Finrummet - naturens kyrka

Besöker naturreservatet Stendörren. Infart ganska mitt emellan Trosa och Nyköping efter den sk Utflyktsvägen. Har med två av mina kameror. En Nikon Z7 med ett 105 mm makro och den andra med ett 23 mm (18 mm FF). Har märkt att jag alltid på något sätt har fel objektiv på så numer garderar jag mig genom att ha två kamerahus. Bilderna nedan är tagna med vidvinkeln på en Fujifilm GFX 100S.

Gillar att gå här. Rofyllt och vackert. Bilderna är enbart dokumentära. Ingen ambition i övrigt. Det är nog så jag har fotat hela livet. Utan ambition och bara för mig själv. Ibland blir det bättre än vad man trodde och ibland "bara" OK. Som det är och det duger mer än väl. 

Vart tog sommaren vägen? Bleknade bort som den brukar göra utan förvarning. Perioden när allt är så enkelt på något sätt. Tänker bl a tillbaka på perioden i livet med båtarna. Jag och mina söner som mestadels var ute. Fixade mat och dukade på klippan samt kollade på sönerna som klättrade upp för badstegen i aktern på Albin 25:an. De ställde sig sedan på kanten och hoppade så långt ut i vattnet de kunde. Sedan upp igen... Kan fortfarande höra skratten och ljudet från när de gladde sig och minns fortfarande hur glad och nöjd jag var över att de gjorde det - gladde sig. Båten var ju mestadels för deras skull

Lite båt längtan idag i det fina vädret... men vet också att båtlivet inte bara är en fin stund och ett kvällsplask när solen går ned en ljummen sommarkväll. Det är också en massa jobb och ansvar. Tror att jag inte skulle tycka det var tillräckligt mycket värt idag. Allt har sin tid. Men kan ju ändra mig...

Vet att landskapsbilder är svårt. Det blir ofta platt och nästan aldrig lika vackert på bild som i verkligheten. Men vem bry sig på en skala? Bilderna berättar mer för mig än för någon annan.

Träffar på några som också har tagit sig hit i det fina höstvädret. "Fint väder idag". Vi hälsar på varandra och pratar lite om ingenting. Som vi alla gör mer eller mindre när vi stöter på varandra i det gemensamma finrummet. Oskyddad vänlighet i sin finaste form. Jag och ett par i min egen ålder filosoferar lite omkring varför det är så viktigt för oss att komma ut. Vi kommer fram till att det kan ha att göra med uppväxten. Kan tänkas....

Ja, minns ju min egen. Var mer eller mindre "alltid" ute. Tältet på cykeln. Kastspöet och det stora fiskeintresset. Uppväxten vid Munkfors där Klarälven och det gamla industriområdet var där vi mestadels höll till. Berättade aldrig någonting vad vi gjorde och ingen heller frågade på riktigt. "Allt möjligt" var det vi gjorde under sommarloven innan man började sommarjobba. Inget olagligt, hotfullt eller farligt för någon annan men... väldigt mycket. Inte undra på att man inte hann vara inne. Idag preskriberade påhitt.

Det blev ju ett skugg porträtt av mig själv. Strax efteråt såg jag att den extra inköpta bottenplattan fjädrade på min kamera. Hmm... men känner till att det kan lossna just där på just den kameran. Fick senare hjälp av Cyberphoto med hur jag gör. Nu är favorit kameran skickad på reparation. Abstinence troligen men överlever... har fler.