Tankar bakom kameran

De vackra höstfärgerna... Tur upp mot Filipstad och Hennickehammar. Sjön... är egentligen ingen sjö. Det är en damm sedan tiden när det fanns en vattendriven stångjärnshammare på platsen.  Industrilämningar finns från hammaren men syns sådär om man inte vet vad det är man tittar på. Vackra och ståndsmässiga herrgården finns fortfarande kvar som finansierades med det som svettades fram och producerades här. 

För kanske 10-15 år sedan besökte vi platsen och det var då jag såg att man även kunde spontan äta här. De flesta matgäster är dock från olika kursupplägg inkl logi men det har aldrig varit några problem med att även komma spontant. Finns oftast plats. Hemlagad husmanskost i det övre kvalitets skiktet. Tre rätter varje dag. Sill och annat till förrätt. Den bästa maten finns här. Tycker jag i alla fall. Lågmält kaffe drickande med tårta i salongen. Inget tjatter eller flams. Inte ens en tra la la med gitarr. Sitta i mycket gamla stil möbler. Ja, en speciell plats onekligen. Något finns kvar i väggarna

Vindstilla och spegelblankt. Rofyllt och vi är helt ensamma på platsen och runt sjön. Den där tystnaden som gör att man även hör naturens mer lågmälda ljud. Man blir även lågmäld själv. Avstår från att säga något. Det stör på något sätt att höra sin egen röst.  Vi går här tysta och bara tar in denna vackra höst dag

De vackraste landskapsbilderna jag har tagit har nog varit denna typ men då med dimma. Solen som bryter igenom morgon dimman över en spegelblank sjö. Ja, man kan inte alltid få som man vill. Detta är närainpå

Letar inte motiv. Inga ambitioner längre. Vill bara vara nära och närvarande. Se och mer uppleva. Dessto äldre jag har blivit känns det mer och mer som om jag i denna typ av natur är i en slags kyrka. Förutsatt att det är tjatter fritt naturligtvis.

Tankar som kommer av sig självt. Tankar som inte har det allra minsta att göra med kameran eller själva fotandet. Inte ens det jag väljer att fota. När jag nu lägger upp en bild här på Fotosidan på höstgula löv så är bilden för mig mer en upphängningsspik för vilka tankar och reflektioner jag gjorde när jag stod där med kameran.  På sätt och vis bryr jag mig inte längre om själva fotandet på något märkligt sätt. Fast jag gör det och gillar det. Konstig paradox

Har också tidigre jagat artbilder på fåglar, djur, insekter och växter.  Gömsle fotografering. Stått på knä i blöta mossan med makrot. Blixten som ligger 2-3 meter framför för att jag ska få en konstgjord motljusbild. Letat efter marker med ovanliga växt arter eller där de vackraste eller kanske mer där de ovanliga fjärilarna finns. All utrustning finns kvar och kan jag nog göra det idag också men anstränger mig inte längre på samma sätt. Kanske är man "mätt".  Men kommer det en fjäril i vägen drar jag fortfarande av 50 bilder fast jag hemma redan har 200 på samma art som är bra. 

Har en kompis som numer bor utomlands. Han är med i en lokal fotoklubb och de verkar vara mycket aktiva. Utflykter och bildbedömningar. Han berättar att ingen medlem i klubben är intresserad av att prata kamera eller pryl teknik. Stativ, ringblixt, långa telets ljusstyrka osv osv och andra foto begrepp som man själv har jobbat med så mycket är näst intill obekanta begrepp för många. Han berättar att man pratar inte kamera teknik över huvud taget även om han för det på tal. Det beror naturligtvis på att kanske mer än halva fotoklubben använder mobilens kamera.

Hur länge behöver vi gå tillbaka till den diskussionen här hemma. Minns att mobil bilderna var mer eller mindre uteslutna från att visas på foto mötet. Kanske är det annorlunda idag? Men minns de vackra och välexponerade bilderna från "fel" personer i klubben som skyndades förbi vid visningar. Men minns också den svartvita bilden från en självutnämnd besserwisser på en utslängd kontors stol vid ett kalhygge. Där han hade arrangerat och lagt en morot på sätet. Bilden var som sagt svartvit men moroten var orange.  Kanske han ville visa att han kunde Photoshop? Vilka superlativ. Vilka hyllningar. Nja, jag förstod där och då att jag inte hör hemma här i lokalen. 

Reflektioner

Borgvik hade ett stort järnbruk under den vattendrivna perioden. Under flera hundra år smältes malm till tackjärn här.  På fabriksgården finns en sk mumblingshammare vilket betyder att man även här hamrade ut tackjärnet till sk stångjärn. En stor del av järnet som användes för att bygga Eifeltornet i Paris kom härifrån. Stålet från denna hytta och hammare var känt för sin kvalité. Idag "bara" en känd resturang.... Märkligt ändå. 

Masugnen var inbyggd på den tiden. Vattnet som drev verksamheten är uppdämt idag och passerar istället kraftstationen som finns nära. En mäktig plats på många sätt. Hade en site som jag kallade "Värmlands industri historia". Arbetet att hålla den i luften blev till slut för omfattande och kostade mig pengar men hade ca 100.000 besök varje år. Väldigt många från USA. 

Strukturomvandlingen från mitten av 1800-talet till en bit in på 1900 var smärtsam för många. För svår och många valde att utvandra av bl a den anledningen. Inte bara naturligtvis men i Värmland rasade hela samhällen ihop när bruket lades ned. De många besöken på min site hänger naturligtvis ihop med den sk bruksdöden och utvandringen i slutet av 1800. 

Från småskalig vattendriven verksamhet där hyttans existens och lönsamhet vilade på ett utfärdat sk privilegium. När privilegiumet avskaffades och bruken istället drevs i bolagsform och i konkurrens mellan varandra slogs de mindre ut. Den överförda kunskapen mellan far och son i generationer klarade inte av den brutala konkurrensen från de större bruken som även kunde mobilisera långt mer nytänk som krävde riskkapital. För att inte tala om att malmen nu kunde smältes och renas med annat än träkol. 

Kring bruken växte kompletta samhällen upp. Huset på bilden kallades bagarstugan. Byggt i sinnersten som är en restprodukt av slagg från smältningen av malm tillsammans med kalk. Många många hus och jordkällare etc i Värmland är byggda med denna restprodukt. 

Hade bara min bästa kamera med mig idag men bara med ett enda objektiv. Ett 45 mm som översatt till fullformat är ungefär en 35:a. Närgränsen är så där. Önskar att jag hade tagit med ett makro. Vi letade efter växten Linnea på vägen från LM Ericssons barndomshem till Silvergruvan i Värmskog. Växten är den "vackraste" av alla enligt mig. Som om det skulle finnas fula växter.... Det fick bli mer en miljöbild denna gång. 

Lars Magnus Ericsson barndomshem finns här. Det var "ingen dålig pöjk" som vi skulle uttrycka det i Munkfors där jag växte upp. Inga överdrifter. Inget beröm. Ingen ska behöva bli mallig. Nej, inte heller hans bror John Ericsson med bl a sin propeller lösning var något stolpskott. Imponerande det de båda åstadkom

Min bästa kamera som jag använde idag finns nu även som kompaktmodell. Såg att den första versionen saknar IBIS. Nja, tror jag avvaktar tills nästa version. Om jag ens kommer att köpa men märker att jag mer och mer gillar det kompakta. Har ju redan en mycket bra kompaktkamera i APS-C format. Det är faktiskt den jag numer använder mest. Det bara blir så...

Fotoglädje eller kamera glädje

Har haft en längre "down period" i mitt fotande. Kanske mest beroende på arbeten inför försäljning och efter köp av bostad samt flytt. Saknar lite det mer "ambitiösa" fotandet om man kan utrrycka sig så. Har under flera år nu tagit bilder med mina kameror ungefär som om jag hade tagit dem med mobilen.

Det ambitösa för mig är att vänta in ljuset, ta sig till den speciella platsen tidigt med stativet, trådutlösaren, blixten etc. Få rosor på knäna.... typ. Bilderna nedan har inget med vad jag skriver. Bara ganska nytagna bilder för att illustrera... ingenting

Det jag ville skriva om är känslan av att jag nog många gånger lurar mig själv. Har lurat mig själv. Är nöjd / mycket nöjd med min fotourustning. Har faktiskt tre kameror som jag använder paralellt, Inget fattas där. Har alltid prioriterat kameran fast det har svidit ekonomiskt. Ibland har jag tangerat tanken.. vad håller jag på med? Egentligen.

Bildformat, dynamiskt omfång, antal pixlar osv är viktiga parametrar. Naturligtvis men ändå är objektivet viktigare när man har kommit till en viss nivå av kamera utrustningen. Men lura sig själv då.... 

Jo... om man ska vara helt ärlig. En nyare kamera idag är ju långt bättre än vad jag kan visa på min förhållandevis bra skärm. Den har långt bättre upplösning än vad jag kan skriva ut på min fina Epson A2 skrivare. De flesta kameror är därmed tillräckligt bra eller tom mer än så. De stora bildfilerna från kameran behöver ju interpoleras bakåt för att kunna visas på ex skärmen som har betydligt sämre upplösning. 

Såklart finns det fördelar med hög upplösning vid beskärning etc. Lura sig själv är väl när man tror att man kan efterlikna den där vackra landskaps bilden man såg någon annan hade tagit, bara man hade en nyare bättre kamera. Man funderar och försöker få reda på vilken kamera eller objektiv har han/hon haft för att få till ljuset, omfånget eller djupet i bilden. Tankarna som har funnits att jag själv behöver byta upp mig till samma nivå för att komma i närheten. 

När det kanske mer, i alla fall tror jag det, handlar om att komma tillbaka till läget "hantverk" och eftertanke. Stativ och trådutlösare med flera bilder men med olika fokus. HDR tekniker samt mer ambitiös bearbetning av de enskilda raw bilderna. Att använda program som kan skapa en stackad bild av alla ingående så allt i bilden blir skarpt. Bilder med långa exponeringar osv osv. 

Det är lätt att tro att den eller den kameran eller objektivet någon annan använde också kommer att göra att min landskapsbild också får det där extra dramatiska utseendet. Nja, ganska säker på att det handlar om något annat. HDR teknik samt stacka som sagt samt diverse redigeringstekniker.  För det är väl inte så att någon vill att vi ska känna att vi behöver nog byta upp oss så fort det kommer nya modeller

"Lura sig själv" menar jag är när vi tror att vi alltid behöver ny utrustning för att få till en bild på samma sätt som andra. När det mer handlar om att "andra" nog har skapat sig mer erfarenheter av att använda olika tekniker och redigeringsmöjligheter. Själv har jag under flera år i stort sett inte gjort några som helst förändringar hemma framför datorn. Mer eller mindre rakt upp och ned konvertering till jpg. Tror jag ska försöka hitta tillbaka till "hantverket" igen. Blixten, ljusreflektorn osv osv, makro tältet (vart jag nu har lagt det). För att inte tala om att damma av fotogömslet 

Har behövt byta redigeringsprogram. Det viktigaste för mig i närtid är att bli bättre på det. Komma till läget igen där redigeringen går så smidigt att jag kan vara kreativ med det jag kan. 

Men ingenting utesluter det andra. Tar betydligt fler dokumentära bilder idag. Använder då min "lilla" kamera. Kompakt kameran som är så extremt bra. Ska också försöka blir mer planerande när jag fotar i övrigt. Anstränga mig mer. Bli skitig. Hitta tillbaka. Kameran för mig är på samma sätt som man en gång övertalade barnen att bli med på bio så man själv fick se den nya tecknade filmen.

Det är ju mest naturupplevelsen... kameran är ju något slags alibi att få vara där.  Men inte bara

Invigning...

Gjorde slag i saken till slut. Har sålt hela min Nikon FF utrustning och istället köpt bl a Fujifilm H2 samt telet 150-600 mm. Vill ha en APS-C kamera för djur och fågel fotografering. Även för viss typ av makro. Kom ju aldrig någon Z900..

Inte den bästa dagen vad gäller ljus och antal fåglar vid Tysslingen. Ville ta flygbilder som jag så ofta har försökt med men mer eller mindre alltid misslyckas. Någon gång har det nog ändå funkat. Kameran inställd för ögon-igen-känning av fåglar. Fåglarna 200-300 meter bort. Zoomen i 600 mm läge. Motsvarar ca 900 mm om det hade varit en FF. Ser den lilla fyrkanten mycket snabbt hitta ögat på en av svanarna och den håller sig kvar där. Själv har jag fullt sjå att följa dem i sökaren när de sveper ut över sjön.

Överhörde att igår var det mycket större aktivitet. Fler fåglar och fler som flög i formation. Ja, det är märkligt. Alltid bättre igår, förra veckan, förra året. Någon annan gång än just här och nu. Men fick testa lite i alla fall. Det funkar och det sker mycket snabbt och precist. För mig som inte har haft AI hjälp, eller vad man nu ska kalla det, i kameran förut är det mycket imponerande.

Mannen bredvid i fågeltornet har en tubkikare modell bättre. Han har visst sett en ovanlig fågel som är brunare på huvudet än den som är snarlik och vanligare? Förstår inte och vill heller inte fråga. "Ja, nu har du sett den också" säger kvinnan. Han har en slags anteckningsbok vad det verkar som han skriver i. Paret är minst i min ålder. Mellan 75-80 skulle jag tro. Kvinnan har en Nikon D5 med ett långt tele. Inget billigt ekipage när det köptes nytt. Fortfarande bra naturligtvis. Välbekanta ljudet från D5:an när hon blåser iväg 10 bilder med objektivet liggande på räcket.

Min hörs nästan inte. Köpte en Pentax ME som jag lade i vitrin skåpet. Vill ibland minnas hur det känns att dra fram filmen och sedan höra ljudet från slutaren. Ja, jag vet men den kameran var så viktig för mig. Känslominnen av en kamera. Kan man ha det?

Å andra sidan skäms jag inte ens för att berätta att jag ibland läser Kalle Anka serier tecknade av Carl Barks. När jag äter... som när jag var barn. Serier som jag har läst 100-tals gånger. Kan varje ruta utantill. Nördar är vi allihopa.. allihopa.

Har som vanligt inte ansträngt mig speciellt mycket i redigeringen men märker att 40 MP sensorn lämnar mycket detaljer. 

Duger ekipaget?

Ville testa lite om mitt kamera ekipage för djur- och fågel fotografering är tillräckligt OK. Kameran är första generationen Nikon Z7 och objektivet en Nikon zoom 200-500 mm. Objektivet är av f-typ så det behövs en adapter till Nikon huset Z fattning naturligtvis. Telezoomen köptes och användes ursprungligen tillsammans med en D500 som jag ångrar lite att jag sålde. En synnerligen trevlig kombo som jag nog har tagit mina allra bästa bilder med. Telezoomen 200-500 är fortfarande ett mycket bra objektiv.

Solen skiner, det är omkring minus 5 och det är en hel del fåglar i Kvarndammen i Trosa strax bredvid där jag bor. En ung trut och ett häger par. Det finns förresten 2 häger par som flyger omkring längs ån ned mot hamnen och havet. De är dock aldrig på samma plats samtidigt.

Det är inte träffsäkra D500:an jag använder. Förstod inte fullt ut förrän senare hur bra den kameran egentligen ändå är. Nog om det... Det jag vill testa är om snabbhet och fokusering är tillräckligt OK för stillastående fågel. I bra och halvbra ljus. Använde enbensstativ med en enkel kulled. Kameran 400 ISO på samtliga bilder. Alla bilder tagna med zoomen i max läge, dvs 500 mm. Brus reducering gjord i DXO Photolab #6. "Lens scharpness i Photolab som görs automatiskt baserat på DXO optics module där telezoomen finns med och har använts. Har manuellt lagt på lite extra skärpa just på ögonen. Thats it.. som man säger i Värmland.

Vad tyckte jag då? Högupplösta Z7:an har ju en del fördelar och den uppför sig OK. Rör sig fåglarna för mycket eller ännu värre - flyger hinner den inte med. Får heller ingen hjälp med att hitta ögonen men funkar OK om de inte rör sig för mycket. Skärpan sitter bra om ljuset är bra. Allt detta vet jag sedan tidigare. Inget är nytt. Men skulle jag åka på en dyr fotoresa där just djur och fåglar är på menyn skulle jag nog tro att jag skulle bli besviken. Kameran är bra naturligtvis. Mycket bra men inte konstruerad för detta. Så djur och fågelfotografering från gömsle och bil är ganska OK men inte optimalt om de rör sig eller flyger. Dåligt ljus kan också vara ett problem. 

Har om sanningen ska fram väntat och väntat på en spegellös D500. En "Z900" typ. Men den verkar inte komma över huvud taget. Besvikelse för mig personligen. Vill hellre av olika skäl använda APS-C formatet.

Har ju en Fujifilm 100S och Z:a utrustningen känns som tårta på tårta för det jag numer fotar. Tar dock emot att sälja fina Nikon utrustningen för att delfinansiera och istället skaffa Fuji´s H2S och deras telezoom som jag har dreglat lite över. Det ekipaget skulle mer än duga bra för mig. Fick tillbaka "söndagskörda" Nikon prylarna bara försiktigt använt i vackert väder från min fru som inte längre vill fota med kamera. Hon har sedan något år sällat sig till skaran som bara använder en platt kamera med väldigt många andra funktioner på. Har en själv också....

Tål att fundera på men det kryper längre och längre mot just det. Antal år fram till att hela handflatan slår i kaklet är heller inte betryggande stort. Så vi får se i vårvinter.....