Utan choklad överdrag
Trosa är "hemma" för mig numer. Det är även "min lilla stad" som Gunnar Wiklund ofta sjöng i radion för drygt 100 år sedan.... Känns det i alla fall som. En sommarstad med omfattande båt- och husbilsturism nära de centrala delarna. Ännu mer och fler ute vid den fina campingen. Inte riktigt lika mycket den 17/8 fast det känns allt annat idag än att sommaren skulle vara över. Förutom min fru har jag som sällskap min Fujifilm kompakt hängande i en handlovsrem.
Denna sommar måste ha varit en helt perfekt båtsommar. Lite sugen blir man ju att skaffa båt igen.... men allt har sin tid. För mig har båten och båtlivet nog haft sin period. En liten vemodig klump i halsen när man tänker tillbaka på halvstora barn och en spegelblank Vänern. På väg hem sent i en ljum sommarkväll. Ena sonen framme i fören som kollar när vattnet viker undan. Den andra i aktern som tittar in i propellervattnet. Vi är helt tysta och bara är.... Det blir aldrig bättre än så.
Vi är sugna på glass. Bara Tereza och jag. Inte Fujin. Lösglass i kulor blir tyvärr gärna för mycket. Känns som en hel måltid. Kollar efter vanlig pinnglass utan cm tjockt mäktigt - äckligt - choklad överdrag. Svårt... men vi hittar i alla fall en pytte liten SIA glass med bara vanilj. Det får duga
Lite loj men trevlig sensommar promenad i makligt tempo.
Kul att du kollade.
Din dotter var nog i yngre år än mina söner var då. Vi övernattade ibland och sov mycket djupt. Så många minnen man ändå fick från båten och barnen