Varför fotar jag "allt"?

Gillar att fota allt.... Från fågel- och djurbilder till landskap. Det dokumentära fotandet är nog ändå det som ligger närmast. Det jag passerar, är med om eller ser och som i sin tur föder tankar. Betraktandet. Finner stor glädje att reflektera kring bilderna jag tar eller om det är omvänt. Tar en bild på det jag reflekterar kring. Har alltid varit så men det är inte så många år som man ekonomiskt har kunnat försvara det. Bor i fina Trosa numer och om du orkar får du gärna följa med på en promenad till fots den 3/1. Har en fotofundering sist...

I Trosa finns många skyltar och informationstavlor uppsatta vid speciella passager och hus. Pittoreskt och gemytligt samhälle. Mycket trevligt med historia. Vid resturang och café Ågården tex finns en skylt på väggen. Den som sitter 08.43 i bilden. Det finns förutom Ågården flera anrika ställen längs Ågatan som löper längs Trosa ån ut till havet

Hittar många gånger någon ny skylt att ta del av. Denna hade jag inte sett föränn idag. Huset är ursprungligen från 1700-talet. Bara det ger lite perspektiv. Fick även anledning att hemma leta reda på och läsa Viktor Rydsbergs dikt "På verandan vid havet". Tror de satt någonstans mitt i bild den tid det begav sig

Hittar ytterligare en ny skylt på en husvägg som jag inte har sett eller läst förut. "Det var inte för inte som han kallades för Styva Lasse". Begåvad och kunde behärska det mesta (tyckte han själv) men skrattar när jag läser att epitetet var en form av ironi som kunde tolkas på två sätt samtidigt. Beroende på vem man pratade med.

Grötmyndig och troligen en aning uppblåst. Sinnebilden av en självupphöjd politiker. Antagligen ingen man ändå stötte sig med. Skulle tro att hans sätt att vara inkl det nätverk han umgicks i gjorde att många istället lyfte på mössan och log lismande. Punktera vågade man nog inte utan att riktigt ha på de egna fötterna. Undrar om sådant förekommer idag...:-)

Ganska många idag som metar eller kastar med kastspö. En del tar det lite mer allvarligt och andra inte. En del har även de rätta kläderna på sig för att tala om att detta kan jag. Extra långa stövlar som går nästan upp till knät fast de står på stenmurad åkant längs Ågatan inne i Trosa. Andra har bara med sig  fiskeutrustningen och samma sportskor från Jula som jag har. Flera barn som har med sin pappa. Aborrarna nappar rejält. Ser ljusa och ganska stora ut som jag kan bedöma. För att vara aborrar. Inga mörka tusenbröder eller nålbrev som jag kommer ihåg från min uppväxt. 

En kille i 10 års åldern håller upp en 3-4 hekto stor och är stolt när pappa fotar med mobilen. Drar upp ryggfenan för att den ska bli extra stor på bilden... Det var en ganska fin aborre säger jag. Ska ni laga till den? Nej, säger pappan. Det är kul att fiska men ingen i familjen gillar att äta fisk.  Ja, det är ju också ett sätt att se det. Men tror det är så med de flesta. Komma hem och rensa 5-10 fiskar i 2-4 hekto klassen  samt steka dem är inget man längtar till precis.

Pojken slänger i den tillbaka och skyndar sig sedan som barn gör ivrigt tillbaka till kastspöet för att se om det går att fånga ytterligare en. Eller kanske samma

Fotofunderingen då...?

Alla bilderna idag ovan är tagna med min Samsung mobil.  Gjorde det enkelt för mig idag. Blev som vanligt lite inverterat missnöjd med bilderna. Tycker att de blir för bra. Alla är dessutom skarpa. Så.. hur stor är egentligen skillnaden mot bilderna tagna med mina andra kameror. De som ser ut som kameror. För detta forum och för syftet med varför jag tog dem idag - på marginalen tycker jag själv. Vill jag anstränga mig lite mer duger inte mobilen. Som väl är. Spelar det någon egentlig roll? Nej, naturligtvis inte. Använder alla min 4 kameror plus mobilen beroende på situation.

Vad jag önskar att jag hade kunnat ta denna typ av bilder när jag var ung - mycket ung. Grannar, kompisars föräldrar. Lärare och skolkamrater. Arbetskamrater och arbetsplatser. Utflykter och annat man var med om. Utan att det kostar något. Utan att någon bryr sig att man faktiskt fotar. Några blev det ju men alldeles för få.

Har en egen blogg också. Min fotodagbok. Bara en handfull som kontinuerligt tittar - orkar titta. Finner i alla fall stort eget nöje i att gå tillbaka och se mina bilder några år efteråt. Men... framförallt läsa vad jag skrev. Minns då vad jag tänkte.

Så varför fotar jag då "allt". Har inget svar på den frågan. Inte ens om jag ställer den till mig själv. Det är bara så jag är. Vet och förstår numer att det finns så många uttryckssätt där en kamera används. De flesta har sin egen unika stil. Från att med stort nöje fota analogt med kameror och objektiv från förr. De som alltid har kameran med telet på liggandes på sätet bredvid i bilen förinställd på 800 ISO för att kunna ta en spontan fågel- eller djurbild. Alla har sitt sätt. Det som ändå är lite kul att ana är att alla inte förstår