Fotoglädje eller kamera glädje
Har haft en längre "down period" i mitt fotande. Kanske mest beroende på arbeten inför försäljning och efter köp av bostad samt flytt. Saknar lite det mer "ambitiösa" fotandet om man kan utrrycka sig så. Har under flera år nu tagit bilder med mina kameror ungefär som om jag hade tagit dem med mobilen.
Det ambitösa för mig är att vänta in ljuset, ta sig till den speciella platsen tidigt med stativet, trådutlösaren, blixten etc. Få rosor på knäna.... typ. Bilderna nedan har inget med vad jag skriver. Bara ganska nytagna bilder för att illustrera... ingenting
Det jag ville skriva om är känslan av att jag nog många gånger lurar mig själv. Har lurat mig själv. Är nöjd / mycket nöjd med min fotourustning. Har faktiskt tre kameror som jag använder paralellt, Inget fattas där. Har alltid prioriterat kameran fast det har svidit ekonomiskt. Ibland har jag tangerat tanken.. vad håller jag på med? Egentligen.
Bildformat, dynamiskt omfång, antal pixlar osv är viktiga parametrar. Naturligtvis men ändå är objektivet viktigare när man har kommit till en viss nivå av kamera utrustningen. Men lura sig själv då....
Jo... om man ska vara helt ärlig. En nyare kamera idag är ju långt bättre än vad jag kan visa på min förhållandevis bra skärm. Den har långt bättre upplösning än vad jag kan skriva ut på min fina Epson A2 skrivare. De flesta kameror är därmed tillräckligt bra eller tom mer än så. De stora bildfilerna från kameran behöver ju interpoleras bakåt för att kunna visas på ex skärmen som har betydligt sämre upplösning.
Såklart finns det fördelar med hög upplösning vid beskärning etc. Lura sig själv är väl när man tror att man kan efterlikna den där vackra landskaps bilden man såg någon annan hade tagit, bara man hade en nyare bättre kamera. Man funderar och försöker få reda på vilken kamera eller objektiv har han/hon haft för att få till ljuset, omfånget eller djupet i bilden. Tankarna som har funnits att jag själv behöver byta upp mig till samma nivå för att komma i närheten.
När det kanske mer, i alla fall tror jag det, handlar om att komma tillbaka till läget "hantverk" och eftertanke. Stativ och trådutlösare med flera bilder men med olika fokus. HDR tekniker samt mer ambitiös bearbetning av de enskilda raw bilderna. Att använda program som kan skapa en stackad bild av alla ingående så allt i bilden blir skarpt. Bilder med långa exponeringar osv osv.
Det är lätt att tro att den eller den kameran eller objektivet någon annan använde också kommer att göra att min landskapsbild också får det där extra dramatiska utseendet. Nja, ganska säker på att det handlar om något annat. HDR teknik samt stacka som sagt samt diverse redigeringstekniker. För det är väl inte så att någon vill att vi ska känna att vi behöver nog byta upp oss så fort det kommer nya modeller
"Lura sig själv" menar jag är när vi tror att vi alltid behöver ny utrustning för att få till en bild på samma sätt som andra. När det mer handlar om att "andra" nog har skapat sig mer erfarenheter av att använda olika tekniker och redigeringsmöjligheter. Själv har jag under flera år i stort sett inte gjort några som helst förändringar hemma framför datorn. Mer eller mindre rakt upp och ned konvertering till jpg. Tror jag ska försöka hitta tillbaka till "hantverket" igen. Blixten, ljusreflektorn osv osv, makro tältet (vart jag nu har lagt det). För att inte tala om att damma av fotogömslet
Har behövt byta redigeringsprogram. Det viktigaste för mig i närtid är att bli bättre på det. Komma till läget igen där redigeringen går så smidigt att jag kan vara kreativ med det jag kan.
Men ingenting utesluter det andra. Tar betydligt fler dokumentära bilder idag. Använder då min "lilla" kamera. Kompakt kameran som är så extremt bra. Ska också försöka blir mer planerande när jag fotar i övrigt. Anstränga mig mer. Bli skitig. Hitta tillbaka. Kameran för mig är på samma sätt som man en gång övertalade barnen att bli med på bio så man själv fick se den nya tecknade filmen.
Det är ju mest naturupplevelsen... kameran är ju något slags alibi att få vara där. Men inte bara
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- Oktober 2025
- Juni 2025
- Mars 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Juni 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
I länken nedan kan man se vad man åstadkommer med en bra kamera från 1930-talet försedd med ett bra objektiv från 1940.
Sensmoralen är, att om man åstadkommer detta med så gamla grejer, så lär man väl inte sitta på pottkanten med betydligt nyare utrustning?
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/min-gamla-juvel-del-2.htm
Knivskarpa bilder med Kodachrome känsla. En fantastisk kamera och ännu mer ett fantastiskt objektiv
Tror att vi på något sätt idag är hetsade till att köpa och uppgradera. Helt i onödan
Just det! Helt i onödan. 10 år gamla grejer i dag, är superstandard.
Ligger säkert en hel del i det du säger men särskilt det att kameran är ett alibi för att vara där. Hundägaren har en hund, fiskaren har ett fiskespö och vi har en kamera.
Bilden blir ju sedan ett bevis att man varit där, för en 10-15 år sedan så släpade jag med belysningar, reflexskärmar etc etc men nu tycker jag det räcker med två kameror och 2-3 objektiv så täcker man in vidvinkel, makro och tele och sedan försöka hålla det så lätt som möjligt, man ska ju bara bevisa att man varit där
Tack
Ja, vi har alla vårt sätt att fota. Tror att just själva natur upplevelsen ändå är något vi alla delar
Ibland har man påtagligt känt det som om man är i kyrkan
Ja man blir väl visare med åren. Gäller mig i alla fall
Det är nog fler än jag som har legat och "torrfotat" raggsockor på foten med nya makrot
Men viktigt är att man trivs med det man gör, får ett välbefinnande i att vänta in rätt ljus och inte bara råka vara där när det var det rätta ljuset. I slutänden ä det nog hur bilden blev och även minnet av stunden som man kommer ihåg när man sedan tittar på sin bild.
Själv letar jag nu efter en lättare kamera men lika bra som min Canon, för är kameran för tung för mina händer så blir den kvar hemma.
Är mycket tacksam för att kunna fota utan att vara PK. Tycka rätt eller ursäkta mig för att jag är man... eller för att jag gillar att fota på manligt sätt
Än så länge i alla fall
vilka problem själva fotograferandet tycks vara för dig, som du beskriver det blir jag andfådd
tror du Robert Frank mfl tänkte som du
då hade vi varit utan självklara spontana foton tagna i ögonblicket
då hade vi inte fått insikt i de olika människotyper som finns runt oss
i sammanhang
så ledsamt det verkar
reklam kan man hålla sig ifrån
reklam måste man hålla sig ifrån
jämföra sig med andra, vad är det,
sorgligt
gå ut och ta bilder du tycker är spännande för dig själv
redigera bilder som du tycker känns bra
skit i om någon tagit det det eller hur
gör din egen bild
kameran är underordnad, den du trivs bäst med i handen
lycka till
/inger
Problem?
Undrar om det inte är du själv som har problem. Tror du har svårt eller ens kan låta bli att tycka åt andra om man inte ser på fotandet som du själv gör.
Fota är en individuell hobby. Som tur är. Tänk att ha sådana som du med sig. Som försöker mästra andra att se det på ditt sätt
Släpp taget och upplev glädjen att låta andra göra som de vill
tack för ditt tydliga svar
naturligtvis kan det finnas ett stort problem hos mig -
framför allt att inte kunna sålla agnarna från vetet
jag bara reflekterade över det du skrev
det kommer aldrig att upprepas