Corkscrew Swamp Sanctuary, Florida 2017:7

Corkscrew swamp är precis som det låter - ett träsk. Det som skiljer ut detta ställe mot de flesta andra som jag besökt är att dels är mitt i träsket, så man går huvudsakligen på en träbelagd gångbro, dels är det oftast väldigt tyst. Här låter det inte mycket, bara vindens sus i cederträdens kronor. Om man anstränger sig kan man svagt höra ljudet från en väg ett par kilometer bort. Folk är (oftast) lågmälda och går lugnt och avslappnat.

Det händer dock att det kan dyka upp nån barnfamilj med högljudda ungar/föräldrar (ja, jag vet att de också har rätt till området) eller en och annan "powerwalker" och störa det lugna tempot. Jag har funderat lite på de sistnämnda; vad det är som gör att man betalar inträde till ett naturområde för att sedan med raska steg och lurar i öronen gå sin motionsrunda här? Kanske är det för att man känner sig säker här jämfört om man skulle gå på den ganska öde vägen som leder hit ut?

Men oftast så råder det en väldigt fridfull stämning här. Är man lite stressad så kan man uppleva att det är helt dött. Mitt i vintern så är det också väldigt lite aktivitet bland fåglar och djur. Aktiviteten ökar dock framåt våren när många olika typer av vadare samlas här. Icke desto mindre så finns det små guldkorn att titta på och fotografera.

Nästan direkt när man kommer ut från entrebyggnaden så möts man av småfåglar. Det beror väl kanske mest på att det är en fågelmatning i anslutning till byggnaden.

När man sedan når träsket så kan man ofta se tvättbjörnar som letar i dyn efter mat, men man ska komma ihåg att det är ett träsk och det innebär att det inte alltid är bra fotoförutsättningar och så var det för mig denna gång.

Är man tidigt ute, dvs först, så kommer man att få torka bort spindelväv från ansiktet nästan hela tiden. Har man tur så har någon storväxt person hunnit ut före en själv :-)


Även om jag inte var först ut den här dagen så lyckades jag snärja in spindelväv i stativet och det dröjde en stund innan jag insåg att det hängde med en liten fripassagerare på min lilla vandring.


Här finns det också kråsugglor och man kan ibland höra hur de pratar med varandra med låga skorrande hoanden och har man tur så stöter man på någon som sitter nära gångbron. En annan fågel som ofta både syns och hörs är den bandvingade vråken. Den sitter ofta några meter upp och spanar ut över de få gräsbevuxna ytorna.


Andra fåglar som hörs är olika spettar som gärna knackar runt bland de gamla träden. Här är det en spillkråka med sin vackra röda "toppluva" som håller på att bygga ett bohål. Den brydde sig inte det minsta om folket som gick på gångbron en liten bit bort, utan lade all sin energi på att hacka, hacka, hacka...


Längre in i träsket kan man hitta häckande ormhalsfåglar. Hanen och honan turas om att ruva. Här är det hanen som tar sitt ansvar. Den här har sin vackra parningsfärg kvar runt ögonen.

Här finns det givetvis också amfibier som t ex lövgrodor. De kan dock vara oerhört svåra att upptäcka i den kaosartade vegetationen som träsket består av. Som tur är så finns det ett gäng volontärer som går runt och kikar och om de ser nåt intressant så märker de helt enkelt ut detta med inplastade bilder som fästs med kardborreband runt räcket. Just den här såg jag faktiskt utan hjälp, vilket jag känner mig lite stolt över, då de som sagt är svåra att upptäcka.

Jag fick en fin pratstund med en av volontärerna och det visade sig att han hade sitt ursprung i Sverige, närmare bestämt Västmanland, i ett område dit jag faktiskt åker varje år och det kändes om om världen var väldigt liten.

Denna gång blev dock den stora behållningen den här snoken (Florida banded water snake) som yrvaket låg och solade sig i de första solstrålarna, bara någon meter från gångbron. Normalt sett brukar de snabbt ringla sig undan men nu hade den hittat en torr plats i solen så då struntade den i de som gick förbi på gångbron.

Jag var här ca 4 timmar och fick förutom ett antal bilder även ihop en liten film och du ser den här:

Kommentera gärna och och vill du se mera av mina filmer så finns de på YouTube Mik Swe

Circle B Bar Reserve, Florida 2017:5

Fortsätter min resa i Florida och har gjort ett par dagars stopp för att besöka Circle B Bar Reserve. Det är ett bra område såtillvida att det har en blandad natur. Det finns våtmark, skog, öppna ytor, sjöar, ja allt vad man kan önska sig egentligen. Det svåra är att bestämma sig vart man ska gå. Det tar en stund att vandra igenom, särskilt när man tar små tomtesteg för att inte missa nåt. Det kan då vara frustrerande att möta folk på stigen som ivrigt berättar om allt otroligt de nyss sett men som det inte syns ett spår av när man väl kommer dit. Lyckligtvis så skedde det inte denna gång utan jag kunde vandra runt i min egen lilla bubbla och njuta av allt djur- och fågelliv som finns här. Denna gång möts jag dock tidigt av stora skyltar. Är det typiskt amerikanskt eller bara en dålig skylt? Som turist blir jag ändå lite fundersam, vad är det dom menar egentligen? Det inte fanns några andra skyltar som förklarade vad som avsågs utan man var tvungen att gå in på internet. Där och då struntade jag i skylten utan gick på magkänsla att det inte rörde mig, vilket visade sig stämma när jag kom till hotellet och kunde koppla upp mig på nätet.


Känns som det hade varit enkelt att skriva ut att det bara gällde proffesionella fotografer som arrangerar bilder för typ bröllop, reklam mm. Tydligen så har det förekommit att dessa proffs smutsar ner, stör andra i området, sprider ut sig över gångstigar med diverse rekvisita mm och man nu har tröttnat på detta. Så har man avsatt en liten bit mark för dessa fotograferingar och satt upp ett tiotal regler för verksamheten. 

Nu var jag ju inte här för att fota bröllop eller nåt annat proffsuppdrag utan för att fota fåglar, djur och natur. Soluppgången är fantastisk och möjligheten att fota fåglar i motljus lockar mig så jag är tidigt på plats. Solen kommer snabbt över horisonten så det gäller att vara i tid. Man kan se hur strålarna kämpar sig igenom det ibland tjocka grenverket.


Hittar en liten flock med visseländer. Till skillnad från många andra änder som låter som om de har en rasp eller nåt annat i strupen så låter visseländerna lite mysiga när de visslar lite mer melodiskt. Fast de kan låta en hel del när alla i flocken sätter igång vilket då kan bli lite högljutt, men trots det inte lika störande som en flock gräsänder som kvackar i kör.


Drar vidare och hittar flera fåglar som njuter av solljuset, som den här anhingan, eller amerikansk ormhalsfågel som den heter på svenska. Det är en hane som ser ut som den fått en blåtira men som signalerar att den är redo att skaffa sig en hona.


Andra är redan på jakt i våtmarken. En gråhäger smyger sig sakta fram mellan buskarna med koncentrerad blick. Hägern är nästan en allätare där fiskar, ormar, grodor, ja nästan vad som helst som är lagom stort för den långa tänjbara halsen, går ner.


En bit bort flyger en kungsfiskare runt och provar olika sittpinnar i jakt på småfisk. För att inte bli störd visslar den då och då till för att markera för andra kungsfiskare att det minsann redan finns en kung i området.


En annan som njuter av det värmande solljuste är denna natthäger. De brukar vara lite skyggare men den här satt snällt på lite olika grenar innan den försvann in i den skyddande vegetationen.

Jag lämnar våtmarken och drar mig upp mot ett mera öppet område med ett antal stora träd. Noga med att hålla mig på vägen, eftersom marken vid sidan är övervakad.


De kan först vara lite svåra att upptäcka, men dessa kameror sitter lite överallt. Jag har inte riktigt fått grepp på vad de fotar. Det kan vara så att man försöker hålla koll, rent allmänt på vad som rör sig vid sidan om vägen, men det kan också vara så att man bevakar det örnbo som finns här. Ett vithövdat örnpar häckar i närheten och boet syns från vägen. Det finns en regel om hur när man får gå och jag har för mig att den är 200 yards, men det finns även lokala regler och jag har inte koll på allt så jag väljer att hålla mig på ett säkert avstånd. En av de vuxna sitter utanför boet och på det här avståndet och utan referens en den andra örnen kan jag inte avgöra om det är honan eller hanen.


Solen verkar gå upp fortare här än hemma. Den allt starkare solen gör att skuggorna blir allt hårdare så jag drar mig mot de mer bevuxna områdena. Här kan man spendera ytterligare någon timme innan ljuset blir för starkt och skuggorna för mörka. Tyvärr är min favoritstig avstängd pga av stormen Irma som rasade här några månader innan. Istället väljer jag en stig som jag alltid valt bort eller rättare sagt aldrig prioriterat för de andra har varit mer intressanta. Här inne under trädkronorna är det skuggigt, tyst och stilla. Ett svagt hackande gör mig nyfiken och jag spanar runt en bra stund innan jag kan lokalisera det.


Det är en liten hackspett men motljuset gör att jag inte kan identifiera den. Så hörs det ett kraftigare hackande och denna gång kan jag identifiera den fågeln som en amerikansk spillkråka.


Jag drar mig så sakta mot bilen för att ta min lunchrast när jag uppmärksammar folk som står och stirrar rakt upp i trädkronorna. Jag hinner inte fråga innan de upplyser mig om de två ugglorna som sitter i träden i anslutning till parkeringen.


Ljuset är inte superbra just då men jag får flera tillfällen att fota dessa både morgon och kväll de kommande dagarna. Ser du paret på grenen?


Det visade sig efter att jag kom hem, att de startat en häckning här och den har nu (i skrivande stund alltså) har blivit en samlingspunkt för fotografer och man har spärrat av området närmast omkring för att skydda ugglorna.


Även denna gång filmade jag och det blev två små filmer från Circle B som du kan se här.

Vill du se någon av mina andra filmer så kan du givetvis läsa de senaste bloggarna eller så surfar du in på min YouTube kanal Mik Swe och kikar på dem där. Vilket fall så kommer nästa blogg handla om Ding Darling som är ännu ett av mina favoritställen här i Florida. Vi ses där :-)
 

Wakodahatchee, Florida 2017:1

Då var det dags igen för lite bloggar och bilder från Florida. Denna gång från min resa i december 2017. Men till skillnad från tidigare bloggar härifrån så kommer jag inte att skriva så mycket text (utom just i detta inlägg). Det beror på att jag fastnat mer och mer för att filma, vilket också kanske framgått av mina senaste blogginlägg. Tidigare år så har jag experimenterat med att sätta ihop små snuttar film av olika händelser. Under sommaren så prövade jag att filma under en dag för att klippa ihop det till små berättelser från min resa. Särskilt gav mina utflykter till Dovrefjell en riktigt god känsla att jag var på väg att hitta någon slags uttrycksform.  Det hela gav mersmak och under hösten så gjorde jag en videoberättelse om när jag fotade kronhjortsbrunsten.

Men något saknades. Någonting som förklarade vad det var som visades. Det fanns bara en sak som kunde fixa det och det var att jag var tvungen att försöka vara en berättare samtidigt som jag filmade och fotade. Så när jag reste till Florida så var målsättningen att det skulle bli en film från varje plats som jag besökte som samtidigt skulle bli lite som att vara med och se när jag fotade. Dels gillade jag utmaningen men det skulle också tvinga mig att pröva nya saker och att utvecklas, något som jag alltid försöker sträva efter.

Så direkt första dagen efter ankomst så satte jag igång. Det filmades och fotades om vart annat. Det gjordes givetvis en del små misstag (och kanske en del stora också) men det är också en upplevelse i sig och jag lärde mig otroligt mycket allt efter som dagarna gick. För att ytterligare spänna bågen så gjorde jag ingen direkt filmplan utan tog det som det kom samt att jag valde att berätta på engelska, eller nåt som liknade engelska iaf :-) Summan av allt filmande blev 12 st filmer och de kommer att vara det som mina kommande bloggar kommer att handla om.

Första filmen är från Wakodahatchee. En vattenreningsanläggning med olika dammar som givetvis lockar till sig fåglar, alligatorer och en massa andra djur. Förra gången jag var där så såg jag några leguaner för första gången men denna gång skulle jag kunna påstå att det kryllade av dem. Möjligen kommer det att påverka de häckningsplatser som är ute på de små öarna. Leguanerna kan både simma och klättra och jag misstänker att ett fågelägg kan vara smaskens.

Nu är jag ingen Attenboro direkt, utan en glad amatör som gillar att dela med mig av det jag upplever. Jag hoppas du kan få en bild av hur det ser ut på de platser jag tidigare bara skrivit om och lite hur fotandet går till eller inte går till vid andra tillfällen :-)

Skriv gärna en kommentar och berätta hur du upplevde detta mitt första försök. Kom gärna med förslag på hur det kan förbättras så för jag upp det på min redan långa lista :-)

Tyvärr så är det inte säkert att det märks någon skillnad i nästa film då alla episoder redan är gjorda men planen är att fortsätta med dessa typer av filmer längre fram i framtiden, så alla tips och synpunkter välkomnas.

Green Cay och Wakodahatchee

2013 hade jag åter förmånen att kunna ta lite semester i Florida. Det blev en rutt blandad av sol, bad shopping och fotografering. 2012 var ju första gången jag var här och med den resan i minnet kunde jag välja ut det bästa av det årets resa och lägga till nya outforskade resmål. 2012's resa hittar du bla här.

Första stoppet är Floridas östkust och trakten runt Fort Lauderdale. Östkusten känns betydligt fattigare på bra parker att fota i men det finns några smultron ställen och här ska jag berätta om ett par stycken. Tyvärr gjordes resan i slutet på november och i början på december och det är precis då som flyttningen påbörjats så det var inte så mycket fåglar, men samtidigt så underlättar det när man ska isolera motivet i bilden.

Jag börjar med Green Cay Wetlands. Det är en reningsanläggning byggd för den sista delen i vattenreningsprocessen där naturen står för filtreringen. Det är ett relativt stort område med totalt ca 2,4 km lång boardwalk. Tillgänglighet är A och O när det byggs parker i USA. Så när man bygger en boardwalk så är det inte fråga om några små spänger, liknande de som finns i svenska naturreservat, utan rejäla anordningar lämpliga för rullstolar, barnvagnar mm och med kraftiga räcken. Man får se upp så man inte ställer upp stativet så att man hindrar andra som vill gå där även om de flesta är mycket förstående, särskilt om man har ett större objektiv :-).

Fåglarna är hyfsat vana vid människor, för det är en rätt välbesökt anläggning. Ett stort objektiv rekommenderas för det är rätt stora ytor, men det går bra med ett mindre objektiv i vissa fall.

På några ställen finns det små träddungar där det finns fågelmatare utsatta och har man tur kan man se några mindre fåglar annars är det mest större fåglar, olika vadare, hägrar ...



... och sånt man kan förvänta sig i en våtmark, även om man aldrig sett nåt liknande innan. När jag såg denna så slogs jag av den kraftiga blåa färgen som stod i skarp kontrast till den röda näbben.

Alligatorer finns närvarande även om jag bara såg spår efter dom.

Det finns också rovfåglar där precis som det gör överallt där det häckar fåglar. Just den här jagade mest trollsländor


men det fanns andra som patrullerade området också.



Parkeringen är stor och det finns ett litet servicehus med utställningar och toaletter.


En liten bit ifrån Green Cay (ca 2km SO) ligger Wakodahatchee. Även det är en sista anhalt i vattenreningen men betydligt mindre. Här är det "bara" ca 1,2 km boardwalk. Jag började gå ut med 500 mm men fick byta till 300mm för det var för kort avstånd och bilderna blev väldigt tighta. Tyvärr var vädret och bakgrunden inte det bästa så det var lite klurigt att hitta en bra bakgrund. Inga småkycklingar eller större aktivitet var det dock, men platsen i sig kan vara lovande när det är lite senare in på vintern eller början på våren.

Det som jag tyckte var annorlunda här jämfört med Green Cay, var en liten ö precis jämte gångstigen där det häckade en mängd fåglar, bla häger och anhinga. Här kom man verkligen nära häckningen och de verkade helt ostörda av människor som gick förbi.

Parningsritualerna hade börjat komma igång och hannarna lockade och pockade på uppmärksamhet.

Jag har tidigare bara sett enstaka hägerbo högt upp iträden så det var lite intressant att se dessa fåglar utföra lite "jag-är-redo-att-flytta-ihop-med-någon-nu-beteenden". Hägrarna sträcker på sin långa hals och utstöter grymtande ljud, petar i boet och klapprar med näbben samtidigt som deras plymer breder ut sig. Efter ett tag så lärde jag mig i vilken ordning som det här skedde och kunde planera bilden lite efter det.



Räcket var lite glesare än på Green Cay så det gick att hitta luckor längst ner och få en lite lägre bildvinkel. Det är ju annars bland det största problemet - att komma i ögonhöjd med motivet.


Parkeringen är betydligt mindre än Green Cay men det finns iaf en toalett vid parkeringen. I övrigt så är det ingen service. Wakodahatchee ligger i direkt anslutning till reningsverket så det var en vakt som fanns nära parkeringen vilket gjorde att det kändes hyfsat tryggt att lämna kvar grejer i bilen, men det är inget man ska ta för givet.

Artkavalkad 2: fiskfångande fåglar.

Som utlovat kommer en liten kavalkad över några fåglar som fångar fisk och kräftdjur. Håll till godo :-)

Rosenskedstork (Roseate spoonbill)


Am. Ibisstork (Wood Stork)


Vit ibis (White Ibis)


Brons ibis (Glossy Ibis)


Hornpelikan (White Pelican)


Brun pelikan (Brown Pelican)


Am. Ormhalsfågel (Anhinga)


Bälteskungsfiskare (Belted Kingfisher)


Nästa gång blir det rovfåglar