Hallwylska museet

Igår besökte jag Hallwylska museet, ett av Stockholms mest fascinerande stadspalats. Huset byggdes som vinterbostad åt makarna von Hallwyl och stod färdigt 1898. Det var ett hypermodernt hem för sin tid, elektrisk belysning i alla rum, centralvärme och rinnande varmvatten i kranarna.

Redan från början var det bestämt att huset en dag skulle bli ett museum. Det var Wilhelmina von Hallwyl som låg bakom den imponerande samlingen av porslin, vapen, konst och mängder av andra föremål. År 1920 skänkte makarna huset till staten, men de fortsatte själva att bo kvar där livet ut.

Här är matsalen. Längst bort i rummet ser man dörren som leder in till serveringsrummet. Där fanns både varm och kallt vatten för att kunna ha en bra handhygien, det finns också en specialbyggd kakelugn med ett värmeskåp, där maten kunde hållas varm innan den bars in till gästerna.

Wilhelmina lät dessutom bygga om alla takkronor och lampetter så att de kunde drivas med elektricitet i stället för stearinljus.

Jag gick en guidad visning, och då får man komma in i ett par av de annars låsta rummen. Här är galleriet som ligger uppe på vinden, Wilhelmina köpte konst både av kända och okända konstnärer, hon ville visa en stor bredd.

Bredvid galleriet låg en gång en kägelbana, men i dag har utrymmet förvandlats till en plats där Wilhelminas konstsamlingar visas.

Hela huset är fyllt av utsökta detaljer, från tak och golv till de minsta beslag. Här är en bild på de vackra dörrlåsen, som är små konstverk i sig.

I till och med fönstren fanns  det små konstverk.

Självklart fanns det också en balsal, även om den var förhållandevis liten.

Den vackra flygeln köptes 1866 från Steinway & Sons. Ursprungligen hade den ett mörkbrunt träutförande, men när den kom till Sverige byttes det ut mot en mer barockstil med utsökta fanérarbeten.

På vardera sida av balsalen fanns det mindre rum, ett för kvinnorna och ett för männen, där männens rum även fungerade som rökrum. Här är en bild på männens rum.

Det fanns även ett sällskapsrum med ett biljardbord.

Hela husets själ är ett avtryck av Wilhelmina. Det var hon som inredde, samlade och formade hemmet till det praktfulla museum det är i dag. Samtidigt blev jag verkligen imponerad av hur påkostat och modernt huset var redan från början. All den nya tekniken, elektricitet, centralvärme och rinnande varmvatten.