MikSwe Photography

Berättelser från mina fotoutflykter och ibland lite inspirationstips.

Circle B Bar Reserve, Florida 2017:5

Fortsätter min resa i Florida och har gjort ett par dagars stopp för att besöka Circle B Bar Reserve. Det är ett bra område såtillvida att det har en blandad natur. Det finns våtmark, skog, öppna ytor, sjöar, ja allt vad man kan önska sig egentligen. Det svåra är att bestämma sig vart man ska gå. Det tar en stund att vandra igenom, särskilt när man tar små tomtesteg för att inte missa nåt. Det kan då vara frustrerande att möta folk på stigen som ivrigt berättar om allt otroligt de nyss sett men som det inte syns ett spår av när man väl kommer dit. Lyckligtvis så skedde det inte denna gång utan jag kunde vandra runt i min egen lilla bubbla och njuta av allt djur- och fågelliv som finns här. Denna gång möts jag dock tidigt av stora skyltar. Är det typiskt amerikanskt eller bara en dålig skylt? Som turist blir jag ändå lite fundersam, vad är det dom menar egentligen? Det inte fanns några andra skyltar som förklarade vad som avsågs utan man var tvungen att gå in på internet. Där och då struntade jag i skylten utan gick på magkänsla att det inte rörde mig, vilket visade sig stämma när jag kom till hotellet och kunde koppla upp mig på nätet.


Känns som det hade varit enkelt att skriva ut att det bara gällde proffesionella fotografer som arrangerar bilder för typ bröllop, reklam mm. Tydligen så har det förekommit att dessa proffs smutsar ner, stör andra i området, sprider ut sig över gångstigar med diverse rekvisita mm och man nu har tröttnat på detta. Så har man avsatt en liten bit mark för dessa fotograferingar och satt upp ett tiotal regler för verksamheten. 

Nu var jag ju inte här för att fota bröllop eller nåt annat proffsuppdrag utan för att fota fåglar, djur och natur. Soluppgången är fantastisk och möjligheten att fota fåglar i motljus lockar mig så jag är tidigt på plats. Solen kommer snabbt över horisonten så det gäller att vara i tid. Man kan se hur strålarna kämpar sig igenom det ibland tjocka grenverket.


Hittar en liten flock med visseländer. Till skillnad från många andra änder som låter som om de har en rasp eller nåt annat i strupen så låter visseländerna lite mysiga när de visslar lite mer melodiskt. Fast de kan låta en hel del när alla i flocken sätter igång vilket då kan bli lite högljutt, men trots det inte lika störande som en flock gräsänder som kvackar i kör.


Drar vidare och hittar flera fåglar som njuter av solljuset, som den här anhingan, eller amerikansk ormhalsfågel som den heter på svenska. Det är en hane som ser ut som den fått en blåtira men som signalerar att den är redo att skaffa sig en hona.


Andra är redan på jakt i våtmarken. En gråhäger smyger sig sakta fram mellan buskarna med koncentrerad blick. Hägern är nästan en allätare där fiskar, ormar, grodor, ja nästan vad som helst som är lagom stort för den långa tänjbara halsen, går ner.


En bit bort flyger en kungsfiskare runt och provar olika sittpinnar i jakt på småfisk. För att inte bli störd visslar den då och då till för att markera för andra kungsfiskare att det minsann redan finns en kung i området.


En annan som njuter av det värmande solljuste är denna natthäger. De brukar vara lite skyggare men den här satt snällt på lite olika grenar innan den försvann in i den skyddande vegetationen.

Jag lämnar våtmarken och drar mig upp mot ett mera öppet område med ett antal stora träd. Noga med att hålla mig på vägen, eftersom marken vid sidan är övervakad.


De kan först vara lite svåra att upptäcka, men dessa kameror sitter lite överallt. Jag har inte riktigt fått grepp på vad de fotar. Det kan vara så att man försöker hålla koll, rent allmänt på vad som rör sig vid sidan om vägen, men det kan också vara så att man bevakar det örnbo som finns här. Ett vithövdat örnpar häckar i närheten och boet syns från vägen. Det finns en regel om hur när man får gå och jag har för mig att den är 200 yards, men det finns även lokala regler och jag har inte koll på allt så jag väljer att hålla mig på ett säkert avstånd. En av de vuxna sitter utanför boet och på det här avståndet och utan referens en den andra örnen kan jag inte avgöra om det är honan eller hanen.


