått på en privat fastighet hade nog ägaren blivit anmäld för misskötsel av djur. Men kanske berodde det på att hon fött upp sitt föl och därigenom blivit mager. Kanske, jag är ingen expert, men jag förutsatte ändå att de som hade ansvaret över området hade koll på situationen.

De kom närmare och jag funderade på hur stoet skulle reagera på mänsklig närvaro. Skyltarna var tydliga med att man inte skulle gå nära, men de kom ju mot mig och jag hade ingen plats att ta vägen så jag stod stilla i vägkanten. När jag stod där så kom det folk på mountainbike som bara susade förbi och hästarna lyfte inte ens på blicken så jag förstod att de verkade vara vana vid människor. När de passerat så fortsatte jag längs vägen.

Mycket riktigt så var vägen helt översvämmad och det jag hade inga planer på att vada ut där. Istället så lade jag energi på att försöka få lite bilder på den lilla flock av hästar som stod 100 m från vägen. Ljuset var ganska ok men det höga gräset ställde till det lite. Dels skymde det lite väl mycket och dels så lyste grässtråna i bilderna även om det nästan var helt ur fokus. Det plus osäkerheten om man fick lämna vägen eller ej gjorde att jag blev lite passiv i fotandet. Till slut så gick jag in ett par meter så att jag fick lite mera fri sikt mot hästarna. Även om jag nu hade lite bättre sikt än vid vägen så var de inte särskilt hjälpsamma då de stod med sina huvuden långt ner mot marken och åt gräs så det stod härliga till. Hästbilder utan huvud kändes så där som motiv.

Till slut var det några tillfällen som blev ok bilder. Men känslan av att detta var vilda hästar infann sig inte direkt. Möjligen kunde miljön skvallra lite om det, men jag vet inte. De var ganska loja så det kändes som om de var mer tama än vilda.

På väg ut från området så började jag ana ugglor i mossen. Området verkade vara perfekt för Barred owls. Så jag gick sakta och spanade runt om i träden, väl medveten om hur svåra det kan vara att upptäcka dessa mästare på förklädnad. Men det tog bara nån minut innan en rörelse fick min uppmärksamhet. En uggla flög över stigen och satte sig i en gren precis där jag var. Otroligt hur saker och ting kan utveckla sig när man minst anar det. Nu var inte ljuset lika starkt men det gick ändå att pressa fram nån bild och det ihop med de vadande hästarna blev det nog mitt bästa minne här ifrån.

Hur var det då med alla bison som skulle vandra här. Jo de gillade tydligen inte vatten, så de höll till i ett torrare område som inte gick att nå via de markerade stigarna. Det området gränsade till privat mrk och där får man som bekant inte gå, iaf inte i USA. Allemansrätten som vi har i Sverige är nåt vi ska värna om tycker jag. Ibland tar man allt för givet som vi har tillgång till och det är först när man inte kan få det som man fattar hur mycket det är värt.

Vilket fall så kan det bli fler besök hit men då ska jag isåfall vara säker på att det inte är översvämning.

Filmade givetvis, precis som på de andra ställena, och du kan se videon här:

Gillar du detta eller har du tips på förbättringar så tar jag gärna emot dina kommentarer på bild, text och video.

Postat 2018-02-18 14:33 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Merritt Island, Florida 2017:3

I förra bloggen så åkte jag till the Floridas Space Coast och visade också bilder från Viera Wetlands. Den andra platsen som jag besökte när jag var här var Merrit Island National Wildlife Refuge. Här finns bla ett antal mindre grusvägar som slingrar sig fram genom våtmarkerna, en liten kanal som verkar locka till sig både fåglar och andra djur, givetvis en massa stränder med vadarfåglar och ett antal stigar som som man kan promenera in djupare i de låga skogarna.

Nu pågick det jakt på änder samtidigt som jag var där så det innebar att en del mindre vägar var stängda för andra än jägare men det fanns ändå tillräckligt att titta på och fotografera. Dessutom så hade jag turen att få några porträttbilder på sjökor vilket inte alltid ör det lättaste. Tyvärr var vattnet för grumligt för att få till några undervattensbilder, men det är ju alltid bra att ha nåt att utveckla och se fram emot till nästa gång :-).

Området är, precis som Viera, ett ganska bekvämt område i den meningen att man kan åka runt med bil och fota direkt från sidorutan, det erbjuder skydd mot väder och funkar som gömsle för skygga motiv.

