Beröm...

Beröm,visst är det guld värt!

Beröm får iallafall mig att ta små glädjeskutt, främst inombords...men, vid enstaka tillfälle när t.ex "många" Fs-medlemmar har uttryckt gillande om någon av mina bilder...så har det även hänt att jag studsat omkring på köksgolvet med ett jättefånigt léende. (Mina tonårssöner brukar skaka på huvudet åt mig, och ta ned mig på jorden  :-)

Och det där berömmet, visst gör det så att jag känner liiite större självsäkerhet nästa gång jag styr stegen ut bland folk med kameran..."Titta ni bara på mig och min kamera...men jag är inte vem som helst...här ser ni nämligen en som fått beröm!"

Beröm har varit jätteviktigt för mig de här två åren som jag hållt i en kamera. Viktigt för självkänslan, viktigt för lusten! Viktigt för utvecklingen. Och är det inte det för alla, oavsett var man är i fotoutveckingen? Av beröm växer man!

Men, det är också väldigt roligt att få andra synpunkter på sina bilder. Roligt att höra hur de uppfattas. Roligt att höra hur andra tänker omkring bilderna...och hur man kanske hade kunnat göra på annat sätt för att få samma eller ett annat resultat. Både tekniskt med kameran och photoshop...(här har jag behövt mycket hjälp, och behöver fortfarande)...och med funderingar kring bildkompositionen. Sådana funderingar sätter fart på sitt fototänk. Och sin fantasi! Och av det växer man också, förstås!

Tänk sedan om det fanns möjlighet att få till en vidare diskussion vid bildkritiken...och tänk om man sedan kunde få igång fler Fs-medlemmar att delta aktivt i bilddiskussionerna.

Det är ju bilden...det handlar om...

Kungsgatan förra veckan, eller så...

(Och TACK till alla som kommenterade i mitt förra bogginlägg...jag tyckte att det var jättekul att så många vill diskutera...)

Hälsningar Lena

Fotosidan eller inte?

Jag undrar...är det lite av hösten-vinterns trend att lämna fotosidan?

Många tycker att det som fotosidan vilar på, nämligen bildvisning med kommentarer, inte fungerar...och det tycker inte jag heller. Himla synd!

Flera är förbaskade på meningslösa och intetsägande bloggar. (Vilket jag också varit i perioder...tyckte inte det fanns något nytt under solen.) Dessutom blir det ramaskri inför bloggspam...av och till.

Riktiga fotoproffs tycker att vi som går omkring med kameror då och då får för stort utrymme. Pärlorna drunknar i intetsägande dussinbilder. (Det tycker jag också emellanåt...det blir liksom tröttsamt med alla dussinbilder...sådana som jag själv åstadkommer!)

Bildälskarna tycker att tekniken får för stort utrymme...och bilden på tok för litet. Det tycker jag också. För jag är väldans förtjust i bilder, men är tämligen ointresserad av teknik.

Men, kan man kanske göra något åt det hela, inte bara gnälla och till slut lämna Fs...

Till exempel; hur många bilder har du kommenterat senaste veckan? Jag har inte kommenterat en endaste, ändå har jag sysslat med bild hela min uppväxt (dock inte foto) och har ett tränat öga för komposition, och inte har jag svårt att uttrycka mig.

Och blogginlägg...visst är det underbart med Fotosidans bloggbredd. Men i ärlighetens namn, hur många av oss skriver inte bara för att det är så himla roligt? Inte för att vi egentligen har så mycket att skriva om och visa...eller? Ja, det står för mig i alla fall..att så är nog fallet lite då och då...och ibland kanske man hellre borde låta bli.

För att Fs skall fortsätta att behålla de duktiga fotograferna undrar jag lite vad som kan behövas??? De duktiga fotoproffsen är guld värda för oss fotoblåbär. Och jag vill inte att fler skall lämna...helst vill jag ha några tillbaka istället!

Teknik är många Fs-medlemmar antagligen jätteintresserade av så det tror jag nog att Fs-artiklar, annonser, bloggar speglar bra. Bilden däremot...samtalet kring bilden, är det lite sämre med. Men hur skall man få till utökat utrymme för det? Någon som älskar bild kanske har något bra förslag?

Vinter igen i Norrköping!

Ikväll skall jag gå in och kommentera lite bilder!!!

Hälsningar Lena.

Vardagens små tillfälligheter...

Det här tycker jag faktiskt är lite roligt; i förra veckan när jag passerade Industrilandskapet på min väg till Ica så stod det här gänget och hängde på staketet utanför Värmekyrkan...bilden visade jag förra veckan, men här är den igen...

Bilderna håller ingen hög kvalité någon, men jag tycker att de är bra exempel på vardagens tillfälligheter...och att det är väldigt roligt att alltid ha med sig kameran... 

Igårkväll gick jag samma väg...också på väg till Ica, och då stod den här unga häftiga personen och bara väntade på att få bli fotograferad...

Jag tycker att det här verkar som ett bra ställe att passera... :-) På väg till Ica...

Hälsningar Lena

Veckans bilder eller bara de bra?

Fotograf är jag inte, men jag gillar att gå på långa fotopromenader med min kamera...

Och tyvärr...så tror jag allt för ofta att bara jag tar en två-tre-timmarspromenad med kameran som sällskap, så kommer jag att komma hem med en bunt bra bilder. Vilket jag förstås inte gör.

Däremot så har jag börjat att tänka på att mina tvåtimmarspromenader med kameran i handen är bra träning...mot bra bilder. Åtminstonde  mot bättre bilder i alla fall.

Jag funderar...förr, borde det ju också ha funnits glada fotoamatörer...men de syntes inte på samma sätt. Och var förstås inte så många. Men nu år 2011 finns vi alla här på nätet...och väldigt många på Fs, och trängs om utrymmet...huller om buller. Det är nog bara att acceptera.

Och låta någon strukturera upp det. Kanske på ett lite annorlunda sätt...

Däremot ställer jag mig frågan allt som oftast...vilka bilder skall jag egentligen publicera? Vilka bilder vill jag lägga in på Fs för kommentarer och vilka vill jag visa i bloggen? Och varför?

Igår hade jag en magiskt stillsam, men frusen stund nere vid  vattenfallet. Det var på min hemväg från gott fika och glatt prat som jag sist men inte minst styrde stegen ned mot fallet. Eftermiddagstimmen var sen och solen höll på att dala bakom en industrifasad. Det var frostigt vackert och bara suset från vattenfallet hördes.

Jag vet att ljuset kanske var i sämsta laget och jag hade inte mycket plats på minneskortet kvar så jag fick fota i jpg...vilket inte är lyckat med snöbilder...det är ofta svårt att göra något åt blåsticket som lätt blir.

Men jag var väldigt glad åt att stå där i stillheten och andas in kylan och vyerna...och jag kände stor tillfredsställelse just då, över att bara vara en sådan som går på långpromenader med en kamera!

lördag eftermiddag 12/2 -11

solljuset håller på att försvinna...

vattnet forsar fritt igen, vilken kraft!

jag gillar de blå vattenfallstonerna mot de rosa-röda husfasaderna...

fruset värre...tänk här som är så skönt att sitta på sommaren.

(Och de här bilderna vill jag visa för att jag känner att de trots allt kan ha ett litet dokumentärt värde. Och, vem vet...någon kanske blir nyfiken på Industrilandskapet och dess vattenfall...någon kanske vill komma hit för att fotografera :-) 

Hälsningar Lena.

Lördagsfika

Jag har haft en väldans fin lördagseftermiddag, med fika, prat och mycket skratt. Men det blev inte så vidare bra bilder, (i alla fall inte tekniskt sett)...men jag tänker såhär; bra att det inte blev tvärtom! Ja...jag menar fina bilder...och dålig eftermiddag. Eller hur?

lördagen den 12/2 -11

fullt med fikasugna människor, stora som små...

på span efter sittplats

 Tove testar kaffet...mmm, godkänt!

familjefika?

 hmmm, skall man köpa något innan man går hem?

Som ni ser så var ljusförhållandena inne på caféet för svåra för mig...men jag gillar faktiskt bilderna i alla fall. Det var kul att gå på café, kul att prata, och kul att ta fram kameran idag...

Hälsningar Lena