OmTag. Ubåtar, sillar som pruttar och bildbehandling

Den misstänkta ubåten i skärgården jagar upp oro hos folk. Vi som varit med några år kommer ihåg dessa händelser från 80-talet och tidigare. U137 som hade den goda smaken att gå på grund så ordentligt att de måste ropa på hjälp för att komma loss, förmodligen förväntade de sig svältdöden då försvaret den gången inte var speciellt alert, är för övrigt enda gången man lyckats föra i bevis att det faktiskt skett en kränkning av en sovjetisk/rysk ubåt.

Men observationer och marina operationer har det inte varit någon brist på, man har jagat ”ryssen” under vattenlinjen många gånger, senare har det framkommit att det handlat om allt från NATO-ubåtar till sälar och till och med sillar som släppt sig.

För mig är tilliten för militären och deras allierade inom politiken inte lika stor som hos många andra, man skall aldrig underskatta det militärindustriella komplexet, eller politiska intressen från olika håll. Att Ryssland betett sig mer aggressivt på senare år under Putin är inget att hymla med liksom att nedrustningen av det Svenska försvaret gått alldeles för långt.

Men även om Putin visat sin aggressivitet i Ukraina så kan man nog inte skylla honom och hans rådgivare för att vara dumma i huvudet. Så om man tänker efter lite: Vilka tjänar på dessa påstådda eller verkliga kränkningar som riskerar att driva Sverige dels mot upprustning och dels närmare NATO?

Knappast en tilltänkt framtida fiende som Ryssland ofta utpekas som, det vore ju tvärt om ganska kontraproduktivt. Säga vad man vill om Putin och dagens Ryssland, men dumma i huvudet tror jag inte att de är, som sagt.

När det gäller fotografi så kan jag inte annat än imponeras av möjligheterna med den digitala bildbehandlingen, det mesta kan man efterlikna. Allt från olika filmers karaktärer till toykameror och våtplåtar.

Den stora frågan är egentligen inte hur vi vill att våra bilder skall se ut, utan snarare varför vi håller på och vilken tillfredsställelse det ger oss. Om man värdesätter och tycker om det ursprungliga hantverket kommer givetvis den tillfredställelsen vara värd det extra jobbet.

På samma sätt är det med det mesta, många älskar det finmekaniska och hantverksmässig man kan finna till exempel i en klocka från Patek Philippe där de billigare kostar runt 200000 kr trots att vilken Timex som hellst för ett par hundringar visar tiden minst lika bra.

OmTag. Liljeholmskajen

Det byggs så det knakar, på ett par år kan platser helt ändra karaktär. Den här bilden från kajen har några år på nacken, nu är allt inflyttat och ett höghus har hunnit resas. Man glömmer fort, jag kommer inte ens ihåg hur det såg ut innan dessa hus tagit plats.

OmTag. Det lilla isfallet

Klockan har just gått över till söndag, det regnar och är allmänt trist väder. Jag tänkte att jag skulle ta mig ut med kameran i höstmörkret, men det regnar lite väl mycket för att det skall kännas inspirerande. Hösten är annars en årstid jag gillar, allt går i vila efter sommaren, inte bara växtligheten utan även mänskligheten växlar ned och det blir lugnare och tystare på nätterna.

Jag har skrivit om detta tidigare, det jag söker när jag är ute med kameran på nätterna är framför allt lugnet och eftertanken. Att vara ute och fotografera på nätterna ger tid till att rensa huvudet och en tillfredställelse över att något konkret ändå händer, det blir ju bilder. Det är en skön känsla när man kommer hem vid fyra på morgonen efter tre fyra timmars fotograferande och promenaden det gett.

En kopp varm choklad och ett par ostmackor innan vi nöjda kan gå och lägga oss jag och hunden. Dagen efter blir det framkallning och man går igenom nattens skörd. Det lilla isfallet hittade jag i Tantolunden en natt för några år sedan, för det mesta blir det vyer på nätterna men ibland hittar man det intressanta i det lilla.

OmTag. Reinhardt & Grappelli!!

Sitter och lyssnar på musikgenierna Django Reinhardt och Stéphane Grappelli. Reinhardts virtuosa gitarrspel blir inte mindre fantastiskt av att han inte kunde använda ring och lillfingret på greppbrädan efter att de blivit förstörda vid en brandolycka i ungdomen. Grappellis fiolspel håller samma klass och de kompletterade varandra på ett unikt sätt.

Deras musik, Reinhardt var av romsk härkomst vilket tydligt hörs i musiken, gav upphov till en egen genre: Gypsy jazz.

Django Reinhardt gick bort av en hjärnblödning redan 1953 endast 43 år gammal, Stéphane Grappelli blev 89 år och gick bort 1997. Även då de själva är borta så lever deras musik vidare.

OmTag. Att använda extremare bildbehandling för att nå sitt uttryck

Ibland kan man mer söka en känsla i bilden än en ren avbildning. Dagens tekniker erbjuder ju mängder av möjligheter att försöka finna denna känsla. Inget nytt egentligen, tidigare höll man på med en mängd kopieringstekniker som till exempel smörpapper, nylonstrumpor, solarisation, sandwich osv. Det nya är nog mesta att verktygen förfinats och att handhavandet blivit enklare. Det kommer dock alltid att bli en balansgång mellan effektsökeri och uttryck, inget nytt i det heller.

Hur som helst, så länge man inte håller på med journalistiska arbeten behöver man inte alltid hymla med bildbehandlingen tycker jag. Och så länge som man inte pysslar med montage, som kan vara bra i sig, så handlar det ju om att förstärka det man vill säga med sina bilder.

Den här bilden till exempel är ju ganska, i mina mått, extremt bildbehandlad. Ändå förmedlar den känslan jag hade inför motivet på ett sannare sätt än en rak bild. Som sagt, det är och har alltid varit en balansgång likaväl som tycke och smak, vi gör som vi vill med våra bilder så länge vi inte hymlar med det.