MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Ding Darling, Florida 2017:6

Då var det dags att återigen besöka Ding Darling National Wildlife Refuge. Bestående mest av våtmark/träsk så lockar detta område till sig olika typer av vadarfåglar, alligatorer och en och annan fyrfoting. En enkelriktad väg leder igenom området så det är enkelt att vara där och ta sig runt. Eller rättare sagt eftersom det är enkelriktat så kan man ibland tveka på att antingen stanna kvar på en plats eller köra en bit till. Att backa eller köra tillbaka är inte möjligt utan man måste ta sig ut hela vägen till slutet för att sedan köra ut på den allmänna vägen och tillbaka till starten igen. Kanske inte den mest miljövänliga naturupplevelsen med andra ord. Jag har sett cyklister som cyklat åt fel håll bli stoppade av och bötfällda så det är inget man chansar på.

Till skillnad från Blackpoint Drive längre nordost ut på Merritt Island (som du hittar här) så finns det en hel del områden på Ding som inte har så mycket aktivitet. Det innebär att man i början inte har riktigt koll på var det brukar vara aktivitet och rätt var det är så har man missat de bästa platserna. Nu har jag varit där ett antal gånger så nu vet jag ungefär vad jag kan förvänta mig på de olika platserna men det händer att jag blir överraskad. Jag brukar ha all kamerautrustning redo men när jag såg denna alligator uppvisa ett brunst/revirbeteende så blev jag faktiskt överraskad. Bilden är tagen med "fel" objektiv (70-200) och "fel" inställningar (för jag glömde/hann inte ställa om den) men den får ändå vara med.


När en alligator hanne markerar sitt revir eller lockar på honor så kröker de upp ryggen samtidigt som huvud och hals hålls upp i luften. Du kan ju pröva att inta den ställningen så förstår du snabbt att desto högre upp man kan hålla de olika kroppsdelarna desto bättre måste man ju var, eller hur :-). Det är ett beteende som jag förknippar med våren och som jag bara sett på film. Det som inte syns på bilden är själva brölet och det var faktiskt det som först fick min uppmärksamhet. Ett dovt men tydligt bröl som byggs upp nere i buken och fortplantar sig långt både i vattnet och i luften. Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb denna gång så jag missade bilden av själva ryggkrökningen men jag hann se det iaf, mycket mäktigt. Tyvärr så upptäckte alligatorn mig och drog sig undan vilket var lite synd, annars hade jag fått till bilden betydligt bättre. Då gick det bättre med den här som låg och solade sig tre meter från vägen. Det är lustigt att många som kör missar att kika ner precis bredvid vägen. Jag har sett cyklister som cyklat två meter från en solande alligator utan att se dem.


Annars är det väl vadare som tilldrar sig det mesta fotandet. Kommer man när tidvattnet är lågt så ökar chansen att se dem lite närmare vägen. Men även om det är mycket vatten så kan det ge bra fotomöjligheter. Det som är lurigt är alla vita fåglar, speciellt i dagsljus/sol. Men man får en skön effekt där vatten och bakgrund blir väldigt mörka och fågeln blir i fokus i bilden. Det mörka vattnet är ofta stilla så man kan få en bra spegelbild, som på den här rosenskedstorken.


Även om avståndet ibland kan vara långt så kan ändå bilden bli helt ok när man får med lite mer miljö och fortfarande kan utnyttja det positiva med att bakgrunden blir mörk. Här är en vit ibis som födosöker nära mangroveträden.


Det händer att man ser fyrfota djur, men det är inte så vanligt. De som förekommer här är utter, tvättbjörn och ödlor. Andra fyrfotadjur har svårt att röra sig ibland mangroveträden. Ja nu rör ju sig uttern mest i vattnet och längs små stråk mellan de olika vattendragen. För det krävs någon form av gripförmåga för att kunna klättra runt bland mangroveträdens små smala, men många, rötter. Som den här leguanen som jag fick en skymt av inne bland träden. Jag kan tycka att de är vackra och lite läskiga på samma gång, tur att de inte blir så jättestora, fast är de över metern och kommer nära så bör man visa respekt.


