Getterön december 2014

Sedan några år tillbaka har man haft en vinterutfodring vid Getteröns naturreservet. Utfodringen lockar till sig mängder med havsörnar varje år och det fina med den här utfodringen är att den är lättillgänglig för allmänheten så länge man håller sig till de gömslen och stigar som är anvisade. Utfodringen skiljer dessutom genom att man lägger ut en mindre mängd mat varje dag istället som på många andra platser som får en större mängd en gång i veckan. Det innebär att själva matfesten är koncentrerad till timmen efter att maten blivit utlagd för att sedan snabbt ebba ut. Så det gäller att vara på plats tidigt, ha varma kläder och sedan hoppas på det bästa.

Redan i den mörka gryningen kan man urskilja alla kråkor och måsar som väntar en bit bort från utfodringsplatsen. Måsarna nära eller i vattnet och kråkorna på land. Allt eftersom det gryr så kommer de närmare och närmare. Alltid är det en eller ett par individer som flyger in mot maten liksom för att testa om den är fri från rovdjur och fällor. Som på en gemensam signal så kastar sig flockarna sig till slut in över maten.

Det är först en stund senare som de första örnarna kommer inglidande. Matplatsen är därmed förvandlad till ett kaos av vingar, klor och matstycken som slits, tappas och hittas igen.

Att i detta kaos hitta fina fotomöjligheter är en chansning för det är alltid en kråka (eller tio) som flaxar runt mitt i bilden. Så det är bara att mata på för det är enklast att sortera ut bilderna i efterhand. Man kan närma sig den här fotoupplevelsen på olika sätt: antingen tar man de där kaosbilderna som kan bli väldigt actionfyllda, gärna med en mindre bländare och lite längre slutartider eller så kan man fokusera på nån enstaka individ som man sedan försöker följa med en större bländare och kortare tider. Eller så mixar man alltihopa till en kokande gryta med varierat innehåll. Personligen försöker jag få till bilder på individer som inte bara står still och poserar eller som har hela näbben fulla med kött. Helst vill jag se havsörnar interagera med varandra.

Så här kommer några bilder från förra året:
När de mindre fåglarna varit på plats en stund så lättar örnarna och flyger in mot matplatsen.

Örnarna kan komma in högt eller lågt. Det är fascinerande att se när de utan ansträngning glider in 20-30 cm över marken för att i slutet fälla upp vingarna och mjukt bromsa in.


Eller så kommer de in med kraft för att jaga bort de som redan är vid maten.


Ofta äter de direkt på plats, men lika ofta är måsar och kråkor på dom så det inte blir någon matro och då kan de ta ett större stycke med sig för att kunna äta lite mera i fred en bort bort.


Det brukar dock inte dröja länge förrän de blir upptäckta av någon annan örn som gärna vill ta för sig.


Vissa väljer att sticka iväg utan maten medan andra står fast vid sin rätt att äta.

När klorna kommer fram så brukar det dock snabbt visa sig vem som är den mest dominanta av de båda.


Efterhand som de blir mätta så drar sig örnarna bort för att smälta maten, gärna i närheten av lite vatten för man blir ju lätt lite törstig efter all spänning :-)


Allt groll är som bortblåst och man chillar lite ihop, så som rovfåglar och rovdjur gör när dom är mätta och det inte finns några problem med andras närvaro.

www.mikswephotography.com

På björnspaning

Stället jag var på väg till heter Vargas Vildmarkslodge och drivs av Håkan och Eva Vargas. Vi skulle mötas kl 1400 för en genomgång innan vi gick ut lite senare på eftermiddagen. Men efter att ha kommit iväg lite sent från Njupeskär så kände jag en viss press att hinna fram. Allt gick bra tills jag kom till Mora. Där rådde ett mindre trafikkaos. Kändes märkligt att ena stunden susa fram ganska allena och plötsligt sitta i långa köer med bilar från alla håll. Det var visst nån mountainbike vecka eller nåt liknande. Hade tänkt käka i Mora men insåg att jag var tvungen att köra på för att hinna i tid.

När jag till slut kom fram så hade en annan deltagare precis parkerat och vi hälsade lätt på varandra och strax därefter dök Håkan upp, eller rättare sagt deras två hundar dök först upp för att kolla läget och sedan dök Håkan upp. Han var på väg ut för att åtla upp ordentligt. Fler och fler deltagare dök upp och till slut så var alla samlade.

Det hölls en enkel genomgång och efter allmänt prat och fika så vi åkte ut i två bilar längs de knaggliga grusvägarna. Efter ett tag stannade vi till och tysta smög vi sakta ut i skogen. Ibland stannade Håkan och berättade lågmält om olika tecken på björn, tex den här där björnen skrapat med klorna i barken.



Så kom vi fram och det var en rad förväntansfyllda fotografer som tyst gick in i kojan. Det är ett mycket välbyggd och smått lyxigt gömsle som Håkan byggt. Rejäla stolar och riktiga sängar att sova i om man önskar det. Separationstoa finns också.

