Artkavalkad 2: fiskfångande fåglar.

Som utlovat kommer en liten kavalkad över några fåglar som fångar fisk och kräftdjur. Håll till godo :-)

Rosenskedstork (Roseate spoonbill)


Am. Ibisstork (Wood Stork)


Vit ibis (White Ibis)


Brons ibis (Glossy Ibis)


Hornpelikan (White Pelican)


Brun pelikan (Brown Pelican)


Am. Ormhalsfågel (Anhinga)


Bälteskungsfiskare (Belted Kingfisher)


Nästa gång blir det rovfåglar

Artkavalkad 1: Häger

Nu har jag kommit till slutet på min reseberättelse om Florida. Om man gillar att titta på eller som jag att fota fåglar så är min rekommendation att börja spara till en resa hit omedelbart :-) Mängden arter och tillgängligheten till dom är helt enorm. Fusk kanske en del tycker och det inkluderar mig själv också i vissa fall :-), men alla djuren är vilda, bara det att de är mer toleranta mot människor på vissa platser.

De kommande inläggen kommer att visa upp lite av alla de olika arter som fångades på bild. Inga märkvärdiga bilder utan mer som ett avslut på resan.

Denna gång blir det olika hägertyper och jag hoppas jag fått till rätt namn på respektive :-) :

Amerikansk Gråhäger (Great Blue Heron)


Ägretthäger (Great Egret)

Trefärgad häger (Tricolored Heron)


Blåhäger (Little Blue Heron)

Snöhäger (Snow Egret)

Edit 2013: Detta är antagligen inte en Snöhäger utan en juvenil Blå häger. De är tydligen helt vita innan de får sin blåa färg. Dock är benen gröna(ktiga) hela tiden.

Grönryggad häger (Green Heron)


Gulkronad natthäger (Yellow-crowned Night-heron)




Nästa gång blir det andra typer av fiskfångande vattenfåglar :-).

Närbild: Green Heron

Green Heron, eller Grönryggad Häger som den heter på svenska, blev lite av min favorit under den här resan. En häger är ju nåt som iaf jag vanligtvis förknippar med stora fåglar, men den här är en liten rackare. Stor som en kråka ungefär. Orädd smyger den runt i grunt vatten och letar efter små kräftor, fisk och annat mums.



Den grönryggade har väldigt vackra färger, men som vanligt har de ett syfte - kamouflage! Den smälter in i vegetationen och kan då undgå andra rovdjur medan den själv jagar.



Förutom att vara vacker så är den rätt cool i sin attityd. Jag har tidigare skrivit om den som smög UNDER mitt tele när jag satt där och här är en som på äkta cowboy-manér jagar med ett grässtrå i mungipan :-)



Mitt första möte var när jag såg den smyga bland grenarna vid eco pond.



Nästa tillfälle satt den hukande i skuggan vid anhinga trail.



Sedan såg jag den överallt :-) Typiskt beteende är att  sittande på ett strå, en bit över vattenytan, stilla spana rakt ner för att med blixten hastighet snärta till och fånga nåt nästan osynligt djur.

Det jag inte fattade först var hur en så liten fågel kunde nå vattenytan utan att ramla i och ännu mindre hur den överhuvudtaget kunde få tag i nåt i vattnet.

Lösningen kom när jag såg den här; Ur den lilla kroppen drogs det fram en hals som var gigantisk och man måste förundras och frågan är given hur i  hela fridens namn får den plats med den halsen i den lilla kroppen? Ännu ett naturens under :-)

Möte med en simmande ko

Efter att spenderat dagen i södern och käkat Key Lime Pie var det dags för lite sol och bad.

Ja nu är jag ju inte så mycket för att ligga och sola så jag gick en promenad. 

Plötsligt skymtade en skugga i vattnet! Haj, delfin, stålmannen??? Nä en fredlig varelse som inte vill något ont utan bara vill äta.



Manateen, eller sjöko på svenska, är ett djur som sakta glider fram i stilla vatten (i det här fallet en marina) och mumsar växter. Där, i dom stilla vattnen, är den utsatt för i samma vatten trivs även människor med snabba motorbåtar. Man kan se spår av deras möten genom olika typer av ärr på ryggen.



Manateen är, förutom lugn och fredlig, även lika nyfiken som en vanlig ko. Genom att plaska lite med fingrarna i vattenytan så kom den nyfiket fram och kikade. Säkerligen har den lärt sig att förknippa människor med mat, särskilt i dessa bebodda områden. Inte en krusning på vattenytan röjde att något så stort fanns därnere. Endast när den smög upp och andades syntes lite ringar på vattnet.

Det var iaf ett oväntat och trevligt möte där jag innerligt önskade att min kamera hade kunnat fota under vattenytan. Som tur var hade jag ett polfilter för att dölja det mesta av solblänket, men det uppväger inte ett undervattensfoto. Får nog sätta upp det på önskelistan till nästa jul :-)
<

Jag hade missat detta om jag bara suttit still. Genom att vara aktiv utsätter man sig för mer fotomöjligheter och det understryker bara uttrycket att "den bästa kameran är den man har med sig".

... så ut och fota nu :-)

Fast du kanske blev sugen på paj istället :-) och då kan du kika här http://arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=22811

Anhinga closeup

Anhinga är det amerikanska namnet på amerikansk ormhalsfågel och den svenska översättningen sätter en bra beskrivning på hur denna fågels hals lever sitt eget liv när den jagar. Fast Anhinga låter ju mer exotiskt :-).



Det är en märklig upplevelse att se hur den sakta sticker upp huvudet från vattenytan och sedan spanar runt och böjer, sträcker i och vrider på halsen utan att man ser kroppen eller någon annan rörelse i vattnet.

Tydligen så är den nära släkt med skarven och båda fåglarna dyker och jagar fisk under ytan. Båda sitter också och torkar sina vingar i solen.



En sak skiljer dom båda åt och det är fångstmetoden. Medan skarven använder sin krokiga näbb till att fånga och hålla fast fisken så spetsar Anhingan sitt byte. Antagligen en teknik som utvecklats då fiskarna sprattlat sig loss då näbben på Anhingan är helt rak.



Därmed uppstår ett problem. Hur får man bort en spetsad fisk från näbben in i munnen utan att använda händer? Ja det krävs en del trixande förstås och risken är stor att fisken ploppar i vattnet igen.

Nu är ju Anhingan en vad jag vet livskraftig art så evolutionen har säkert sett till att dom lyckas oftare än misslyckas :-)

Och skulle dom tappa den så är ju fisken skadad eller död så då är det väl bara att hämta upp den igen. Fast ibland uppstår ju komplikationer ändå...