Alla dessa minnen
Det är samma sak med dem alla. Lingon, blåbär, hjortron osv. Så svårt att i en bild lyfta fram dem. Både när de blommar och när bären kommer. Behövs det egentligen? De är ju en del av riset och undervegetationen. De har anpassat sig till den och kryper upp på stubben för att få mer ljus. Minns från min barndom hur vi plockade alla dessa bär. Varsin plasthink. Lingon med bärplockare. De andra för hand naturligtvis. Fika sedan och ett tittande i varandras hinkar. Sålde till och med någon gång. Försökte senare överföra plockandet till mina barn men hade inte orken att ta hem "för" mycket att rensa och ta rätt på. Känns idag som vi under min barndom plockade bär många gånger men undrar om det var så. Några men inte många gånger. Minnena finns i alla fall kvar som gjutna fundament.
Minns att vi använde bakskivan i köket på 50-talet för att rensa. Vi och vi... det var ju min mamma som hade energin och farten. Idag finns det nästan inte ens kvar en bakskiva i ett kök. Jag och mina barn rensade också men mest för att få en eller två tallrikar blåbär med gräddmjölk till efterrätt samma dag. När jag var barn tog man till vara mycket större kvantiteter. Gjorde saft och sylt. Min mamma gjorde då och då senare blåbärsgröt till mellanmål tillsammans med potatismjöl. Varm blåbärsgröt med kall standardmjölk. En Kalle Anka tidning bredvid till vänster.
Ser en familj som plockar blåbär. Verkar vara tallriks kvantiteter det handlar om här också. Pappa och mamma och en liten dotter på 2-3 år. Mamma och pappa med raka ben och rumporna i vädret. Undrar varför? Flickan sitter i alla fall i riset och är blå om munnen och om fingrarna. Ser så glad och lycklig ut. Skiner med hela ansiktet. Minns samma från mina barn. Antagligen var jag också glad i 3 års åldern för samma sak och på samma sätt. Analog äkta glädje.
Man letar efter ljuset. Ser det sila mellan grenarna. Krånglar och försöker fånga det. Tar många bilder. Stående och liggande format. Efter kanske bara 5 minuter har jorden snurrat lite till eller om det kom moln emellan. Ljuset flyttade på sig och det blev inget kvar av motljuset. Hann med några i alla fall
Men en sak tror jag mig veta i alla fall. Ingen plan eller checklista bakom men tror jag lyckades överföra glädjen och känslan av frid av att vara - få vara i naturen. Hoppas det i alla fall men de hade kanske fixat det själva. Om jag någon gång längre fram på stigen inte kan eller får då kommer förmodligen jag inte att vara jag längre. Men man kanske anpassar sig?
Det är som vanligt... det är här och nu som gäller
Har nog inte fotograferat blåbär ute i skogen så ofta, men annars är det ju skogen som kan skapa snyggast bakgrundsljus. Men blåbär är väl som en starflock, var man ska sätta skärpan någonstans. Fina bilder, skulle sätta 2 och 4 främst
Har tänkt mer än 1 gång att jag skulle försöka mig på att stacka flera bilder med olika skärpeplan för denna typ av objekt. Men det är så mycket man ska göra..
//LGN
Smakade på bägge... 😀
Harsyra åt jag som barn, blommorna var delikata. Skogsgodis.
Ja... minnen och känslominnen.
Alla dessa som på något sätt formade de vi blev