Bra men inte för självkänslan
Hur kan man tycka att något är för bra? Det kan man ju egentligen inte men det går inte att sluta förvånas. Över hur ofattbart bra bilderna för det mesta blir med mobilen. Utan extra ljus eller "blixt". Bara upp med den och ta bilden i dåligt ljus och den inte bara duger. Den blir för det mesta bra och ibland mer. Dessutom kan mobilen detta med spontan foto. Försöker samma sak med lillkameran som har en APS-C sensor och även inbyggd blixt. Med den blir det inte alltid bättre precis. Kan, borde bli men det kräver då lite mer av mig än att bara ta "upp och trycka av". Behövs mer för att bli lika bra eller helst bättre jämfört med det jag spontan och inomhus fotar med mobilen. Sak samma eller ännu mer jämfört med min andra. Behöver anstränga mig och arrangera på ett annat sätt. Mer eftertänksamt men då kan situationen vid julbordet eller bredvid julgranen vara borta. Bilden kan självklart efter inställningskontroll och arragemang bli tekniskt bättre men det dokumuntära spontana ögonblicket med familjen och barnbarnet jag ville skynda mig fånga är då borta för flera eller tom många sekunder sedan. Blicken och det spontana skrattet blev istället utbytt mot ett mer stelt
Puuuh.... Tar på självkänslan detta. Kamera tuppkammen är flera nyanser mindre röd. Även att se hur bra de andras mobil bilder blev som vi delade i realtid i en Telegram grupp. Behövde därför ta med stora kameran på promenaden idag för att få lite tröst. Få diskutera och prata allvarsord på tu man hand. Ja... jo klart det blir bättre. Det vet jag ju och det är ju därför jag under åren har investerat så mycket pengar kring detta. Har gett mig så mycket fotoglädje. Utflyktsglädje. Under ett helt liv. Men inser eller rättare sagt - har insett sedan länge att jag behöver alternativen. Kan inte avstå den spontana bilden tagen med mobilen. Den är ett bra komplement men lite konfunderad är man ju att det blir så bra som det blir. Vet att mobil bilden processas och optimeras i realtid med ett för det mesta förvånadsvärt bra resultat. Snacka om att ha lyckats med den programslingan.
Ja ja. Vet att det går inte att jämföra rakt av. Eller kanske till och med att man inte får jämföra. I alla fall får man inte lägga dem på samma bord bredvid varandra som verktyg som gör samma sak. Där går ändå gränsen :-)
Känslan i handen när man håller i en riktig kamera osv. Djur, fåglar och gömsle fotografering med rappa D500:an. Makro objektivet som suddar ut bakgrunden. När man efter någon timmes väntan med kameran på stativet och trådutlösaren förmonterad samt varmt kaffe i termosen får hela 30 sekunder på sig att ta bilden man ville ta i det speciella ljuset. Där står sig mobilen sig i alla fall slätt. Osv osv. Samt hur kul det är att komma hem och tanka över och se vad man kan göra med raw bilderna man tog. Nästan lika kul det.
Men hur kan vi förvånas över att mobilen generellt sett tar över mer och mer? Eller gör vi det längre? Inte i realiteten. Vi förstår nog även om det ibland tar emot att säga det högt


övertygad om att HCB skulle föredragit mobilen för att fånga det berömda ögonblicket