MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Trandansen 2018

Så var det dags igen för ett besök på Trandansen. I år lite senare än vanligt så det hann bli april. Nu gjorde det inte så mycket för tranorna var lite sena också. Kanske var det det kalla vädret som gjorde det men jag tyckte iaf att tranantalet nådde sin topp betydligt senare än tidigare år. Vädret var hyfsat klart men vinden ven stundtals ganska kraftigt vilket bidrog till kylan. I år var mitt fokus på att sätta ihop en film men jag fick ändå med mig en del bilder från denna välkända plats.

Tidigt på morgonen så ökar trumpetandet i volym när tusentals tranor flyger in från den isbelagda sjön där de övernattat.

Väl framme så börjar de äta, dansa och bilda par.

När så man funnit sin partner så kan hända smiter man iväg utan att de andra ser det.

Till slut så drar sig allihopa tillbaka ut på sjön igen

Tja det kanske var lite förenklat, jag har tidigare publicerat en mer detaljerad blog om hur det egentligen går till och den hittar du här: Trandansen 2016

Filmen jag gjorde i år den och flera andra hittar du på min YouTubekanal Mik Swe

Nu hinner du kanske inte hålla på och följa en massa länkar så jag publicerar filmen här också :-)

Mycket nöje och kommentera gärna både bilder och film.

Postat 2018-06-24 19:45 | Läst 2903 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Trandansen 2016

I det tidiga gryningsljuset så samlades de första gästerna så sakteliga på sveriges största uteställe. Enstaka rop hördes men allt var fortfarande ganska dämpat.

Dimman som låg över sjön bildade en bra kontrast till de tidiga deltagarna. Deras varma andedräkt kyldes snabbt av i den kalla luften.


Nere vid vattnet började de mindre gästerna samlas samtidigt som några mer fåfänga i sakta mak spatserade om kring och visade upp sig. Alla verkade förbereda sig inför den stora dansen.


Så börjar solen värma upp himlen och inseglande deltagare avtecknade sig vackert i silhuett mot den varma bakgrunden när de gjorde sin graciösa entré.


Mängden gäster ökade hela tiden och de sökte varandras närhet. Kanske skänkte närheten även lite värme i kylan. En del flörtande pågick men först och främst var det buffén som skulle intas. Efter att först samlats i små grupper blev det till slut så många gäster att grupperna smetades ihop.


Dagen gick och nya gäster anlände hela tiden.

De åt, de drack och en del knöt djupare relationer. Andra skulle typiskt nog lägga kraft på att  tjafsa med andra, kanske hade de fått för mycket i sig.


De flesta verkade var fullt upptagna med att äta av buffén men en och annan letade efter nån att slå följe med. Deras längtande rop hördes vida omkring.


Så där höll det på hela dagen. Ljudet från alla som minglade på det stora dansgolvet var öronbedövande och musiken, eller tutandet som den äldre generationen kallar det, slog lock för öronen.

Minglet var i full gång när dansstället började stänga ner. En del par hade redan funnit varandra och hade passat på att stillsamt smita iväg lite tidigare. De kvarvarande började samlas mot utgången för att få ett bra utgångsläge att få luft under vingarna i den svaga vinden.


Men det fanns de som trots stängningsdags dröjde sig kvar på dansgolvet. De som fortfarande inte hittat nån att spendera natten med. Med oroligt flackande blickar för att under den sista desperata minuten försöka hitta någon.


Så tändes ljuset och personalen såg till att de sista kom iväg.


Lugnet spred sig över lokalen. En sista eftersläntrare hade till sist fått tag i nån i kön på vägen ut och de försvann nu bort i natten.


Musiken och larmet hade tystnat. Fältet låg nu stilla och återhämtade sig. Nästa dag skulle allt upprepa sig igen...




www.mikswephotography.com

Postat 2016-04-30 20:18 | Läst 7476 ggr. | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera

Florida 2015:2

Viera Wetlands, eller som det också kallas Ritch Grissom Memorial Wetlands, är som så många andra wetlands inte helt naturligt. Istället är det ett system av dammar skapat av människan för att rena vatten. Precis som många andra ställen dras fåglar och andra djur till såna ställen. Ofta är de avskilt belägna eller som i Florida välbesökta. Om man inte äger marken så är det en begränsad tillgång till naturen för den enskilde. Dessa kommunala inrättningar är därför ofta tillgängliga för vanligt folk.

Viera Wetlands är utformat med ett antal mindre dammar och med små vägar som omsluter och korsar området. Vägarna är smala och enkelriktade men det går bra att ställa bilen lite vid sidan av om man vill fota något. Det första intrycket är att det inte verkar vara nåt att ha.


Men ger man det lite tid och är där tidigt resp sent på dagen så börjar man hitta det där som man inte såg först. Som vanligt gäller det att skynda långsamt, hålla utkik och stanna och lyssna ofta. Rätt var det är så kan en liten rörelse bland gräset vara nåt intressant. Det kändes som en liten jackpot när jag fick syn på den här rördromen som otroligt sakta och försiktigt rörde sig genom grässtråna.


Lite av tricket att få fota i fred på en sådan här plats är att inte avslöja att man fotar något. Kan låta egoistiskt men om man är för uppenbar och motivet är nära, som denna som befann sig i diket precis vid vägen, riskerar man att någon klumpigt ska närma sig och skrämma iväg motivet. Så när andra bilar kom krypande så låtsades jag syssla med annat eller kika i en helt annan riktning :-)

Tro det eller ej, men det fungerade. Jag kunde följa den här i ca 45 minuter sittandes i det bekväma bilsätet. Ibland försvann den men den dök lika ofta upp igen.

Nu kanske du undrar varför jag inte försökte komma närmare eller få en lägre position. Tja, de här platserna drar förutom fåglar även till sig både alligatorer och ormar så det är kanske inte så konstigt att jag valde bilen istället.


Men alla reptiler är inte farliga och man måste vara uppmärksam så man inte kör över nån på vägen.


Men det är klart att lägger man sig mitt på vägen så kommer andra att lägga märke till det :-)


Rördromen var bara en bonus. Det egentliga målet var häckande hägrar. Viera Wetlands är lite berömt för sina härliga bilder på häckande häger. I dammarna så står det en mindre mängd palmer och i toppen på dessa så är det lätt att bygga bo. Terrängen är låglänt vilket betyder att solnedgång och uppgång bildar en fin varm bakgrund.

Nu var jag, som jag skrev i förra inlägget, ute väldigt tidigt på säsongen så några ungar var det inte tal om att se. Istället så blev det bobyggande och andra paraktiviteter :-)


Det är en fascinerande syn att se hur fantastiska hannarna är på att leta upp pinnar. Man kan lätt tro att det är väl bara att flyga iväg och plocka upp en kvist och flyga tillbaka. Nä Nä, honan står i boet och tar emot varje pinne och kontrollerar dessa ytterst noggrant. Pinnar som legat på marken passerar inte den kontrollen. Alltså måste hannen bryta färska pinnar. Så det blir en tripp till ett lämpligt träd...


Hitta en lagom gren och med näbben bryta av den...


...och sedan flyga tillbaka och hoppas den går igenom inspektionen.


Om du funderar på om hannen hjälper till i boet så min iakttagelse av det hela är att det är absolut ingen idé för hannen att försöka lägga pinne på plats i boet. Honan tar pinnen med våld om så krävs, för det är hon som är arkitekt och byggansvarig på samma gång. Det är iaf min slutsats efter att tittat på flera par under några timmar. Kanske känner du igen sig från vardagen och kapitlet heminredning :-)

Så kommer solnedgången och det hela blir magiskt vackert, särskilt om man som jag gillar siluettbilder.


Så precis när det börjar mörkna så hör jag ett välbekant tutande - tranor. Tyvärr var det för sent och jag var tvungen att lämna platsen. Nästa morgon när jag kom dit så var de kvar och jag fick mina första bilder på prärietranor.


Mer från Florida i nästa inlägg.


www.mikswephotography.com

Postat 2016-04-06 21:56 | Läst 3490 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Trandansen 2015

Trots att jag bara bor ca en timme ifrån Hornborgasjön så brukar det bara bli besök när jag råkar ha vägen förbi. Det innebär att det mest blir mitt på dagen när ljuset är som sämst. Dessutom så har jag nästan alltid haft mulet väder. Så i år tänkte jag göra det mera planerat och övernatta på plats för att få kvälls- och morgonljus samt planera in det när prognosen sa klart väder.

Utmaningen och paradoxen med att fota på Trandansen är att där samlas tusentals fåglar på samma ställe och ändå så försöker man hitta enstaka individer och gärna isolera dessa från andra för att få en lugn bild. Så när man äntligen lyckas hitta det så kliver det ändå in en annan fågel mitt i eller så dyker nån Alien upp och förstör stämningen.


Avstånden är ju inte heller de mest optimala för att få fina detaljer. Jag använde huvudsakligen ett 500mm objektiv tillsammans med en 1,4 telekonverter vilket ger 720mm. Lägg sedan på 1,3 i cropfaktor och ändå får jag beskära huvuddelen av bilderna för att få till en komposition där händelsen/motivet inte drunknar i allt annat som händer samtidigt som jag försöker få en oskarp bakgrund.


Efter att ha tagit en del porträtt börjar jag leta efter mer action fyllda situationer. Med så många tranor på samma plats så brukar det alltid uppstå situationer där det hettar till.


Ganska snart så går det se ett mönster med tranor som hoppar och skuttar för att försöka få uppmärksamhet utan att bry sig om vilka som står i vägen...


...par som bygger band genom olika rörelsemönster...


...till par som rör sig tillsammans i myllret av andra och den tysta dialogen innan man sätter av i full fart för att flyga iväg.


Dagen går mot sitt slut och färgerna på himlen skiftar och det är då jag ser ett vitt klot vid horisonten. Jag har oplanerat lyckats pricka in fullmånen. Jag och en massa andra fotografer (för det är ju nästan lika många såna som tranor på plats) rör oss frenetiskt längs staketet för att hitta just den där platsen där BILDEN kan tas. På ett ställe (det optimala?) så är det säkert 30 fotografer som trängs så jag väljer att ta en annan plats och hoppas hitta en egen vinkel som kan funka. Jag hittar ett dike som jag hoppar ner i och riktar kameran mot en åsrygg. Givetvis är det helt tomt på levande motiv (bortsett gräset då) men jag ser i ögonvrån hur några individer sakta rör sig mot det området. Det blir en spänd väntan allt medan månen sakta rör sig längre och längre från åskanten och jag vet att om de inte hinner fram så kommer jag inte att kunna få med dom och månen på samma bild, iaf inte med tele't.


Jag hinner med några bilder innan månen bryter kontakten med marken i sökaren. Som tur är så har fler och fler tranor bestämt sig för att lämna även de och jag får några flygande bilder också.


Som på en given signal så startar sedan resten av fältet och flyger till sina övernattningsplatser. Givetvis flyger de bort från mig så det blir inga bilder på lyftande flockar den här kvällen.


Bara att packa ihop, ta backup och gå och lägga sig.

Jag vaknar tidigt nästa morgon av det typiska tutande som kännetecknar tranornas ankomst. De var betydligt morgonpiggare än vad jag räknat med men ljuset var fortfarande lite för mörkt för att få nån bra bild så jag hinner ut i lugn och ro och börjar leta motiv. Jag ser hur dimman lyfter över sjön och det får bilda bakgrund till de första bilderna.


Efter ett litet tag så inser jag att en del av dimman faktiskt är andedräkten från tutande tranor och jag försöker hitta nån individ där jag kan få andedräkten att stå ut som bolmande rök, men det är svårt. Avståndet är långt samtidigt som det är lite väl mörkt och ganska rörigt.


Det är först när solen börjar lysa upp och ljuset bryts i andedräkten som de bästa tillfällena ges. Att några tranor dessutom kommit närmare underlättar givetvis, men fortfarande är det svårt att isolera motivet, men så är det ofta i det vilda.


Flera tranor är på väg in under det att solen börjar stiga och jag får några flyktbilder mot den av morgonrodnad glödande himlen.

Sedan tar solens värmande strålar tag i den fuktiga marken och värmedallret tilltar med kraft och jag bestämmer mig för att efter en värmande frukost sätta kurs mot andra äventyr. Men det för bli en annan historia.

www.mikswephotography.com

Postat 2015-04-28 11:10 | Läst 3461 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Stillsam första maj helg med flera knorrar.

Första majhelgen var planerad att genomföras som en norgeresa med myskoxar i vinterlandskap som mål. Tidigare hade jag fått dom i lätt snöfall men det var inte riktigt samma sak som "riktig" snö.


Väderprognoserna varnade för snö, vilket iof inte är en nackdel, och vindar upp till 15 m/s, vilket kan vara ett problem. Så istället tänkte jag satsa på att få lite nya lappugglebilder.



Väl framme möttes jag av dystra besked. Lappugglan hade inte synts på flera dagar, men vis av erfarenheten kan detta snabbt ändras. Det gjorde det inte.

Endast denna morkulla underhöll mig med sin cykelpumpsliknande läte.



Efter tre dagars vakande så gav jag upp. Visst hade det blivit lite bilder på andra fåglar och djur men de bästa tillfällena att fota är ju i morgon- och kvällsljus och dessa gav som sagt ingenting. Ja förutom denna råbock som i full galopp rusade förbi tätt följd av en annan råbock som ville jaga bort inkräktaren.



På väg hem så passade jag på att stanna till vid Trandansen och kolla läget. De få tranor som var kvar tittade förvånat på mig - "kolla en turist".



Men att det var dags även för dom att dra var tydligt. T.o.m tofsviporna gjorde sitt bästa för att tranorna skulle ge sig i väg.



Jag hade träffade några danskar som skulle till ett orrspel och jag var välkommen att hänga på. Så på kvällen möttes vi och kikade på den träningsmatch som kämparna hade. När det mörknat så satte vi upp våra tält och gjorde oss redo. Som synes behövs det inte några större maskeringskunskaper för att inte störa orrarna (iaf inte på den här platsen).



Vid halv fyra snåret vaknade jag av väsande och kluckande ljud utanför tältet. Orrarna var på plats! Försiktigt gjorde jag i ordning kamerautrustningen, kollade inställningarna, satte i batterierna som jag haft i sovsäcken, mm. Eftersom det var alldeles för mörkt att ta några bilder så la jag mig ner och vilade. I tältet bredvid hördes också ljud - ljudet av milda snarkningar. Jag hoppades att dom skulle vakna i tid till showen :-)

Vid fyra snåret började det gå att ta bilder, men på höga iso.



En höna anlände till spelplatsen och kampen startade på riktigt.



Ingen av kämparna tycktes dock vara intressant, för hon stannade inte så länge och spelet mattades av.



Till slut så tröttnade även tupparna och gav sig av. Det var mitt första orrspel och jag gillade det. Tyvärr var det en mulen morgon och bilderna blev inte av någon högre teknisk kvalitet. Pga av de svaga ljuset valde jag att spela in en snutt video som inte är lika känsligt för brus och du ser den här nedan.

Jag rekommenderar alla, att om möjligheten uppstår så ta chansen att titta på ett orrspel på nära håll - en naturupplevelse av rang.





Postat 2013-05-05 10:51 | Läst 4481 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera