Äntligen fick jag se nötkråkan

Strax före jul fick jag äntligen uppleva och fotografera den smalnäbbade nötkråkan. I två år i rad har jag gjort utflykter till en fågelmatning där den brukar visa sig, men båda gångerna har turen inte varit på min sida. Men i år blev det annorlunda, istället för en längre resa behövde jag bara promenera ungefär en kilometer till stadsparken. 

Den inte är lätt att få syn på, trots att jag fått tips om exakt vilka träd den brukar sitta i.

Jag stod där vid träden och gick runt och spanade, men hur jag än letade såg jag den inte. Till slut började jag nästan ge upp och tänkte att den nog hade dragit vidare. Plötsligt flög ut ur trädet och landade på marken framför mig. Den promenerade runt helt obekymrat och letade efter mat, som om min närvaro inte spelade någon som helst roll.

Efter en stund flög den upp i en gran och satte sig där. Den satt stilla en kort stund, spanade runt och dök sedan ner till marken igen för att fortsätta leta efter mat. Så höll det på en bra tag, till slut lyfte den och flög iväg mot ett annat område, och jag stod kvar med känslan av att ha fått dela en liten bit av dess vardag.

Bara hundra meter bort sitter det ofta en pilgrimsfalk vid ett av kyrktornen, så jag passade på att gå dit och ta några bilder. Jag har "bara" 400 mm‑objektiv, så jag har beskurit bilden ganska rejält. Det är verkligen något speciellt med att ha både pilgrimsfalk och nötkråkan inom promenadavstånd.