Första anhalten är till Blackpoint Drive. Det är en slinga där ett dagspass kostar några dollar för att få köra in. Ska man vara här flera dagar så kan man lösa in ett årspass istället. Jag var där i december månad och är inte den bästa tiden. De första flyttfåglarna har precis börjat komma in och det kan vara lite dött emellanåt.

Fördelen med att det är färre fåglar är att det blir enklare att isolera motiven och att man slipper trängas alltför mycket med andra fotografer. På helgerna blir det givetvis mera trafik då många tar sin lediga dag och åker hit och fotar, fiskar eller bara har en dag ute i friska luften.

Men även utanför de mindre vägarna kan man hitta guldkorn. Det gäller bara att köra tillräckligt långsamt utan att för den skull vara en trafikfara och samtidigt hålla ögonen öppna.

När jag var där så var det varierande väderlek, men det kan ha sina fördelar det med. En mulen himmel medger lite mer fototid än en dag med strålande sol då ljuset snabbt blir ganska hårt. Men å andra sidan blir färgerna lite mer bleka.

Det är en ganska låg ö så man kan med fördel fota under soluppgången eller på kvällen i solnedgången då man kan hitta många ställen där solen ligger lågt över horisonten.

Ofta flyger fåglarna sin kos på kvällarna eller så samlas de i flockar i de täta buskagen för att få en lugn natt vilket gör att man inte alltid kan få till det att placera ett fint motiv i det bästa ljuset på kvällen.

Även denna plats blev förevigad på film och inte bara i en utan två stycken filmer. Jag besökte Viera Wetlands resp Merritt Island på samma dag flera dagar i rad så om du när du ser filmerna tycker att jag spenderade lite tid där de olika dagarn så beror det på att jag var på en annan plats samma dag. Förhoppningsvis förklarar det även kronologin i de olika filmerna.

Som alltid är du välkommen att kommentera text, bilder och film, det ger mig väldigt mycket att få höra din åsikt särskilt när den är konstruktiv, men beröm går också bra ;-).

Om du gillar mina filmer så går det att prenumerera på min kanal (Mik Swe) så peppar det mig att göra mer av den här typen, förhoppningsvis också att bli bättre och bättre :-)

Postat 2018-02-09 15:39 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Viera Wetlands, Florida 2017:2

Efter att ha rostat av mig och kameran på Wakodahatchee och Green Cay fortsatte jag resan norrut till rymdkusten eller the spacecoast som de själva kallar den. Här har jag två huvudsakliga platser att besöka och Viera Wetlands är en av dem. Redan av namnet kan man räkna ut att det är en våtmark men som så många andra våtmarker här i USA, eller iaf i Florida, så är den konstgjord. Det officiella namnet är Ritch Grissom Memorial Wetlands efter Ritch Grissom som arbetade på den närliggande anläggningen i många år och som var hängiven detta området och spenderade en hel del tid här.

Viera wetlands är en reningsanläggning med ett antal bassänger dit fåglar och andra djur söker sig. Det är ett ganska bekvämt resmål, för man kan åka runt i timmar på de små grusvägarna och fota från bilen vilket är bra om vädret är dåligt. Ofta får man dock kliva ut för att få till de riktigt bra vinklarna eller bakgrunderna.

Det som lockar mig mest här är att fota häger som häckar. Hägrarna bygger sina bon i toppen av de palmer som har kvar sina blad och det är ofta lite kamp om vem som har vilken boplats innan hierarkin är fastställd. Bästa tiden att fota här tycker jag är på morgonen då man kan få riktigt fin bakgrund när solen är vid horisonten i bakgrunden. Men allt utom mitt på dagen mellan 10-14 om solen är uppe funkar.

 Denna gång var det väldigt lite hägeraktivitet men jag hade ändå turen att fota vithövdad örn. Dels har jag tidigare bara sett örn här på avstånd men denna gång dök de upp väldigt nära och jag hade möjligheten att få fota ett parningsförsök vilket kändes priviligierat.

Även den normalt svårupptäckta rördromen visade sig vid ett tillfälle och jag hann med ett par bilder innan den flög iväg.

Totalt blev det tre besök hit under denna resa och du kan se filmen från dessa här. Tyvärr hade jag lite oflyt med ljudet vid några korta sekvenser då jag missbedömde effekten av vinden, men med lite överseende så kan den ändå gå att se och förhoppningsvis så får du ut nåt av det :-)

Kommentera gärna både bilder och film. Besök även min hemsida www.mikswephotography.com för större bilder (är de inte på plats just nu så kommer de med tiden). Där hittar du också länkar till andra platser på nätet.

Postat 2018-02-03 09:50 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera