Bilderna som man ändå tog
Hade kamera tidigt. Köpte min första i början av 60-talet från Halèns postorder. Allt manuellt och kompletterade sedan med en extern ljusmätare. Sparade och köpte en Voigtländer 1964. Kostade ca 400 kr och det var ofantligt mycket pengar för en 14-åring. Tog naturligtvis en hel del bilder med den men inte närheten av de jag borde ha tagit eller tom ville ta. Det är lätt att säga att man borde ha tagit fler när det ekonomiska utrymmet inte fanns. Både negativa och positiva kort var dyra. Köpte projektor ungefär 1967 då DIA bilden ändå var lite billigare. Men önskar att jag hade kunnat ta många fler... Men minns också föräldrarna som vägrade vara med och dela på kostnaden då jag tog för många "skit-bilder".
Men.. det är ju just dessa skitbilder som jag idag ändå uppskattar allra mest. Som tidsdokument och minneskrokar från mitt liv som jag tänkte berätta något från. Kanske tom väcka en tanke
Ärvde min moped från mamma. Minns att jag tyckte det var tuffare att ha fötterna lite nonchalant på plåten över motorn. Det kändes töntigt och lite omanligt att sitta med dem på tramporna... Sitta rakt och upprätt med ena foten framför och andra bakom. Som en kyrkovaktmästare. Nja... Hade även förlängt styret med täljda träbitar från stakkäppar. Ställbart munstycke naturligtvis, ingen insats i ljuddämparen, mycket tunn topplockspackning, mindre bak drev än original och lite annat med kolven... så den gick inte långsamt. Helst skulle man ha både vinden och solen i ryggen. Med lite hemlängtan kunde man komma upp i både 50-60 km i timmen.
Jobbade som 16 åring i skogen. Fällde träd för både massa ved och timmer med bågsåg och yxa. Gick lite för långsamt och framför allt var det jobbigt att manuellt såga ned och kapa upp en stor tall eller gran. Dessutom skulle stockarna barkas. Så tog mopeden ovan och åkte och hyrde mig en motorsåg. Blev visad hur man startar den. Det var allt. Det andra fick visa sig efter hand. Mina föräldrar hade visserligen i en grön arbetsbok gett sitt medgivande om att jag hade deras tillåtelse att jobba. Men... motorsågar på den tiden var allt annat än riskfria att använda. Inget kastskydd bl a och kjedjan stannade inte när man släppte gasen. Hade själv aldrig givit någon av mina söner tillåtelse precis men det var annorlunda då. Med allt
Det jag tjänade ihop 1966 som 16 åring köpte jag en Puch Florida för. En 3-växlad moped skönhet från Österrike. Det var inte då som att man bara kunde gå in i en affär och välja ut den man ville ha och som bara stod och väntade. Månader i leveranstider. Men köpte denna som egentligen var en bingovinst från förra helgens bingo vinst i Sörby - Värmland. Var mycket stolt. Testade även med original cylinder och en Dellorto förgasare med liggande trottel.... Gjorde lätt 70 km tim plus men den blev iögonfallande och gillade inte att bromsarna inte var i paritet med hastigheten.
Hade bytt styre och det påpekades några gånger av polisen. Hade även en tuff klämtuta på styret. Den fick jag dock plocka av i realtid med polisen bredvid. Jo, de jävlades med oss på pin tji men vi jävlades tillbaka när tillfälle gavs.
Bodde vid Forsudden i Munkfors. Skidspåret är mitt som går till min kompis Kjell-Ove. Året är 1964 och är en av mina allra första bilder med min nya fina Voigtländer kamera.
Pojkrummet 1967 och jag har tagit realexamen samma år och hade även varit på skolresa till Riccione i Italien. Druckit vin och Cuba libre. Ena benet in i vuxenvärlden på något sätt det året. Mellan 40-50 17-åringar som äter ute vid hotell altanen. Vi lite blyga oerfarna killar fascinerades mycket av att det fanns publik utanför på gatan varje gång vi kom ut. Oavsett om det var frukost eller middag. Minst 10-20 italienska killar på cykel eller motorcykel. Äldre än oss och de kunde inte se sig mätta på våra kvinnliga klasskamrater. Tjatter och flams utanför på gatan minst sagt.
I slutet av 60-talet skulle man röka. Det hörde till. Höll inte på med det speciellt länge men minns mycket väl hur jag slutade - orkade sluta.
Det är i alla fall så jag ser mitt fotograferande idag. Minnes krokar. Back to basic. Som stöd för alla minnen, tankar och känslor som fanns då man tog bilden. För att inte tala om alla associationer som varje minnesbild i sin tur genererar. De som jag har skrivit ned ovan är ju bara en bråkdel av de som far igenom mitt huvud när jag hamrar på tangentbordet. Förstår numer lite av varför jag fotar. Har gillat att fota. Det är ju en slags bild från mina egna tankar....
Önskar att man hade haft en mobiltelefon kamera på 50 eller 60-talet... Då hade de varit ännu fler. Minneskrokarna





Jag verkar ha missat din blogg här. Nu har jag skummat igenom lite bakåt i tiden och gillar det jag läser. Det är ju lite som en dagbok, och att läsa andras dagböcker gillar väl alla :)
Ha det gott! /Thomas
Tack. Kul att du läste och kollade.
Ja, har märkt det mer och mer att för mig hör de ihop. Bilderna och texten. Som egentligen är tankarna man har omkring den
//LGN
Jag trimmade också min moppe. Ingen Puch, nåt betydligt enklare. Behöll all ljuddämpning och fick inga reaktioner utom av min pappa som blev rädd då han åkte med en gång och jag staljade. Då tog jag det lugnare.
Polisingripandena var nog en sorts socialisering. Att stämma i bäcken (ta bort en tuta) bättre än som nu att försöka stämma i ån ..... nä snarade forsen.
Ja, vi delar nog på ung samma minnen alla vi som är uppväxta ung samtidigt. Hur Sverige var då.
Har märkt att det går inte att längre att övertygande beskriva hur det var då. För någon som är 30-50 år yngre. Ser att de blir skeptiska på något sätt.
Intressant och märkligt
//LGN
Åkte också mestadels otrimnat. För dåliga bromsar när man flyger fram i 80. Så jag avstod efter test
Ja, minnena från tonårstiden sitter hårt