** Idag gör vi arbeten på vårt system, kortare störningar kan förekomma. **

MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Circle B Bar Reserve, Florida 2017:5

Fortsätter min resa i Florida och har gjort ett par dagars stopp för att besöka Circle B Bar Reserve. Det är ett bra område såtillvida att det har en blandad natur. Det finns våtmark, skog, öppna ytor, sjöar, ja allt vad man kan önska sig egentligen. Det svåra är att bestämma sig vart man ska gå. Det tar en stund att vandra igenom, särskilt när man tar små tomtesteg för att inte missa nåt. Det kan då vara frustrerande att möta folk på stigen som ivrigt berättar om allt otroligt de nyss sett men som det inte syns ett spår av när man väl kommer dit. Lyckligtvis så skedde det inte denna gång utan jag kunde vandra runt i min egen lilla bubbla och njuta av allt djur- och fågelliv som finns här. Denna gång möts jag dock tidigt av stora skyltar. Är det typiskt amerikanskt eller bara en dålig skylt? Som turist blir jag ändå lite fundersam, vad är det dom menar egentligen? Det inte fanns några andra skyltar som förklarade vad som avsågs utan man var tvungen att gå in på internet. Där och då struntade jag i skylten utan gick på magkänsla att det inte rörde mig, vilket visade sig stämma när jag kom till hotellet och kunde koppla upp mig på nätet.


Känns som det hade varit enkelt att skriva ut att det bara gällde proffesionella fotografer som arrangerar bilder för typ bröllop, reklam mm. Tydligen så har det förekommit att dessa proffs smutsar ner, stör andra i området, sprider ut sig över gångstigar med diverse rekvisita mm och man nu har tröttnat på detta. Så har man avsatt en liten bit mark för dessa fotograferingar och satt upp ett tiotal regler för verksamheten. 

Nu var jag ju inte här för att fota bröllop eller nåt annat proffsuppdrag utan för att fota fåglar, djur och natur. Soluppgången är fantastisk och möjligheten att fota fåglar i motljus lockar mig så jag är tidigt på plats. Solen kommer snabbt över horisonten så det gäller att vara i tid. Man kan se hur strålarna kämpar sig igenom det ibland tjocka grenverket.


Hittar en liten flock med visseländer. Till skillnad från många andra änder som låter som om de har en rasp eller nåt annat i strupen så låter visseländerna lite mysiga när de visslar lite mer melodiskt. Fast de kan låta en hel del när alla i flocken sätter igång vilket då kan bli lite högljutt, men trots det inte lika störande som en flock gräsänder som kvackar i kör.


Drar vidare och hittar flera fåglar som njuter av solljuset, som den här anhingan, eller amerikansk ormhalsfågel som den heter på svenska. Det är en hane som ser ut som den fått en blåtira men som signalerar att den är redo att skaffa sig en hona.


Andra är redan på jakt i våtmarken. En gråhäger smyger sig sakta fram mellan buskarna med koncentrerad blick. Hägern är nästan en allätare där fiskar, ormar, grodor, ja nästan vad som helst som är lagom stort för den långa tänjbara halsen, går ner.


En bit bort flyger en kungsfiskare runt och provar olika sittpinnar i jakt på småfisk. För att inte bli störd visslar den då och då till för att markera för andra kungsfiskare att det minsann redan finns en kung i området.


En annan som njuter av det värmande solljuste är denna natthäger. De brukar vara lite skyggare men den här satt snällt på lite olika grenar innan den försvann in i den skyddande vegetationen.

Jag lämnar våtmarken och drar mig upp mot ett mera öppet område med ett antal stora träd. Noga med att hålla mig på vägen, eftersom marken vid sidan är övervakad.


De kan först vara lite svåra att upptäcka, men dessa kameror sitter lite överallt. Jag har inte riktigt fått grepp på vad de fotar. Det kan vara så att man försöker hålla koll, rent allmänt på vad som rör sig vid sidan om vägen, men det kan också vara så att man bevakar det örnbo som finns här. Ett vithövdat örnpar häckar i närheten och boet syns från vägen. Det finns en regel om hur när man får gå och jag har för mig att den är 200 yards, men det finns även lokala regler och jag har inte koll på allt så jag väljer att hålla mig på ett säkert avstånd. En av de vuxna sitter utanför boet och på det här avståndet och utan referens en den andra örnen kan jag inte avgöra om det är honan eller hanen.


Solen verkar gå upp fortare här än hemma. Den allt starkare solen gör att skuggorna blir allt hårdare så jag drar mig mot de mer bevuxna områdena. Här kan man spendera ytterligare någon timme innan ljuset blir för starkt och skuggorna för mörka. Tyvärr är min favoritstig avstängd pga av stormen Irma som rasade här några månader innan. Istället väljer jag en stig som jag alltid valt bort eller rättare sagt aldrig prioriterat för de andra har varit mer intressanta. Här inne under trädkronorna är det skuggigt, tyst och stilla. Ett svagt hackande gör mig nyfiken och jag spanar runt en bra stund innan jag kan lokalisera det.


Det är en liten hackspett men motljuset gör att jag inte kan identifiera den. Så hörs det ett kraftigare hackande och denna gång kan jag identifiera den fågeln som en amerikansk spillkråka.


Jag drar mig så sakta mot bilen för att ta min lunchrast när jag uppmärksammar folk som står och stirrar rakt upp i trädkronorna. Jag hinner inte fråga innan de upplyser mig om de två ugglorna som sitter i träden i anslutning till parkeringen.


Ljuset är inte superbra just då men jag får flera tillfällen att fota dessa både morgon och kväll de kommande dagarna. Ser du paret på grenen?


Det visade sig efter att jag kom hem, att de startat en häckning här och den har nu (i skrivande stund alltså) har blivit en samlingspunkt för fotografer och man har spärrat av området närmast omkring för att skydda ugglorna.


Även denna gång filmade jag och det blev två små filmer från Circle B som du kan se här.



Vill du se någon av mina andra filmer så kan du givetvis läsa de senaste bloggarna eller så surfar du in på min YouTube kanal Mik Swe och kikar på dem där. Vilket fall så kommer nästa blogg handla om Ding Darling som är ännu ett av mina favoritställen här i Florida. Vi ses där :-)
 



Postat 2018-03-03 09:09 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Inspirationstips; Art Morris

Legenden Art Morris får man väl nästan säga, han har nog fotat fåglar längre än vad de flesta av oss nånsin kommer att göra. Därför har jag illustrerat detta inlägg med lite bilder från Florida, där Art förövrigt håller till.

Bird as Art är ett begrepp och även namnet på hans hemsida. Där kan man hitta lite inspiration och även göra åt pengar om man vill.

Men det var inte det jag tänkte tipsa om. Istället blir det en länk till ett mastodont föredrag som han hade på B&H. Det är faktiskt så långt (nästan 2h) att jag såg det i två delar för det blev för mycket att smälta på en gång :-)

Vad handlare det om då undrar du kanske nu. Jo hela föredraget är väl egentligen en stor Canon-show där han går igenom nästan alla canonobjektiv som finns. Det fina är att han ger en hel del tips om hur man kan använda dom och det tyckte jag var värdefullt.

Så filtrera bort smygreklamen och fokusera på det han säger och förstås hans bilder så kanske du kan hitta nåt nytt att ta till dig du också, även om du fotar med nåt annat märke :-)

Gå till föredraget.

Postat 2014-04-26 19:24 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Shark Valley 2013

Efter att ha njutit av flera fina möten och fototillfällen så var det dags att avsluta den här resan i Florida och ta sig tillbaka till östkusten och där packa för hemresan. Men på vägen dit tänkte jag passa på och svänga förbi Shark Valley och se om vi hade bättre tur den här gången än sist då det var kö och lång väntetid för att komma in. Förra gången hade ju varit på en helg och jag hoppades att det skulle vara färre besökare en vardag. Mycket riktigt så var det inga köer den här dagen. Väl inne så såg jag att hela området höll på att byggas om. Shark Valley har ju i normalfallet en rätt liten parkeringsplats men en stor del av den var nu belamrad med olika maskiner och en annan del var avspärrad så det var säkert en bidragande orsak att det hade varit trångt på helgen. Det verkade som allt skulle bli större; parkering, servicehus mm.

Den här gången valde vi att bara ta en promenad i norra delen och inte ta en tur längs slingan som sträcker sig nästan en mil in i våtmarken. Du kan läsa om den upplevelsen här Shark Valley 2012

Det första vi stöter på är alligatorer som solar sig i strandkanten

I vattnet smyger en Little Blue Heron på jakt efter mat.

En liten bit längre bort står den här fågeln och spanar. Den verkar helt orädd för den flyttar sig inte när vi går förbi.

Ett svagt pipande ger förklaringen. I gräset en liten bit från gångstigen sitter en söt liten samling och det är den vakande föräldern som står bredvid.

Vi backar undan för att inte störa och riskera att dom ger sig iväg hals över huvud, det finns säkert gott om varelser som tycker att dom verkar läckra att smörja kråset med.


Längs gångstigen sitter olika upplysningsskyltar om växter mm och vi stannar och läser lite på en sådan samtidigt som vi småpratar. Så lyfter jag blicken och väser "stå still, inga hastiga rörelser nu, backa sakta bakåt!" Jag lyfter sakta kameran och tar en bild. Nu är det inget farligt som jag fått syn på, utan i grenarna bara någon meter från oss sitter en Redshouldered Hawk och tittar nyfiket på oss.


Den reagerar inte på fotandet eller oss utan verkar vara fokuserad på nåt annat. Funderar på om det är de små kycklingarna som den spanat in samtidigt som jag backar för att få med hela fågeln i sökaren.


Ett oväntat men trevligt möte som får avsluta den här långa reseberättelsen. Det är väl dags att komma ikapp den svenska våren och se vad den erbjuder :-)

Postat 2014-04-05 08:57 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Corkscrew Swamp

Förutom national parks, state parks mfl så finns det även områden i USA som sköts som ett slags naturreservat fast i privat regi. National Audubon Society är en sådan organisation vars verksamhet beskrivs av dom själva som: "To conserve and restore natural ecosystems, focusing on birds, other wildlife, and their habitats for the benefit of humanity and the earth's biological diversity." Bl.a driver dom det ställe som jag är på väg till den här dagen, nämligen Corkscrew Swamp Sanctuary.

Innan jag kommer iväg så har jag varit på den del andra platser för att fånga morgonljuset. Jag räknar med att det hårda solljuset mitt på dagen inte ska tränga ner genom de täta trädkronorna i träsket. Dessutom har jag en bit att köra så så en tidig morgon på plats är inte att tänka på denna gång. Det tog längre tid än vad jag räknade med för koordinaterna jag knappade in hade ett annat format än vad GPS'en var inställd på. Jag hade räknat med att ta en macka eller nåt annat fika när jag kom fram, istället för att tappa tid på att stanna och äta lunch på vägen. Nänä, vid visitors centre fanns det bara lite godis, så det fick bli en chokladkaka till lunch den här dagen.

Fick iaf rätt bråttom ut, för precis utanför huset satt en redshouldered hawk och spanade på ett par färgglada småfåglar som satt och åt vid fågelmatningen. Du har redan räknat ut att de var alla borta när jag väl kom ut. Men upplevelsen piggade upp och jag kände mig redo att stövla iväg. På axeln hade jag 500-objektivet och i midjeväskan ett 24-70.

Det första som jag stöter på, är fjärilar i stora mängder som svävar runt ett par buskage.



Senare när jag kom hem till Sverige såg jag ett naturprogram om fjärilarnas flyttning i nordamerika och det var helt okänt för mig att de precis som fåglar flyttade långa sträckor. Om just den här sorten gör det eller inte kan jag inte svara på.

Gångvägen som precis på många andra ställen är en upphöjd boardwalk med stabila räcken slingrade sig fram genom träsket. De stora cypresserna sträckte sig långt upp mot himlen och bildade ett tak av grenar och löv.



Nu bestod inte allt av träsk utan det fanns även öppna våtmarksytor att kika ut över.