Leguanen är inte en ödla som härstammar från Florida utan har spridit sig bl a genom att  oansvariga djurägare helt enkelt släppt ut dem när de blivit för stora. Leguanerna är dock väldigt väl anpassade för denna typ av landskap så de förökar sig snabbt. Precis som på Wakodahatchee där jag tyckte det var fullt av dem (se det blogginlägget här) så var detta min första observation av dem på Ding Darling men jag antar att de kommer att öka...

När jag stod där och fotade denna där inne bland buskarna så kom det fram en medelålders dam och sa "we don't like them here, they kill birds". Hon antydde dessutom att hon inte tyckte man skulle fotografera dem just därför att hon inte gillade dem. Det är iof en lite märklig inställning men jag har stött på den tidigare. Samma kommentar kan man se när bilder visas på rovdjur som precis fångar/dödar sitt byte. En helt naturlig process i naturen men som många inte vill se, antagligen för att det stör deras uppfattning om den sköna och fridfulla naturen.

Tvärtom är det när man hittar en tvättbjörn. Folk stannar till och undrar nyfiket och intresserat vad man fotar men när de får höra att "it's a raccoon", så tappar de allt intresse och man får höra att "såna har jag massor av hemma bland soptunnorna". Nu har ju jag inte det och jag tycker de är lite fascinerande, dessutom så tycker jag de har oskyldigt söta ansikten :-). Den här hittade jag högt uppe i ett träd käkandes löv, eukalyptus tror jag det var.


De är opportunister, är nyfikna och har en god finmotorik. De har tassar som mera liknar händer än tassar och med de så kan de gripa, gräva, fingra och pilla fram allt möjligt ätbart på de mest oväntade ställen. T ex så vadar de ut längs stranden och rotar runt på botten efter kräftdjur i dyn. De händerna möjliggör också att de kan lätt ta sig fram i mangoveträsket.


Förutom vadare så kan man oftast se fiskgjusar som både häckar och fiskar här. Den här fick jag på film när den tvättar sig efter en lyckad jakt, ett beteende som jag även sett svenska fiskgjusar göra. Fick en även en bild när den lyfte från stranden.


Annars är det väl gryning och skymning som man ska fota här. Solnedgångarna kan vara riktigt fina och ljuset likaså. Det svåra är att hitta motiv på rätt sida om ljuset/vägen. Här är det en vit pelikan som som likt Gulliver kikar ner på de små lilliputtarna.


Så lägger sig skymningen och fåglarna passar på att vila lite i solens sista strålar.


Nedan är en liten film från mitt besök på Ding Darling och jag hoppas du gillar den.

Mer filmer hittar du på min YouTubekanal Mik Swe. Jag hoppas du hittade nåt intressant här idag och så ses vi i nästa inlägg.



Postat 2018-03-14 10:30 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Merritt Island, Florida 2017:3

I förra bloggen så åkte jag till the Floridas Space Coast och visade också bilder från Viera Wetlands. Den andra platsen som jag besökte när jag var här var Merrit Island National Wildlife Refuge. Här finns bla ett antal mindre grusvägar som slingrar sig fram genom våtmarkerna, en liten kanal som verkar locka till sig både fåglar och andra djur, givetvis en massa stränder med vadarfåglar och ett antal stigar som som man kan promenera in djupare i de låga skogarna.

Nu pågick det jakt på änder samtidigt som jag var där så det innebar att en del mindre vägar var stängda för andra än jägare men det fanns ändå tillräckligt att titta på och fotografera. Dessutom så hade jag turen att få några porträttbilder på sjökor vilket inte alltid ör det lättaste. Tyvärr var vattnet för grumligt för att få till några undervattensbilder, men det är ju alltid bra att ha nåt att utveckla och se fram emot till nästa gång :-).

Området är, precis som Viera, ett ganska bekvämt område i den meningen att man kan åka runt med bil och fota direkt från sidorutan, det erbjuder skydd mot väder och funkar som gömsle för skygga motiv.

Första anhalten är till Blackpoint Drive. Det är en slinga där ett dagspass kostar några dollar för att få köra in. Ska man vara här flera dagar så kan man lösa in ett årspass istället. Jag var där i december månad och är inte den bästa tiden. De första flyttfåglarna har precis börjat komma in och det kan vara lite dött emellanåt.

Fördelen med att det är färre fåglar är att det blir enklare att isolera motiven och att man slipper trängas alltför mycket med andra fotografer. På helgerna blir det givetvis mera trafik då många tar sin lediga dag och åker hit och fotar, fiskar eller bara har en dag ute i friska luften.

Men även utanför de mindre vägarna kan man hitta guldkorn. Det gäller bara att köra tillräckligt långsamt utan att för den skull vara en trafikfara och samtidigt hålla ögonen öppna.

När jag var där så var det varierande väderlek, men det kan ha sina fördelar det med. En mulen himmel medger lite mer fototid än en dag med strålande sol då ljuset snabbt blir ganska hårt. Men å andra sidan blir färgerna lite mer bleka.

Det är en ganska låg ö så man kan med fördel fota under soluppgången eller på kvällen i solnedgången då man kan hitta många ställen där solen ligger lågt över horisonten.

Ofta flyger fåglarna sin kos på kvällarna eller så samlas de i flockar i de täta buskagen för att få en lugn natt vilket gör att man inte alltid kan få till det att placera ett fint motiv i det bästa ljuset på kvällen.

Även denna plats blev förevigad på film och inte bara i en utan två stycken filmer. Jag besökte Viera Wetlands resp Merritt Island på samma dag flera dagar i rad så om du när du ser filmerna tycker att jag spenderade lite tid där de olika dagarn så beror det på att jag var på en annan plats samma dag. Förhoppningsvis förklarar det även kronologin i de olika filmerna.

Som alltid är du välkommen att kommentera text, bilder och film, det ger mig väldigt mycket att få höra din åsikt särskilt när den är konstruktiv, men beröm går också bra ;-).

Om du gillar mina filmer så går det att prenumerera på min kanal (Mik Swe) så peppar det mig att göra mer av den här typen, förhoppningsvis också att bli bättre och bättre :-)

Postat 2018-02-09 15:39 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Florida 2015:4

Om man tänker åka till Florida för att fota så finns det gott platser att välja mellan. Solskensstaten är hemvist för en stor mängd djur och fåglar. Det svåra är att välja rätt ställe att åka till. Man är i princip alltid hänvisad till publika platser såsom nature reserve, wildlife refuge osv. Men det finns en hel del andra platser också men de är lite svårare att få reda på. Nyckeln här är att prata med andra fotografer och fågelskådare som man träffar på vid de publika ställena. Detta året så sökte jag aktivt upp fotografer via nätet och fick på så sätt fram flera bra tips på udda ställen att ta mig till.

Två av dessa ställen låg i Orlando. Det första var ett parkeringsgarage. Om man åker upp till översta våningen och kikar ut över kanten så finns det ett fiskgjuse bo på en stolpe tvärs över gatan. Det lät intressant så eftersom jag ändå skulle förbi så blev det en liten avstickare. Väl framme så kunde jag konstatera att det stämde till 100%. Boet låg i ögonhöjd bara 20-30 meter bort och hade varit perfekt om det inte var för det faktum att någon storm hade raserat boet. Det var lite tråkigt men på den positiva sidan så slapp jag ju betala några parkeringsavgifter. :-)


Samtidigt så var det lite tursamt för jag hade spenderat lite för mycket tid på ett annat tips. Ljuset var nu på väg att försvinna och hade boet varit bebott så hade jag haft max tio minuter på mig att få några bilder och det hade varit svårt att få till nån bra bild där. Större tur hade jag haft på den kyrkogård jag precis lämnat. En ganska vacker kyrkogård med slingriga små vägar bland kullar och högväxta tallar. Här fanns det ett bo som enligt uppgift beboddes av ett par vithövdade havsörnar. Så det var bara att glida omkring i bilen med ögonen intensivt spanande bland alla trädkronor. Som vanligt så är det enklare att hitta människor som står och stirrar rakt upp i skyn än örnar i träd och så även här. En äldre man med kamera och stativ stod en bit bort och kikade upp i skyn. Med diskreta och hänsynsfulla steg så anslöt jag mig till honom. Hänsynen var inte direkt riktad mot örnarna utan mot de människor som stod en bit bort vid en grav. Mycket riktigt så satt det en juvenil örn i en tall.


Att fota örnar i Sverige kräver oftast gömsle och åtling men i Florida så finns den näst största populationen av vithövdad havsörn i hela USA, bara Alaska har fler. Det innebär att de är väldigt vana vid människor och att man har lagar som styr hur nära man får gå ett bo. Mannen berättade lite mer om hur man ska bete sig på den här platsen gentemot de som kom hit  för att besöka sina begravda släktingar och att det sällan blev några konflikter. Efter bara en liten stund så kom modern inflygande...


Hon satte sig i samma träd som den unga örnen. Jag har fått lära mig att när det är dags att skaffa nya ungar så jagas den förra kullen bort från boet, men här fanns det inga sådana tendenser. Istället så tittade de välkomnande på varandra.


Antagligen så hade de inte börjat häcka ännu och modern tolererade därför fortfarande närvaron av sin avkomma. Men så börjar hon ropa högt. Ett typiskt revirrop och nu användes det för att kalla på sin make.


En annan adult örn hade siktats och nu förberedde de sig på strid för att hävda sitt revir. Maken anlände inom kort och tillsammans med modern så jagade de bort inkräktaren. Kvar satt den juvenile och tittade på.


Men efter ett tag så flög även han sin väg och jag den äldre mannen bytte mailadresser och skildes åt. Samma kväll på hotellet gick jag igenom dagens bildskörd och konstaterade att denna resdag utanför de fasta publika platserna givit den största mängden bilder. Bla så hade jag fotat en annan vithövdad...


...och fått ett gäng bilder på flera par prärieugglor...


Dessa fanns mitt i ett par villakvarter i Ft Myers. Förra gången så hade vädret varit lite ogynnsamt och bilderna blev mörka men denna gång så fick jag dom i soluppgången.

När man fotar så här i bebyggelsen kan man få lite konstiga blickar från förbipasserande och det är alltid nån kommentar om hur stor kamera man har men det är det värt :-)


Så att lägga lite tid på research är en viktig del av förberedelserna tycker jag. Då ökar chansen att man kan komma till en plats, på rätt tid och ändå få till några bra bilder på kort tid.

På andra ställen så gäller det att nöta tid. Ding Darling är ett sådant ställe. (Har skrivit om det tidigare här) Man kör en vägslinga på några kilometer och håller utkik. När man kört en gång så kör man en gång till och sedan en gång till osv. Bäst tidpunkt att se fåglar på nära håll är när det är lågvatten.


Men när lågvattnet är så innebär det inte att det är den bästa tidpunkten att fota pga ljuset. Morgonljuset innebär oftast motljus vilket kan vara fint.


Ibland blir det dock lite väl mycket skugga, även om ljuset skiner genom vingarna. Tittar du noga så kan du kanske se benen i vingen som på en röntgen bild.


Men oavsett tidvatten eller tid på dagen så kan man alltid se nåt nytt. En dag så kom jag glidande och fick se några människor sittande vid vägkanten. Sakta rullade jag förbi och kunde inte tro mina ögon. En fiskgjuse satt precis vid vägen och åt fisk! Inte det bästa ljuset men det är bara att gilla läget och göra det man kan av situationen.


Ett par japaner satt och fotade med mobiltelefon bara tre fyra meter från fiskgjusen så jag  gick sakta närmare.


Helt orädd satt den och tuggade i sig av den nyfångade fisken medan vi andra fotade. Som tur var gick japanerna sin väg för jag tyckte de var lite för närgångna och dessutom så skymde de sikten :-) Så vi två som satt kvar kunde följa måltiden på ett overkligt nära avstånd.


Det var bara små slamsor kvar när jag kom och strax hade den ätit färdigt och flög sin kos. Detta till lättnad för den andre fotografen. Han var helt genomsvett efter att suttit i gassande solsken vid asfaltskanten i 45 minuter. Så lång tid hade fiskgjusen varit på plats varav jag fick ca 10 minuter.
Det är väl charmen och utmaningen med den här typen av fotografering, man vet aldrig vad som kommer att utspela sig.

Ett inlägg från Florida kan inte avslutas utan att visa några fler bilder på alligatorer. De finns överallt så det är lätta att hitta men inte alltid lätta att fotografera. Men jag försöker alltid komma ner i ögonhöjd vilket är lite trickigt och inte alltid helt säkert.


Under planeringen så hade jag en idé om hur jag skulle klara av att komma ner i höjd med dem bara förutsättningarna var de rätta. Vid några tillfällen var de det och du ser resultatet här.


Jag har lagt upp ett litet bildspel som du kan kika på om du även vill ha rörliga bilder :-)

Finns även här om du inte får klippet att fungera

Avslutar denna serie från Florida med lite solnedgångsbilder. Visst ser det härligt ut och jag hoppas jag får fler tillfällen att åka hit :-)




www.mikswephotography.com


Postat 2016-04-23 10:03 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Finskgjuse 2015

En av platserna jag stannade till på under min finlandsresa var Kangasala där man kan fotografera fiskgjusar som fiskar. På platsen så finns det gömslen vid en damm och det har bla använts för forskning. Mot betalning kan man få hyra dessa gömslen och det hade jag gjort.

Jag nämnde i det förra blogginlägget att min resa blev lite kortare. En av konsekvenserna var att vi var tvungna att köra från direkt efter att jag kommit från björngömslet till fiskgjusegömslet. Hårt liv, det här med djurfotografering :-)

Resan gick iaf bra och jag kunde sova lite i bilen på vägen. Väl framme så fick jag hämta ut nyckeln och gick för att ta mig en titt. Jodå det var en fiskgjuse på plats och jag tog några bilder från det allmänna gömslet.

Hela området är indelat i olika områden. Dels finns det en allmän del, dels en betaldel i anslutning till den allmänna delen och så gömslen direkt i anslutning till dammen.

Pratade lite med killen som precis suttit där och det hade tydligen varit rätt segt på eftermiddagen och kvällen innan. Så vi beslöt att åka iväg för att äta och inkvartera oss i det boende vi ordnat och eftersom det blivit sådär med sömn det sista dygnet så bestämde jag mig för att åka dit tidigt nästa morgon istället.

Det var fortfarande ganska mörkt när jag sakta gick fram emot gömslet. Det prasslade till och jag såg ett fyrfota djur smita iväg från dammen bort mot skogen. Var lite osäker på vad det hade varit, jag hade tydligt sett det men inte tydligt nog för att avgöra vad det var. Ett tag var jag inne på att det var ett lodjur för det hade definitivt ingen svans, men sedan bestämde jag mig för att det nog var en grävling. Jag tänkte för mig själv att hade jag suttit i gömslet sedan kvällen innan så hade jag säkert fått den på bild när hade ljusnat. Men jag hade sovit gott under natten och kände mig utvilad och det är rätt skönt det med.

Gömslet var betydligt bättre och större inuti än vad som syntes på utsidan. Det var nedgrävt så gluggen var en dryg meter över vatten ytan, men det var ändå torrt och fint på insidan. På området finns det flera gömslen och de var i skiftande kvalitet till det, i komfort mätt, sämsta som i princip var ett rör som var nedgrävt och som man kunde stå eller sitta i. Den gluggen var iof väldigt nära vattenytan vilket kunde vara en fördel, men att stå där en hel dag i stekande sommarvärme? Njaa... Till slut valde jag det gömsle som jag tyckte var bekvämast och riggade upp kameran.

Det var rätt korta avstånd till dammens hitre och bortre kant, men utan att ha en referens så var jag lite osäker på hur mycket av sensorn som fiskgjusen skulle täcka om den nu skulle dyka upp, eller rättare sagt ner. Jag valde 70-200mm som mitt förstahandsval men gjorde i ordning mitt 300'a för att snabbt kunna byta. Sedan var det bara att vänta.

Sakta började det ljusna. En häger dök upp och satte sig i ett träd. Det såg ut som om den skrattade åt den lättfångade målet mat som väntade i dammen nedanför.


Men det skulle visa sig att en trut också hade lärt sig fiska i dammen och den jagade bort hägern så som bara trutar kan. Sedan kunde den lugnt simma runt och plocka fisk som vi plockar smågodis i affären, fast den slapp betala förstås.


SPLASH!! Utan förvarning dök en fiskgjuse rätt ner i dammen och medan jag febrilt försökte hitta alla knappar och få nån bild så lyfte den igen. Det hade gått fruktansvärt fort och det var ingen förvarning.

Som tur var så fick den ingen fisk så jag förväntade mig att den skulle dyka inom kort igen. Raskt bytte jag position så jag kunde började spana mer ovanför dammen.

Ställde in fokuspunkten i närheten av där den slagit, valde en mindre bländare för att få så stort skärpedjup som möjligt mht till ljuset. Det dröjde inte länge förrän den dök upp igen, denna gång var jag beredd. I ögonvrån såg jag hur fiskgjusen gled omkring mot vinden och spanade ner i vattnet.

Utan att ryttla så vek den bara ner ena vingen som ett jaktflygplan, precis som man sett i Top Gun och sekunden senare så slog den i ytan igen med ett tydlig plask. Denna gång var jag mera förberedd och fick en serie när den satte klorna i en liten fisk, lyfte och flög iväg.

Trots att jag hade 1/1000 i slutartid så blev den oskarp i dyket så du kan ana hur snabbt den dyker. Att den inte slår ihjäl sig eller skadar sig har evolutionen tagit hand om.


Själva vattenuppkastet är rejält.


Så vänder den upp mot vinden för att lyfta och med en kraftansträngning så kommer den upp och kan flyga iväg.


Det var lättare att hinna med nu när jag var på spänn och förstod hur den nyttjade vinden. Jag fick en serie bilder när den lyfte och flög sin väg. Kikade snabbt på displayen. 70-200mm objektivet visade sig vara alldeles för stor vidvinkel. Det var lätt att hitta fiskgjusen i sökaren och sedan zooma in, men jag tyckte att jag fick med för lite av fiskgjusen i bilden, speciellt när den slog i den bortre delen av dammen. Bilderna du sett ovan har varit rejält beskurna på bekostnad av kvaliteten. Dessutom så var dammkanten lite störande i bilden så jag bytte till 300 mm.

Snart dök den upp igen och det dröjde inte länge innan den dök. Det var som förväntat svårare hitta målet, själva dyket var omöjligt att hinna med men jag tyckte ändå det var värt att bytet till 300 mm.

Dammen är väldigt grund, så om den inte får tag i fisken vid dyket så kan den stå kvar en stund medan den letar upp den med sina kraftiga klor. När den sedan fått ett grepp, tar den sats och lyfter.

Solen hade nu kommit rejält upp och ljuset började bli svårhanterat. Det underlättas inte av att fiskgjusen har en vit undersida som belyses av den reflekterande solen när den kommer nära vattnet.


Vid ett tillfälle släppte den dock fisken trots att den hade fått upp flygfarten. Jag har ju hört att den i princip kan låsa klorna så jag blev lite förvånad för det var inte en så stor fisk.


Microsekunden senare fick jag förklaringen. Startbanan tog slut och det var en annan fiskgjuse på kollisionskurs.


Det blev ett par dyk till under förmiddagen men sedan dog det ut. Kan ha berott på värmen, men man vet ju aldrig med vilda djur och fåglar.

Efter ett tag kom det två gubbar gående i kanten på fältet och det var rätt irriterande. Så länge det var på plats så skulle inga fiskgjusar vara på plats. Det visade sig vara personal som hanterade fiskodlingen som låg bredvid dammen. Jag hade funderat lite på hur de fyllde på med fisk i dammen och en odling var ju det självklara svaret. I kikaren såg jag att odlingen hade nät över hela dammen för annars så hade fisken nog rätt snabbt tagit slut.

Så försvann de ur sikte och jag började spana igen men det var helt dött. Inte ens trutarna var på plats. Framåt eftermiddagen var jag rätt trött att spana men var ändå glad att jag fått studera dyktekniken på nära håll. Enda negativa jag såg i bilderna var att fiskgjusarna var ringmärkta och det är nåt jag försöker undvika i mina bilder. Men efter endast ett par timmar på plats så kan man inte vara kräsen.


Till slut valde jag att avbryta och i stället sätta kurs mot Sverige och nästa äventyr.


Här hittar du mer info om den här platsen.


www.mikswephotography.com

Postat 2016-01-16 13:03 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Utvälinge - en västkustpärla 2014

Det var dags att ta det lite lugnt ett tag. Jag hade flängt runt hela sommaren och var lite trött på all bilkörning, tidspassningar och tänkte fota lite mer i närområdet eller västkusten för dem som har andra närområden. Kusten erbjuder förutom vackra solnedgångar också ett rikt fågelliv och 2014 fick jag nöjet att stifta bekantskap med en liten juvel - Utvälinge.

Området består av grunda sandstränder med ett sötvattenutlopp som sakta förenar sig med havet. Här samlas flockar med olika fåglar ofta på väg någonstans och de flacka stränderna är perfekta att ligga och få fina låga vinklar på bilderna. Många människor rör sig i området för att bada och fiska så fåglarna är rätt vana med vår närvaro.

Det är klart att vad man ser och hur mycket av det beror helt på årstid, väder och sånt. Naturen har sällan fasta öppettider och ett spikat program :-) När jag var där så var det i skiftet mellan juli och augusti så fåglar höll på att samlas och äta upp sig inför flytten söderut.

Ofta så har jag speciella minnen från olika fotoäventyr som jag brukar dela med mig av. Men här så var det mera en stillsam njutning som gällde. Fast det är klart att när det dök upp ett brudpar komplett med tärnor mitt i vassen så blev iaf jag förvånad :-) Bruden såg strålande glad ut och det var en märklig men skön känsla av glädje mitt i naturen. Du kanske vet vem det var och då kan dom höra av sig, jag tog väl nån bild jag också :-).

Här kommer en liten bildkavalkad från Utvälinge på några av de fåglar jag fotade. Jag börjar med det första skälet till att jag åkte hit: Fiskgjusar. De häckar i en bit härifrån och man ser dom ofta fiska i det grunda vattnet.

Har man tur så kan dom komma nära och det var ju det jag hoppades på.

Det var lite lurigt med exponeringen på fiskgjusen. Det går rasande fort när den dyker och precis när den närmar sig vattenytan så reflekteras ljuset i vattnet och det blir väldigt ljust under vingarna. Tack och lov för RAW!

Det andra skälet att åka hit är skäggmesar. Det finns här ett stort vassbälte som genomskärs av en spång. Står man på den så flyger de kors och tvärs precis förbi och chansen finns att man får nån bra bild ibland, men det gäller att hänga med - det går fort och många strån är i vägen.

Även bland mesar finns det tuffingar:

Sedan är det de perfekta stränderna där man på vissa ställen kan ligga precis i höjd med vattenytan. Hitta en bra plats, ligg ner och bara vänta.

Det finns flera olika typer av fåglar här som håller till på och under vattenytan. Fast vatten i örat är ju aldrig trevligt...

och att inte dyka på grunt vatten är det många som struntar i...

Så är det ju solnedgångarna. Vid perfekt väder så ändrar sakta himlen färg från ljusgult till mörkaste rött. En sann njutning!

Flockar av gamla och nya fåglar samlas och tränar inför flytten. Flockarna ser ut som skuggor som ändrar form allteftersom de flyger över landskapet.

Fiskgjusen hittar en fin kvällsmiddag. Notera tekniken att hålla fisken i färdriktningen för att minimera luftmotståndet.

Här är en tärna som landat på ett stort ägg som den ska picka hål på...tror jag :-)

Denna panoramabild får avsluta detta inlägg om Utvälinge - en västkustpärla för fotografer

www.mikswephotography.com

Postat 2015-02-01 16:00 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 Nästa