Håkan berättade att han lagt stor kraft på att lukttäta gömslet då björnar har fenomenalt bra luktsinne. Nu var det ju bara det att det var en otroligt varm sommar och snart satt vi alla i bara shorts och flämtade pga värmen undertiden som Håkan la ut den sista maten.



Under den långa väntan i gömslet fick vi höra små berättelser av Håkan om händelser vid gömslet och det höll oss alla på gott humör.

"Björn!" viskades det plötsligt och alla blev på helspänn. Långt ute till vänster hade det dykt upp en stor hona som nu stod och sniffade i luften. Jag försökte vrida upp kameran men vinkeln var för stor. Tratten runt objektivet hade hamnat lite snett och skymde först objektivet och sedan tog objektivet emot i kanten så jag hann precis bara skymta honan i sökaren när hon vände på klacken och drog iväg till skogs. Några av de andra hann iaf ta några bilder.
Kändes lite tråkigt, det ska erkännas. Men jag hade iaf sett en vild björn.

Klockan gick och mörkret föll precis som mina ögonlock så jag gick o lade mig, fortfarande trött efter resan och att ha hamnat helt snett med dygnsrytmen. Jag räknade med att höra om nåt hände under tiden. Tyvärr hände inget mer den natten. Sån tur att jag skulle sitta en natt till då :-)

Dagen kom och vi smög sakta därifrån. Håkan gick i täten med tutan beredd fall det skulle finnas någon björn i närheten.



Vi var tre som skulle vara kvar en natt till och resten var sådana som missat björn vid tidigare tillfälle. Håkan har en rätt bra björngaranti. Ser du ingen björn så får du komma tillbaka till en billigare peng.

Dagen gick åt till att vila och prata med det trevliga värdparet. Fantastisk fin service och sköna människor helt enkelt. Det blev ett par sköna dopp i den klara källsjön också.

Andra natten i gömslet skiljde sig avsevärt från första natten. Alla satt helt tysta och bara spanade. Koncentrationen och spänningen var på topp hela tiden. Inget småpratande och flamsande bara ren förväntan. Jag hade dragit erfarenhet av den förra natten och testat alla möjliga vinklar och inställningar med kameran.
"Björn!" Denna gång var det en liten en, kanske en treåring, som helt oupptäckt tagit sig fram till ett fåtal meter direkt framför gömslet och stod nu och åt för fulla muggar...



Kamerorna gick först försiktigt trevande klick..... klick.... klick men när vi märkte att den inte tog någon notis om oss så smattrade det på i högre tempo. Spänningen släppte och alla kunde njuta av stunden. Medan björnen åt så spejade den oroligt hela tiden omkring sig. Håkan menade på att den kanske kände doften av en annan och större hanne och den ville ju inte hamna i gruff med en sån.

Till slut gick den iväg och mörkret började falla. Till skillnad från kvällen innan så var jag den här kvällen betydligt piggare och satt uppe och spanade med de andra. "Nu kommer det en rakt fram" hördes det i mörkret. Mycket riktigt hade ytterligare en liten björn letat sig fram och börja de ta för sig av maten, den här gången på ett annat ställe.

Nu var det betydligt svårare att fota så jag övergick till videofilmning istället.

När mörkret var totalt så beslöt jag mig att koja in och somnade raskt. Vaknade rätt tidigt för att kunna vara med på gryningen, men det kom aldrig någon björn och lite senare så packade vi ihop och gick ut i den varma sommaren. Efter lite fika och frukost nere på lodgen så var det dags att säga farväl till det trevliga värdparet och bege sig hemåt.

På vägen hem försökte jag summera den här hektiska veckan, det var rätt många intryck att försöka ta vara på. Jag vill absolut försöka se björn igen. Vargas lodge är ett bra alternativ till en finlandsresa så vi får se hur det blir i framtiden.

Så lite fototips:
Ett teleobjektiv 200 - 300 + ev TC funkar bra i Håkans gömsle. Björnarna dyker upp på mellan 8 - 80 m! Ingen möjlighet att byta objektiv tyvärr, annars hade ett större tele kunnat utnyttjas medan man väntar för att fota fåglar som dyker upp för att äta.

Tejpa motljusskyddet på objektivet så det inte kan ramla av på utsidan.

Prova ut alla riktningar innan så du vet var vilka dina gränser är för att kunna fota är.

Kontinuerligt kolla inställningarna eftersom ljuset förändras hela tiden. Eller så ställer du in Program mode med autoiso och ställa in den tid och bländare du vill ha. Lite beroende på smak och kameramöjligheter.

Är det mörkt så du inte ser att ställa skärpan i sökaren, så byt till live view i videomode. Då blir bilden på skärmen lite ljusare och du kan lätt ställa in skärpan. Byt sedan över till fotomode innan du tar bilden, så riskerar du inte riskerar att få "fel" inställningar för bilden.

Här kommer en liten videosnutt på de björnar som vi såg den andra natten.

Vill du kika mer på Vargas Vildmarkslodge så kommer ett par länkar här.

http://www.swedenwildlife.se/sv/
http://www.nordicnature.se