Solen verkar gå upp fortare här än hemma. Den allt starkare solen gör att skuggorna blir allt hårdare så jag drar mig mot de mer bevuxna områdena. Här kan man spendera ytterligare någon timme innan ljuset blir för starkt och skuggorna för mörka. Tyvärr är min favoritstig avstängd pga av stormen Irma som rasade här några månader innan. Istället väljer jag en stig som jag alltid valt bort eller rättare sagt aldrig prioriterat för de andra har varit mer intressanta. Här inne under trädkronorna är det skuggigt, tyst och stilla. Ett svagt hackande gör mig nyfiken och jag spanar runt en bra stund innan jag kan lokalisera det.


Det är en liten hackspett men motljuset gör att jag inte kan identifiera den. Så hörs det ett kraftigare hackande och denna gång kan jag identifiera den fågeln som en amerikansk spillkråka.


Jag drar mig så sakta mot bilen för att ta min lunchrast när jag uppmärksammar folk som står och stirrar rakt upp i trädkronorna. Jag hinner inte fråga innan de upplyser mig om de två ugglorna som sitter i träden i anslutning till parkeringen.


Ljuset är inte superbra just då men jag får flera tillfällen att fota dessa både morgon och kväll de kommande dagarna. Ser du paret på grenen?


Det visade sig efter att jag kom hem, att de startat en häckning här och den har nu (i skrivande stund alltså) har blivit en samlingspunkt för fotografer och man har spärrat av området närmast omkring för att skydda ugglorna.


Även denna gång filmade jag och det blev två små filmer från Circle B som du kan se här.



Vill du se någon av mina andra filmer så kan du givetvis läsa de senaste bloggarna eller så surfar du in på min YouTube kanal Mik Swe och kikar på dem där. Vilket fall så kommer nästa blogg handla om Ding Darling som är ännu ett av mina favoritställen här i Florida. Vi ses där :-)
 



Postat 2018-03-03 09:09 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Florida 2016:1

Jag har tidigare skrivit om mina fotoresor i Florida och här kommer en berättelse till. Det blev som vanligt en fullspäckad rundresa där foto stod högst på dagordningen. Varje dag såg ut ungefär på samma sätt:
Upp tidigt, fota tills det blev för ljust, käka frukost, åka till nästa plats (eller återvända till samma plats som på morgonen) för att fota när ljuset blev lite mindre intensivt för att på kvällen leta upp någonstans att äta middag för att till sist, dödstrött ta backup på bilderna innan det var dags att sova ett par timmar. Nu är ju detta inget jag klagar över, då det är en förmån att få kunna ha det på det viset.

Min resa denna gång började väster om Orlando. Senast jag beskrev mitt besök på Circle B Bar Nature Reserve så hade jag ganska ont om tid. Stället var nytt för mig då och jag hade egentligen inga förväntningar. Efter att spenderat en dag där 2015 så bestämde jag mig för att om jag hade chansen så skulle jag återvända. Du kan läsa om det här.

Chansen dök upp i december 2016. Vädret var varmt och solen sken. Som vanligt gäller det att vara ute tidigt så jag anlände precis i tid till att området öppnade. Redan vid visitors centre så mötte jag mitt första objekt. Armadillon, som jag tror kallas niobandad bälta på svenska, hade jag bara som hastigast sett en gång tidigare fast då på en annan plats. Nu smög den omkring på gräsmattan utanför visitors centre. När jag såg hur den bökade runt i jorden så förstod jag de små hål jag tidigare sett runt omkring stigarna. När den borrar ner sin spetsiga nos i jorden på jakt efter mat så lämnar den perfekta koniskt hål efter sig.


De för Florida vanliga fåglarna fanns givetvis där och den första fågel jag sprang på var den här gynnaren.


Det är kanske lite lättare att känna igen den trefärgade hägern i profil


Circle B är ett ganska stort område med flera olika naturtyper, allt från öppen terräng till träsk och skog. Med värmen och vikten av kamerautrustningen så blir det lite tyngre än vanligt att röra sig. Vissa partier ligger i skuggan av de stora träden och möjliggör att fota även när solen är lite starkare. Den här grönryggiga hägern väntade tålmodigt på att något skulle röra sig nära ytan. De är mästare på att stå still långa stunder och rör sig så sakta att man knappt uppfattar rörelsen


Circle B är också känt för att husera en riktig bjässe till alligator som bla går under smeknamnet Old Humpback. Jag hade möjligheten att fota den när den låg och solade en morgon. Valde att fota den rätt tight för att försöka visa hur kraftig den är och pga det starka ljuset så valde jag att göra den i svartvitt:


