Havsörnar vid Naturum Getterön, Varberg

Jag vet inte, men jag tror jag är sjuk. Vad menar han kanske du undrar, jo - jag kan inte sluta fota örnar :-)

Nyligen scrollade jag igenom mina arkiv och som tur var satt jag ner för det visade sig att jag i dagsläget har dryga 9000 bilder på havsörn! Alla är keepers men såklart är en del tagna på långt håll, andra är väldigt lika varandra. Men ändå - det känns onödigt många bilder :-)

Det är något mytiskt, något vilt, något fantastiskt att se dessa majestätiska fåglar i verkligheten. Man får komma ihåg att när jag växte upp på 70-talet så var örnar nåt som knappt fanns och väldigt få hade ens sett nån i verkligheten. Så när Brutus Östlig kom ut med sina fina bilder i slutet på 00-talet tror jag det var, så väcktes nåt i mig. Jag skulle fota örnar! Mina första försök gick väl sådär ;-)

Bilderna är tagna med en 40D och 100-400 mm objektiv och för de som inte kommer ihåg det så hade 40D en sensor med tio Mpixlar, en bråkdel av vad många kameror har idag.

Sedan vände det och jag fick till en riktigt bra serie från mitt egna gömsle. Jag kommer ihåg att jag efteråt tänkte att jag var den nya Brutus, men det visade sig snart att det inte var så enkelt - jag hade bara haft tur :-)

Det blev resor både hit och dit för att få se en skymt av en örn, men med tiden blev jag bättre på att hitta bra lokaler och även kommersiella gömslen som kunde ge mig de där bilderna jag suktade efter. Trots det kan jag inte sluta, det bara fortsätter och fortsätter. Nu mer sällan i kommersiella gömslen och istället mera ute i skog och mark.

Det är här Västkusten och Getterön kommer in i bilden. Getterön har sedan många år tillbaka en havsörnsmatning under dec-feb. Den är öppen för allmänheten såtillvida att det finns ett publikt gömsle bara ca 100 m från matplatsen. Men det finns flera observationsplatser runt om i reservatet. 

Nu är det ju inte så roligt att titta på när en örn sitter mitt i maten omgiven av trutar och kråkor. Men maten är bara själva motorn. Jag fascineras av djur och fåglars beteenden och kan sitta länge och bara studera vad de gör och hur de gör det för att klura ut varför de gör det.

Tidigare år har jag åkt dit ett par gånger per säsong men med ändrade förutsättningar kan jag nu åka dit varje dag om jag skulle känna för det. Det är också praktiskt för på helgerna brukar det samlas många som vill titta och fotografera skådespelet.

Naturum Getterön har dessutom särskilda örnspaningar på helgerna så du kan förstå att intresset är stort från allmänheten och det kommer folk från i princip hela södra Sverige till Getterön. En vanlig vardag är det oftare mer gott om plats.

Jag skulle nog kunna garantera att man kan se örn varje dag där under vintern. Men jag kan inte garantera att det blir nära observationer eller mycket action.

Än har jag inte klurat ut vad det är som styr detta beteende. Ena dagen är det ett tiotal örnar jätte nära... 

...och en annan dag sitter de en km bort och bara tittar. 

Men ett par generella indikationer finns.

Kylan är ett av dem. Är det kallt så är den utlagda maten lättare att få tag i för örnarna. Är det kallt (läs minusgrader) så har trutar och kråkor svårare att äta upp den frusna maten och då kan det finnas mat långt in på eftermiddagen. Är det däremot plusgrader så kan maten vara slut på 1-2 timmar, uppäten av trutar och kråkor.

Havsörnarna är ganska försiktiga och blir lätt bortmobbade när det är många andra fåglar runt omkring, kråkorna är på örnarna så fort de ser en chans. 

Riktigt roligt (och kallt) blir det när viken fryser till is och man ser snön lägga sig. 

Dels är det roligt att se örnar dratta på ändan när klorna slinter på isen vilket händer ibland, men framför allt så ändras ljuset och örnarna framträder tydligare mot den vita bakgrunden.

Kom bara ihåg att överexponera annars blir det bara mörkgråa fåglar mot grå bakgrund, inte så kul när man kommer hem och kollar i datorn :-)

Är det plusgrader så är det oftast mest trutar och kråkor på plats och färre örnar vid själva matplatsen. Istället så flyger nån yngre örn in då och då för att snappa åt sig en bit mat och när den flyger iväg så är det ofta en till tre andra örnar som jagar den för att tilltvinga sig bytet.

Det resulterar ibland till att maten faller i vattnet. Kråkorna kommer inte åt maten så man kan ibland se örnar i vattnet även när maten är slut på matplatsen.

Ibland kan man se örnarna fajtas på den platsen medan de försöker bärga maten. Det är ingen lek när en annan örn kommer i full fart med klorna vilt uppspärrade.

När jag fotar där så brukar jag undvika fota själva matplatsen utan koncentrerar mig främst på örnar som flyger...

...eller örnar som interagerar med andra.

Mest intressant tycker jag det blir när det sker lite ovanligare händelser, som tex närkamper...

...eller bara stämningsfulla bilder.

Bilder som visar deras flygförmåga är också spännande. De är ju trots allt rätt stora fåglar och se dem susa fram några decimetrar över vattenytan är läckert.

Lite fototips om du planerar en resa dit:
Avståndet kan vara rätt stort, iaf om man vill ha porträttbilder och det är därför de flesta bilderna i detta inlägg är kraftigt beskurna, så jag rekommenderar minst ett teleobjektiv 400-600 ev med konverter, det kommer att räcka långt.

Är det soligt så kan det vara problem med luftdaller även när det är kallt på vintern. Avståndet gör att det är mycket luft som rör sig mellan kamera och örn så att nyttja maximal bildhastighet rekommenderas, kanske blir nån bra iaf.

Vill man ha stöd för kameran så är en bönpåse eller ett enbensstativ att föredra.Det är rätt trångt i gömslet när det är mycket folk så risken är att det blir för trångt och gluggarna är relativt små så ett trebensstativ funkar sämre för fotografering.

Läs mer om örnspaningen på Naturum Getterön

Lägger med en liten film jag spelade in i början på 2021 där du kan se lite om hur det kan gå till. Det var en blåsig och mulen dag med plusgrader. Maten var inte frusen så trutar, måsar och kråkor åt raskt upp det mesta och örnarna höll sig lite för sig själva.

Getterön 2015

Augusti är den rätta tiden att ta sig till Getterön om man vill fota sparvhök i våtmarksmiljö. I augusti så är det många småfåglar i och runt vassruggarna och sparvarna börjar samlas i stora flockar.

Det i sin tur lockar alltid fram en och annan rovfågel som vill ha sig ett skrovmål. Den mest intressanta tycker jag att sparvhöken är. Till skillnad från mer betäckta landområden så kan sparvhöken inte smyga sig fram i skydd av buskage och lövverk för att överraskande dyka ner från en trädgren. Istället så utnyttjar den de gömslen som finns tillhands för oss som tittar och fotar fåglar, för att få en överblick av matbordet. Det är alltid lite frustrerande när man sitter i gömslet och hör hur den kliver om kring på taket utanför ens synfält :-)

Men lika ofta så ser man sparvhöken sitta på en sten i det svaga solnedgångsljuset på stranden och spana.


Ofta sitter den i skuggan där den är svår att upptäcka när man har den lågstående solen i ögonen.


Trots den låga startpunkten kan den kasta sig iväg med en blixtrande hastighet...


Andra fåglar som hinner se den kastar sig instinktivt ur vägen...


Ofta kommer den tillbaka tomhänt...


Men då och då så får den tag i något smaskigt som här när en skäggmeshane fått bli middag istället för att umgås med familjen.


Den trädlösa miljön innebär också att andra smygtekniker prövas. Att tex sitta i vattnet och låtsas vara helt oskyldig kan ju fungera. Som här på en bild från 2011. Den här sparvhöken hade lagt sig eller hukat sig ner i den gröna sörjan och väntade på att bytet skulle promenera fram till den.


Det fungerade ganska väl som kamouflage för många fåglar passerade ganska nära och de verkade helt obekymrade. Men när sparvhöken väl försökte ta dem så hann den inte få upp farten i anfallsögonblicket innan bytet hunnit lyfta. Kanske beror det på att bytena ofta har långa smäckra ben som inte suger fast i dyn som sparvhökens gör eller så är det helt enkelt en dålig anfallsmetod :-)

Den såg faktiskt lika förvånad ut varje gång som bytet med lätthet hann lyfta och flyga iväg :-)

Jag har faktiskt i samma område även fångat pilgrimsfalk på bild som smyger fram i skydd av små grästuvor. Det var 2009 och det var väldigt långt avstånd och bilden är hårt hårt beskuret, men i bildserien ser man tydligt hur den hukar sig och smyger fram för att sedan kika upp över gräskanten.


Jag antar att det är en del av utvecklingen, det här med att pröva nya saker för sin överlevnad och jag konstaterar att det är på Getterön i augusti evolutionen sker :-)


www.mikswephotography.com

Getterön december 2014

Sedan några år tillbaka har man haft en vinterutfodring vid Getteröns naturreservet. Utfodringen lockar till sig mängder med havsörnar varje år och det fina med den här utfodringen är att den är lättillgänglig för allmänheten så länge man håller sig till de gömslen och stigar som är anvisade. Utfodringen skiljer dessutom genom att man lägger ut en mindre mängd mat varje dag istället som på många andra platser som får en större mängd en gång i veckan. Det innebär att själva matfesten är koncentrerad till timmen efter att maten blivit utlagd för att sedan snabbt ebba ut. Så det gäller att vara på plats tidigt, ha varma kläder och sedan hoppas på det bästa.

Redan i den mörka gryningen kan man urskilja alla kråkor och måsar som väntar en bit bort från utfodringsplatsen. Måsarna nära eller i vattnet och kråkorna på land. Allt eftersom det gryr så kommer de närmare och närmare. Alltid är det en eller ett par individer som flyger in mot maten liksom för att testa om den är fri från rovdjur och fällor. Som på en gemensam signal så kastar sig flockarna sig till slut in över maten.

Det är först en stund senare som de första örnarna kommer inglidande. Matplatsen är därmed förvandlad till ett kaos av vingar, klor och matstycken som slits, tappas och hittas igen.

Att i detta kaos hitta fina fotomöjligheter är en chansning för det är alltid en kråka (eller tio) som flaxar runt mitt i bilden. Så det är bara att mata på för det är enklast att sortera ut bilderna i efterhand. Man kan närma sig den här fotoupplevelsen på olika sätt: antingen tar man de där kaosbilderna som kan bli väldigt actionfyllda, gärna med en mindre bländare och lite längre slutartider eller så kan man fokusera på nån enstaka individ som man sedan försöker följa med en större bländare och kortare tider. Eller så mixar man alltihopa till en kokande gryta med varierat innehåll. Personligen försöker jag få till bilder på individer som inte bara står still och poserar eller som har hela näbben fulla med kött. Helst vill jag se havsörnar interagera med varandra.

Så här kommer några bilder från förra året:
När de mindre fåglarna varit på plats en stund så lättar örnarna och flyger in mot matplatsen.

Örnarna kan komma in högt eller lågt. Det är fascinerande att se när de utan ansträngning glider in 20-30 cm över marken för att i slutet fälla upp vingarna och mjukt bromsa in.


Eller så kommer de in med kraft för att jaga bort de som redan är vid maten.


Ofta äter de direkt på plats, men lika ofta är måsar och kråkor på dom så det inte blir någon matro och då kan de ta ett större stycke med sig för att kunna äta lite mera i fred en bort bort.


Det brukar dock inte dröja länge förrän de blir upptäckta av någon annan örn som gärna vill ta för sig.


Vissa väljer att sticka iväg utan maten medan andra står fast vid sin rätt att äta.

När klorna kommer fram så brukar det dock snabbt visa sig vem som är den mest dominanta av de båda.


Efterhand som de blir mätta så drar sig örnarna bort för att smälta maten, gärna i närheten av lite vatten för man blir ju lätt lite törstig efter all spänning :-)


Allt groll är som bortblåst och man chillar lite ihop, så som rovfåglar och rovdjur gör när dom är mätta och det inte finns några problem med andras närvaro.

www.mikswephotography.com

Vanliga fåglar 2014

Det kanske är en lite märklig rubrik men i väntan på de resor jag planerade att göra i september så fotade jag fåglar i olika fågellokaler i Halland. Det sköna med att fota dessa vanliga fåglar är att man får så många chanser. Själva fotograferande är mera avslappnat och man kan experimentera mera. Missar man så kommer det alltid en ny chans inom kort.

En fågellokal som jag kört förbi många gånger visade sig ha ett helt ok fotogömsle. Mellan Halmstad och Trönninge ligger den bland ett par små dammar. Gömslet har både låga och höga luckor och rejält med plats. Tyvärr hade vassen vuxit upp ordentligt så det gick inte att utnyttja alla platser men det var ingen trängsel så det gick bra. Mycket gäss givetvis men en hel del vadare, änder och lite annat smått och gott visade upp sig.

Har man korta ben står man på torra land och har man långa ben kan man stå i vattnet.

Har man lång näbb kan man fånga större fiskar...

Grönt var tydligen årets modefärg...

Gott med en tupplur efter maten, bara inte benet somnar nu...

Jag kan också ...lite svårt att hålla balansen bara...

Jag hann med några avstickare för att försöka fånga lite snabbare fåglar på bild.

Satt i fotogömslet på Getterön när stora droppar ramlade ner från himlen. Det störde inte svalorna som med blixtens hastighet susade runt och käkade insekter.

Eftersom det regnade hade jag ingen brådska att ta mig ut så istället försökte jag fånga svalorna när dom plocka de insekter som hamnat i plurret. Många bilder blev det, men till slut satt den där.

Lite enklare var det att fota kungsfiskare även om de verkar röra sig fortare än svalorna.

Fast det är klart att det blir enklare när dom sitter still.

Krängde på en 2x konverter för att komma riktigt nära och ta ett porträtt av denna vackra fågel.

Den är ju inte vanlig kanske du tänker, men jag tror den är vanligare än man tror, bara lite svårare att hitta :-)

Edit: Bara så jag inte inger falska förhoppningar; kungsfiskaren är inte fotad vare sig på Getterön eller vid Trönninge Ängar. Det var en av avstickarna som jag nämnde i förbigående :-)

www.mikswephotography.com

Påskavrostning.

Senast jag höll i kameran var i början på december. Det har varit fullt upp med allt möjligt annat än fotografering så nu kände jag att det var dags att rosta av lite. Tog en sväng ut till kusten, vädret var strålande och det var skönt att bara vara, så ev bilder fick bli en bonus.

Det var i alla fall ingen tvekan om att det var uppvaktningstider för de befjädrade; halsar sträcktes, det tutades och plaskades i vattnet, allt i olika hängivna försök att locka till sig en lämplig hona.




Det är otroligt så fort man tappar handlaget när man inte håller på dagligen med kameran. Förr var det enkelt; det var en knapp och kanske en avståndsskala - du vet en sån där med ett ansikte eller berg för nära- eller långt-bort-fokus. Nuförtiden sitter det över dussinet med knappar som man snabbt måste kunna sköta utan att tänka för att få till de där perfekta inställningarna. Efter att gjort ett antal nybörjarmisstag så verkade det lossna så sakteliga.

Tog också en tur till Getterön. Där hittade jag den här duvan som verkade fundera över vädret: "Ska det bli regn månne?"


Nu hittade jag inte bara fina fotomotiv där utan även trevliga personer som jag filosoferade med, allt medan solen sakta dalade. Ute på fälten var det knökfullt med vitkindade gäss. Då och då lyfte de i stora sjok så himlen nästan förmörkades av alla gäss.

Solen sjönk stadigt och blev allt rödare och jag lyckades faktiskt pricka in några flygande gäss mitt i ljuset.


Sedan hände nåt ovanligt, jag har inte sett nåt liknande fenomen tidigare; solen blev fyrkantig!


Givetvis har det säkert en helt naturlig förklaring och det har nog även nästa bild. Jag la inte märke till den när jag fotade utan det var först senare när jag gick igenom bilderna på datorn som jag såg det.

Du har säkert hört talas om gubben i månen, men har du hört talas om gubben i solen :-)

Hoppas du hade en fin påskhelg också :-)