Två saker slog mig när jag strosade fram och det första var att de lokala guiderna gick runt och talade med folk som var på besök. De hade med sig kikare som de lånade ut eller monterade på räcket och de satte dessutom upp små lappar på räcket med anvisningar om var de upptäckt olika saker. t.ex trädgrodor, fågelbon eller liknande. Det andra som slog mig var att det var tyst. Folk som åkt så här långt ut på landet ville verkligen titta och upptäcka naturen och djuren. På flera andra ställen som ligger mera centralt så har det ibland varit lite rastparksstämning. Folk som promenerar som motion, barn som kivas, folk som går och pratar (högt) om nåt helt annat utan att se det vackra runt omkring. Men här smög folk försiktigt fram noga spanande i trädkronor och i bladverk. Viskande berättade för andra om sina upptäckter. Ja det fanns givetvis en och annan som bara stövlade på men de var i klar minoritet.

När jag kom runt en krök på gångvägen såg jag ett par fotografer som spänt fotade rakt in bland träden och för att inte störa, smög jag försiktigt närmare och kikade mellan grenverken för att se vad det fotade för nåt. En Barred Owl satt bara ca 8 meter från räcket precis i huvudhöjd. Försiktigt ställde jag upp stativet och tog några bilder.



Till slut kom det några andra besökare som sakta smög förbi fotograferna och det verkade inte störa ugglan och fotograferna vinkade fram mig till den plats där dom stod. Jag brukar låta bli att fota från samma plats som andra, dels för att inte störa men även för att respektera "deras" bildvinkel. Nu var det ju iof rätt begränsade ställen att stå på men så funkar jag :-)




Tog några fler bilder men 500 mm kändes rätt begränsande så jag tog fram 24-70 för at få lite miljöbilder.



Ugglan stirrade envist ner i backen och kunde nästan tro att den sov men den spanade efter mat. Nu dök det inte upp någon mat och klockan drog i väg så jag sa adjö och gick vidare.


Det fanns tydligen en uggla till i närheten och jag hoppades få en glimt av den istället.

Det prasslade till i träden och den här gynnaren smög omkring på grenarna och satte i sg små frukter.



Så spetsade den sina öron och kikade ner i vattnet. I det dunkla vattnet under den så gled en alligator fram nästan helt ljudlöst. Endast små grenar och strån skvallrade om dess närvaro när de till synes utan anledning vek sig åt sidan.

Grenverket tätnade och det blev lite mörkare. Ett envist och genomträngande visslande från en liten fågel nådde mina öron. Det är rätt sällan faktiskt som jag lagt märke till småfåglar när jag varit ute i de här parkerna, för det finns så många stora fåglar att kika på. Försökte lokalisera var ljduet kom ifrån och till slut var det en liten rörelse som bröt av mot den ljusa bakgrunden.



Jag har ingen aning om vad det kan ha varit men den påminde om en gärdsmyg både till uppträdande och läte.

Solen var på väg ner och jag kände att det var lite ont om tid så jag satte kurs mot utgången. Ett ljudligt knackande fick mig att stanna till och visst , där satt en spett och trummade.



Sammanfattningsvis så bör man nog lägga en eller flera hela dagar här på Corkscrew. Att kunna stanna till och vänta in fåglar och djur är en klar förutsättning att se något alls. Går man bara raskt igenom de ca 3,5 km så lär man inte se så mycket. Ljusstarka objektiv är en fördel pga de täta trädkronorna.

Mera om det här stället hittar du här:  http://corkscrew.audubon.org/

Postat 2014-03-07 20:11 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Myakka River State Park

Vid Venice Rookery så dyker det givetvis upp fotografer och skådare lite då och då. Till skillnad från de platser jag har varit på i Sverige och Norge så fanns det faktiskt en hel del kvinnor som fotade fågel och de använde stora telen med wimberleystativ mm. Missförstå mig rätt här nu: jag är inte på nåt sätt motståndare till vare sig det ena eller andra utan tycker det är upplyftande att fotografering sker över eventuella könsgränser. Men i Sverige så upplever jag det som sällsynt och att fota med stora telen verkar ibland lite som en gubbsport, mig själv inkluderad :-).



Vilket fall så kom jag en dag i samspråk med en av dessa kvinnor och Pat, som hon heter, tipsade mig om ett örnnäste i närheten. Det visade sig att hon t.o.m skrivit en bok om den vithövdade örnen baserad på fotografier som hon tagit under några års tid. Eftersom det var en kylig och gråmulen morgon, dvs med ganska tråkigt ljus bestämde vi oss att ta en sväng dit. Nästet låg beläget i Cedar Park beläget en kort biltur från Venice Rookery.  

Väl där så hade solen börjat skina igenom diset och vi gick längs en av stigarna tills vi kom fram till en bänk. Även detta är lite ovanligt jämfört med svenska parker och naturreservat. Inte bara en bänk med utsikt över ett örnbo utan att den är sponsrad. Bänken är sponsrad av en familj till minne av en avliden familjemedlem som brukade vara i parken när hon levde. Detta fenomen kan ses på många andra ställen där personer och företag kan sponsra byggnationer mm och som tack få en plakett på vad det nu är man hjälpt till med. Så från bänken så såg man tydligt ett örnbo på ca 100-150 m håll.

Precis när vi kommer dit så sitter honan i boet, två fjolårsungar susar skrikande omkring ovanför våra huvuden men blir snart bortjagade av hanen. Ingen plats för hemmaboende tonåringar här inte. Tyvärr gick det så snabbt och skogen var full av träd som stod ivägen så det gavs inget direkt fototillfälle. Jag fick iaf nån bild på den som fanns i boet och hejade på.



Efter denna fina upplevelse så stod Myakka River State Park på mitt schema. Det är väl inte en plats som dyker upp överst på google när man söker fotoplatser i Florida, men tillräckligt många för att jag var nyfiken på stället.

Nåt man kan se vid Myakka River är tex tranor (sandhill cranes) som flockas på fälten vid sidan av de stora skogsområdena. Nu var det inte direkt rätt tid, vare sig på dygnet eller årstid för att se detta, men det finns även en mängd andra djur och fåglar i området. Jag hade dock inga förhoppningar att se nåt då jag bara körde dit eftersom jag hade vägarna förbi. När jag kom dit så uppfattade jag området som en slags rekreationspark med campingområden, grillområden, promenadstråk, ridleder och båtturer.

På nätet hade jag mest fascinerats av att det skulle finnas en gångbro högt uppe bland trädkronorna. Det kunde ju ge lite perspektiv som var ovanliga, så jag var lite nyfiken på att se det i verkligheten. Nu var ju verkligheten som det beskrevs på nätet men det stämde inte överens med min föreställning.

Gångbro fanns och den gick i trädkronehöjd. Men den var byggd som en hängbro och var rätt kort och smal. Jag hade föreställt mig den som robust och lång - tji fick jag. Det innebar föga möjligheter att fota med stativ och trädkronorna dämpade ljuset kraftigt.

Så det fick bli lite miljöbilder på olika trädsorter och lavar som växte på grenar innan det var dags att åka till hotellet.

Nu är jag ingen biolog så följande är ren spekulation :-)

Undervegetation saknas nästan helt i vissa områden. Detta kan bero på att det är sankmark eller att det är för mörkt.

Istället så växer desto mer i grenverket.

Bilden ovan är tagen uppifrån och man ser tydligt att det bara är död bark på den sandiga marken.

Eftersom trädkronorna skuggar marken så försöker undervegetationen att växa där ljuset finns, dvs uppe i träden. Så alla grenar har fullt med ormbunksliknande växter och det hänger lavar i stora täcken från grenarna.

På marken växer storbladiga växter som kan ta vara på den fuktighet som finns i dessa skogar.

På vägen hem såg jag en flock gamar i ett träd och blev så klart nyfiken och vände bilen för att se vad som stod på. Det visade sig vara ett vildsvin som strukit med, antagligen påkört av nån lastbil och nu blev föda för gamarna. Så det blev lite safari känsla när jag stack ut telefonen och fotade gamar som slogs om maten.



Slutligen kommer en länk till Pat Wrigth's bok, kika gärna i den. Det är en bra startpunkt för den som vill veta mera om Bald Eagles:

http://www.blurb.com/b/4698192-the-bald-eagle-a-look-inside-their-world-hardcover

Postat 2014-03-02 20:12 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 Nästa