2015 så missade jag precis ett möte med en Bobcat, eller Rödlo som den heter på svenska. Jag hade då mött flera personer som upphetsat hade berättat om och visat bilder på deras möte med denna vilda katt. Hoppet om att få en ny chans detta år motiverade mig till att vara ute och vandra runt på stigarna även under den hetaste delen av dagen. Men efter en heldag utan mat i solen så var jag helt färdig och gick till bilen för att åka hem. Trött och hungrig satt jag i bilen och kände mig besviken när jag fick syn på en oöppnad popcornpåse och lite chokoladgodis jag köpt dagen innan. Det skadar ju aldrig att ha lite reservproviant i bilen fall blodsockret skulle sjunka, särskilt om man som jag reser ensam. Jag slukade allt i ett nafs och efter att vätskat upp mig ordentlig med vatten kände jag mig tillräckligt pigg för att göra ett försök till.

Solen var på väg ner och jag hade bara nån timme kvar innan området stängde. Stärkt av att hungerkänslan försvunnit och piggare av att få lite socker och vätska stegade jag ut igen. Efter en dryg halvtimmes promenad så får jag syn på en skugglik figur långt borta på stigen.


Funderade snabbt över mina alternativ: stanna kvar och fota på långt håll med lite detaljer eller smyga närmare med risk att den sprang iväg. När jag stod där och funderade så tar rödlon ett par steg i min riktning. Jag fattade en snabbt beslut att stanna kvar och för att inte skrämma den så la jag mig ner på marken. Lite osäkert för jag var ensam och ingen som kunde varna mig ifall nåt farligt, som en orm eller en alligator skulle dyka upp på stigen. Men vad är sannolikheten att det skulle hända just nu???

Den fortsatte att sakta gå mot mitt håll, men så fick den plötsligt syn på mig och stannade till. Fundersam satte den sig ner för att studera mig noga.


Till slut så beslöt den sig för att jag inte var farlig och jag hoppades att den inte skulle tycka jag så aptitlig ut heller. Sakta tassade den närmare, fokus skiftande mellan mig och de eventuella byten som fanns bredvid stigen.


Till slut kom den till närgränsen på mitt tele och jag förbannade mig själv att jag inte tagit fram min pocketkamera i tid. Skulle jag försöka nu när den var så nära skulle jag bara skrämma bort den.


Så på en knapp meters håll passerade den mig tyst och fortsatte sedan på stigen bakom mig.


Överlycklig över hur detta möte utvecklade sig följde jag efter den ett par hundra meter innan den beslöt sig för att hoppa ner från stigen och in i träsket och bara försvann. Trots att jag var framme på platsen inom 30 sekunder och det var relativt öppet så var den som uppslukad. Minnet sitter fortfarande starkt och när jag kikar på bilderna så njuter jag av detta underbara första möte. Förhoppningsvis var det inte det sista.

Mer om Circle B Bar finns här.

Flera av mina bilder finns på min hemsida www.mikswephotography.com












Postat 2017-10-14 19:33 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Florida 2015:3

Mitt i Floridas inland finns en plats som heter Circle B Bar. Det är en fd ranch som kommunen, Polk county, nu transformerats till ett naturreservat. Eftersom vi var på väg mellan kusterna så passade det bra att göra en kort avstickare dit för att kolla upp vad området kunde bjuda på.

Redan när vi lämnat avtagsvägen så kommer en svart skugga rusande i det halvhöga gräset och passerar bilen utan att stanna. Det var en svart gris eller feral pig som den kallas. Inte ett vildsvin utan en förvildad gris. Inte särskilt omtyckt av lokalbefolkningen av samma anledning som vildsvinen inte är så populära, de förstör marken. Den här kom så fort att jag inte hade en hans att fota den men som tur var så fick jag en chans till uppe vid Merritt Island.


Circle B Bar består av ett blandlandskap med fält och skog uppbrutet av våtmark. Det är helt olikt de platser jag varit på innan, dvs träsk och dammanläggningar, så mina förväntningar steg raskt. Värmen och luftfuktigheten var hög och tryckande. Vi vätskade upp oss ordentligt och tog med extra vatten. Eftersom det var mitt på dagen så valde vi att gå genom skogen. Det skulle öka chansen att få mindre skarpa kontraster jämfört med ute på fälten. För säkerhets skull gick vi så att solen skulle komma bakom oss för att undvika att få motljus och för mycket skugga i det vi nu förhoppningsvis skulle se. Jag valde att ta mitt 300mm av två skäl. Dels så var det lättare och dels så var det ljuskänsligare.


