Tankar och känslor kring foto som hobby

Hagaparken

Jag och min hustru vill fånga hösten med kameran. Orientering pågår i någon närliggande skolas regi. Barn i 10 års åldern plus.. springer omkring med karta. Letar kontroller men vad jag kan se - utan kompass. En del tar det seriöst och man ser att de svettiga och röda i ansiktet kämpar eller har kämpat för att få med alla kontroller och en bra tid.

Några anstränger sig lite extra. Mer tävlings inriktat. Syns på fokuseringen när de kommer springande. Andra tar det mer lugnt i små grupper. Promenerar mer än skyndar sig i fina höstsolen. Pratar och skrattar om annat under tiden.

En och annan går lugnt med kartan på egen hand. 

Några flickor har satt sig i närheten av oss där vi sitter och fikar. Äter sin matsäck och samtalar sinsemellan och det går inte att undvika att överhöra. "Det var inte sååååå roligt detta".

Inte lika kul som det hade förespeglats.... antagligen. Lärare med kaffekopp på bordet räknar in. Klockar tid, tror jag, och antecknar.

Undrar om jag själv i samma ålder  skrek högt när jag skulle säga något. Halvsprang jag mellan A och B? Kanske och antagligen men är osäker. Till och med glömt om mina egna barn skrek. Om bara något år springer dessa fina och glada barn inte heller längre när man ska förflytta sig. De kommer också att glömma att de en gång gjorde det

Inlagt 2021-10-13 20:04 | Läst 222 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver