Visst minns man....

Har sparat denna bok som jag fick som avskedsgåva från arbetskamraterna när jag slutade en anställning i Karlstad 1979... Den har följt mig och flyttningarna sedan dess. Omslaget har dock blivit lite skadat under "alla" ned- resp uppackningar. Tar fram den och då och då och bläddrar igenom de 400 sidorna. Känns så välbekant och nära men samtidigt så avlägset på något sätt och det är det väl kanske också. Den skrevs 1976 och här finns det mesta man behövde veta då. Det som slår mig mer och mer ju äldre boken blir är hur hantverksmässigt det ändå var.... Både att fota och att sedan göra bilder. Fast man tänkte inte så. Det har hänt mycket på ungefär 45 år onekligen.

Sökarkameror, ateljekameran, enögd kontra tvåögd spegelreflex. Långsam film. Olika papperskvaliteter osv osv. Hade man verkligen koll på allt detta. Ja, till viss del i alla fall. Visst hade jag också en separat ljusmätare till mina allra första. Behovet försvann fort under 70-talet då ljusmätningen började byggas in i de nya kamerorna. Det började under 70-talet snabbt bli mycket japanskt på fotoaffärens kamerahylla. En ny nivå kamera som man ibland rynkade på näsan åt. Vi vet ju vilka som blev dominerande...

Exponeringshjälpen, det tunna snyggt vikta papperet som låg bifogad inne i själva filmpaketet fanns dock med länge. "Omvändningsfärgfilm". Det ordet hade jag glömt bort.  Positiv färgfilm eller DIA som man till slut alltid kallade den. Vilket genombrott det ändå var. Duken och projektorn.... Alla dialådorna med 1000-tals monterade bilder i ramar som till slut inte fick plats.  Intresset var mycket svalt när jag för sent försökte sälja min fina Leitz projektor.

Det fanns onekligen en slags magi då kring det mer hantverksmässiga fotandet och bildskapandet... som kanske inte finns kvar idag på samma sätt. I alla fall inte längre hos mig. Men den magin har ersatts av något annat. Så klart. För mig är tex kameran och i mitt fall naturfotograferandet något som idag inte är något separerat var för sig självt utan det är integrerat i själva naturupplevelsen. Kameran är ungefär som om jag har mina Graninge eller Meindl kängor på mig när jag rör mig länge och långt i naturen.

Komma hem från bara en enda fotodag med 100-tals skarpa bilder på fåglar och djur - något som man då bara fick till någon enstaka gång.  För att inte tala om makro världen. Bara något man då kunde drömma om. Om någon hade berättat hur det skulle bli 30-40 år senare undrar jag om man ens hade trott dem. Hade nog inte förstått ända fram hur det skulle kunna gå till. 

Samt inte minst till näst intill ingen kostnad. Under 70-talet kostade en DIA rulle ganska konstant 36 kr. Minns det tydligt. Det blir "bara" 1 kr per bild men skulle i dagens penningvärde vara närmare 5 kr. Komma hem idag med 200 tagna bilder á 5 kr som det dessutom skulle ta några dagar upp till 1 vecka innan man fick se. Man får faktiskt anstränga sig lite för att minnas hur det var. Men lika roligt då - om inte roligare men det kan å andra sidan ha med åldern att göra.

Ta bilden kostar mycket lite och det har i sin tur gjort att kameran får kosta. Investeringen. Fotar därmed helt klart på ett annat sätt idag. "Frikostigt" och mer dokumentärt bl a. Lika kul att ta dem som att kolla igenom dem hemma. Göra en berättelsee. Ja, mycket har förändrats till det bättre. Kanske allt. Men förstår precis hur de känner som fortfarande fotar och skapar på det tidigare sättet. 

Har läst min egen blogg några dagar efter. En ny fundering dyker upp.... Boken på bilden skrevs under mitten av 1970-talet. För ca 45 år sedan. Vilken dramatiskt förändring sedan dess. Vilken dramatisk förändring från 40-50 år innan 1975. Finns det anledning att tro att det inte kommer att hända lika mycket inom foto området de kommande 40-50 åren som de som hände från 1975 fram till idag? Nej, så klart inte.  Känslan är att det kommer att hända betydligt mer under de kommande 40-50 åren än under den period jag beskrev. Tror till och med - dramatiskt mycket mer. 

Erik Madsen 2022-01-29 14:09

Hej Lar-Gunnar.
Intressant och nostalgiskt inlägg.
Vi är nog många som kan nicka igenkännande till det mesta du skriver – det kan jag i alla fall.
Vackert vinterfoto som en fin avslutning på ditt inlägg.
Med många vänliga fotohälsningar från Erik/DK.

Besvara

Svar från Lars-Gunnar Nyqvist 2022-01-29 14:13

Tack Erik
Ja, man kan tillåta sig det ibland. Tänka tillbaka - menar jag
Kul att du läste och dessutom gillade min nya bild från igår..
Vänliga fotohälsningar
//LGN

Svara