Efter att ha gått en stund så mötte vi ett äldre par. De hade varit ute en stund men inte tagit med sig något vatten så de var på väg att bli utmattade av törst. De var så törstiga att kvinnan erbjöd oss 10 dollar för lite vatten. Vi gav dem (eller rättare sagt fick truga på dem) en hel flaska helt utan avgift och de blev väldigt tacksamma. När de fått i sig lite vätska så berättade att de precis sett en rödlo bara ett par hundra meter bort. Jag blev genast rastlös och ville rusa iväg men artigheten bjöd mig att småprata med dem ett tag. Artighet värdesätts alltid men extra mycket här i USA.

När vi äntligen kom iväg fortsatte vi ändå sakta framåt för att inte missa något vid sidan av stigen. Till skillnad från många andra ställen vi varit på så växte gräset precis intill stigen och man kunde se spår efter alligatorer som korsat stigen. Det vore dumt att bara rusa på, man kan ju inte så säkert veta vad som ligger och lurar längre fram. Hela tiden på spänn med ögonen sökande av terrängen. En rödlo som sitter still i den här miljön kommer att vara riktigt svår att upptäcka.


En bit längre fram så mötte vi ett par män, vi hejade och de passerade. Men precis när de passerat så vände de sig om och ville visa oss något. Återigen stannade jag till trots att jag egentligen ville fortsätta att spana vidare.

De hade kommit gående längs stigen och haft en stor alligator liggande mitt på stigen och de vågade inte försöka gå förbi utan hade väntat tills den flyttat på sig. De visade bilderna de tagit på den. Men det var inte det bästa, för när de äntligen kunnat fortsätta så hade de mött en rödlo som sprungit mot dem och tagit en fågel mitt på stigen framför dem och släpat in den i skogen. Givetvis hade de hunnit fota hela sekvensen.

Jag förstod nu att chansen att se den där lon var puts väck. Hade vi gått åt andra hållet så hade varit jag som tog de där bilderna tänkte jag avundsjukt för mig själv. Vi hade rest över Atlanten och gick här med tung och dyr utrustning och så hade de som bodde i närheten fotat allt med en enkel långzoomare...livet är inte rättvist...eller så var det precis just det det var :-)

Med lon ute ur bilden så kunde jag ta det lite lugnare och koncentrera mig på det som faktiskt fanns.



Det är betydligt svårare att se djur och fåglar när de står stilla i en varierad miljö. Här är en ralltrana som står helt öppet men är ändå svår att upptäcka. Hade den varit tyst så hade jag nog bara gått förbi


Nu såg vi inga stora alligatorer men några små låg och solade, halvt täckta av små löv. Löven ligger flyter på vattenytan vilket gör det omöjligt att se vad som döljer sig under ytan.

Det innebär också att jag valde bort att lägga mig i ögonhöjd på alligatorn för det skulle innebära att mitt huvud skulle hamna precis vid vattenytan och utan möjlighet att se vad som kan dyka upp så kändes det tryggare att vara en bit upp.


Hur den här häger kan fiska i sånt vatten är svårt att förstå. Troligen så hugger den på rörelser i vattenytan.

Så lämnar vi stigen vid vattnet och rör oss genom ekskogen. Träden är helt bevuxna av mossa
som hänger väldigt vackert och vajar i den svaga vinden.


Plötsligt ser jag nåt på marken. Det är en rödaktig orm, Jag tycker mig känna igen den som en snok eller iaf inte giftig. Trots den klara färgen är den svår att upptäcka och jag chansar inte på att ta mig närmare. Senare berättar en av guiderna att det troligen var en yellow rat snake, dvs en råttsnok, och att den inte är giftig. Han berättade dock att det fanns giftiga ormar i området...

Åter vid informationscentret så var vi väldigt trötta. Värmen, luftfuktigheten och kamerautrustningen hade tagit på krafterna. Halva resan år genomförd och det återstår bara att berätta om träsk och våtmarker i den sydvästra delen av Florida. En sak är dock säker och det är att om jag får chansen så kommer jag att återvända hit. Trots att jag inte fick så många bra bilder denna gång så fick jag ändå en del på den relativt korta tid vi var där, vi hann ju bara gå en av alla de stigar som fanns i området . Stannar man ett par dagar så borde man kunna kamma hem en rejäl pott med bra bilder och jag tror att detta är en riktig pärla.

Mer om Circle B Bar hittar du här

www.mikswephotography.com

Postat 2016-04-17 11:52 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera