Första snön i Trosa

Så kom den då... första snön. Bra tajming med vinterhjulen. Bytte i fredags. Å andra sidan bör man försöka hålla kvar bilen på parkeringen en sådan här dag. Finns ingen anledning att kana omkring i rondellen om man inte behöver. Borstade medvetet inte av bilen för att det skulle bli lite för besvärligt att ta den när man lika gärna kan avstå eller gå. Minns mina första bilar. Volvo PV. En av dem en sk Sport och en sådan här dag kunde man definitivt inte hålla sig. Bred sladdens dag. Men det var då det.

Tänkte inte gå hela rundan. Just denna av flera. Efter ett tag så glömde jag bort att det var lite jobbigt att pulsa i 10-20 cm blötsnö. Som för länge sedan. När man var barn. Vad då jobbigt? Kanske... vet inte. Tänkte inte så mycket på det. Den tidsperioden i livet och den tidsanda på 50- och 60-talet när totala "inne tiden" bara var några enstaka procent av den vakna tiden.

Inte så många som är ute och promenerar. Det är i princip bara jag och hundägarna. Blir dock omsprungen av en ung flicka som samtidigt pratar i mobilen. Hon springer och ser ut att vara glad för att ingen har gått just där förut. Jag som tyckte det var så märkvärdigt i skolbilen att chauffören hade kortvågsradio och när han pratade avslutade han eller hon sin mening med "över". Istället för "hej då" sa man "klart slut". Hade då aldrig kunnat föreställa mig att alla - verkligen alla 50-60 år senare skulle ha en telefon i fickan med full duplex. En telefon som egentligen är en fullskalig dator

Det är pittoreskt i Trosa. Kallar stán min stad också. Fast jag är utböling. Det syns nog inte. Först när jag pratar. "Är du från Värmland?". Ja - det kan jag ju inte neka till. Ränderna går aldrig ur och jobbar inte heller speciellt aktivt heller med att ta bort dem. Om man säger så... När vi flyttade hit för några så sedan fick jag faktiskt en slags "déjà vu" känsla. Spelar ingen roll om man känner varandra eller ej. Man hälsar på varandra oavsett när man möts. Precis som under min uppväxt i Värmland. Här finns det fortfarande kvar.

Trosa var ett slags centrum för strömmingsfisket en gång. Skulle tro att strömmingen man åt i skolmatsalen under 50- och 60-talen kunde ha kommit denna väg. Idag äter jag det för sällan men tillhör fortfarande mina favoriter. Det är väl det med lingonsylten då. "Lingonsylt... vill du ha lingonsylt till strömmingen?". Ja - gärna. Efter några minuter får jag en skål lite på nåder. På andra ställen är det samma axiom som jag tycker det är.

Lena Holm 2022-11-20 20:57

Det är verkligen pittoreskt i Trosa och det fungerar även med snö, fast det kanske snarast är sommarmotiv man brukar se från denna ort.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Lars-Gunnar Nyqvist 2022-11-20 21:08

ja, en sommarstad. Pittoresk oavsett. Det som gör samhället är nog husen där fiskarna bodde och som i många fall i stort sett är intakta. Man blir glad av att passera

Såg två husbilar faktiskt. Snö långt upp på hjulen men blött under pga värmestrålning vilket tyder på att de bor där inne.

//LGN

Svara