Jag vill inte ha barn...

När jag var liten sade jag alltid att jag inte ville ha barn, jag skulle ha en apa istället! Snart fyller jag 40 år och jag har fortfarande inget sug efter att skaffa barn. Jag vet inte vad det beror på, men jag tror helt enkelt att alla människor inte bär på en längtan att skaffa barn.

För mig innebär barn "bara" bekymmer. Jag tycker att de låter för mycket, stökar ned (jag är sjukligt pedantisk) samt bär på eller drar hem en massa baciller (de som känner mig eller har läst "Min Panikångest" vet att jag lider av bacillskräck och emetofobi/kräkfobi). Jag kan säkert komma på hundra anledningar till varför jag inte vill skaffa barn, men jag nöjer mig med dessa.

Jag har heller aldrig känt några påtryckningar från omgivningen att jag "måste" skaffa barn. Alla vet hur envis och bestämd jag är, så det är ingen idé att tjata. "Camilla vill helt enkelt inte ha barn", bara att acceptera. Som tur är så vill min man inte heller ha barn, annars hade det blivit problem...

Samtidigt som jag inte vill ha barn tror jag att jag skulle vara en superbra mamma! Jag har så mycket kärlek att ge, är kreativ, sportig, rolig och aktiv. Jag skulle kunna fota, sjunga, rita, spela fotboll, innebandy och golf mm. med mitt barn :o) Men vill man inte ha barn, skall man inte skaffa det. Jag blir tokig på de som skaffar barn "bara för att kompisarna gör det", ett barn skall vara efterlängtat och framför allt planerat (tycker jag). Visst det är ingen garanti att allt blir bra bara för att man planerat ett barn, men det finns större förutsättningar, anser jag. Å andra sidan kan ett barn splittra det mest stabila förhållandet som planerat ett barn i minsta detalj, samtidigt som det kan ena och stärka ett annat, kanske en helt oplanerad graviditet.

Foto: Camilla Thieme

Modell: Annika Lindström

Ibland har jag fått höra att jag borde skaffa barn för att inte bli så ensam när jag blir gammal. Men detta tycker jag verkligen är fel och en enormt egoistisk anledning till att skaffa barn. Jag har även fått höra att jag går miste om så mycket bara för att jag inte skaffar barn och visst är det så, men de som skaffar barn går ju också miste om saker, fast av helt annan karaktär!

Nu tror Ni kanske att jag är en väldigt omogen människa som tycker om att festa och "leva livet", men det är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Jag är en riktig "hemmaflicka" och jag har aldrig varit ute och festat i hela mitt liv! Däremot kan jag nog hålla med om att man mognar på ett helt annat sätt när man skaffar barn (tyvärr gäller detta inte alla) och man blir nog mindre "egocentrisk" och självupptagen som människa när man blir förälder.

Självklart förstår jag att ett barn är en enorm gåva, att det kan ge oändlig glädje och kärlek, men det spelar ingen roll. Att vara förälder lockar inte mig. När jag ser en bebis blir jag mer illa till mods än känner längtan. Ser jag däremot ett djur blir jag som många andra när de ser en bebis. Jag smälter som smör och börjar "gulla" och klappa på det. 

Vill avsluta mitt inlägg med att tala om att jag lider med de som verkligen vill skaffa barn, men inte kan och som vanligt dömer jag inte andra. Alla får göra som de vill, så även jag ;o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Modell: Melvin Lindström

2010-04-04 14:29   esonkar

Ett bra inlägg tycker jag, finns många för och nackdelar med att skaffa barn. Jag håller med dig i allt du skriver, det är upp till var och en till att skaffa barn. Framförallt tog du upp en viktig sak, skaffa aldrig barn bara för att omgivningen anser/tycker det, lyssna alltid till dig själv och gå efter dina egna tankar och funderingar.

Kram

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-04 14:41

Tack Anders! :o)
Kram Milla

Svara

2010-04-04 15:24   Bente Egerdahl

Intressant att läsa, jag håller hellt med dig och tycker att var och en måste få göra som man vill. Själv har jag tre barn och två barnbarn, det är jättehärligt, men måste få säga att det är underbart också när barnen blir vuxna och sticker hemifrån. Det är en nyfunnen lycka, låter kanske knasigt, men det står jag för. jag älskar dem ändå. Mina två barnbarn är 4 år och en är sex veckor, underbara. Men någon hönsmormor kommer jag aldrig att bli, det finns de som gör allt för barnbarnen och börjar om, de passar dem, hämtar på dagis etc. Men det kommer jag aldrig att göra. Visst sitter jag barnvakt ibland, men det räcker. Jag är inte så gammal än, 52, så jag är fortfarande mitt i yrkeslivet och har inga fritidsproblem-:)) Ägnar mycket av min lediga tid åt att fota.
Nä nu har jag gjort mitt och det är min tur att vara "ledig" Jag har fortfarande två hemma, de är 19 och 20, men så skönt det ska bli när jag och min sambo blir själva, tänk så mycket kul man kan göra. De vet att jag finns där för dem om det behövs. Vi har alla något som gör oss lyckliga, du har hittat det som gör dig lycklig.

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-04 16:10

Tack snälla för att Du delar med Dig Bente, det uppskattas :o)
Ibland blir det jobbigt, speciellt när min systers barn var små.
Ingen kunde förstå varför jag inte ville vara barnvakt.
Men vill man inte ha egna barn så vill man väl inte ta hand om
andras heller (inte jag i alla fall). Obs! Inget ont om min systers
barn, de är TOPPEN!
Mvh Milla

Svara

2010-04-04 15:25   pellepang

Hade jag vetat då, vad jag vet idag så hade jag aldrig skaffat barn.
Nu e de inte så att jag inte älskar mina barn för det gör jag verkligen.
Men med facit i hand så hade jag haft ett bättre liv utan dem.
Jag vet inte om det är en vanlig uppfattning men för mig är det i alla fall så.
Ego, knappast för jag har ju trots allt mina barn. Ego om jag inte skaffat dem ?
Knappast för de e ju mitt liv det handlar om. Precis som i ditt fall Milla.

När jag träffade min dåvarande fru så var hon mitt allt. Hon var min bästa kompis,
älskarinna, samtalspartner...ja allt verklige. Sen kom barnen och jag konverterade över en
natt till att bli ett vandrande lönekuvert. Alla känslor vi haft för varandra försvann och
barnen sattes i centrum så att vi förlorade varandra. Tyvärr alldeles för vanligt i dagens
sammhälle. Vi trodde verkligen att vi var redo för barn/familj men hade ingen aning om
vilka påfrestningar det innebar.

Vi är idag skilda sedan 15 år och har den bästa tänkbara kontakten med varandra och
barnen men hur många har den lyxen?

Stå på dig Millan och hävda din rätt att själv få bestämma över ditt eget liv.
Du har i alla fall min fulla förståelse.

MVH
Pelle

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-04 16:07

Tack för att Du delar med Dig av Ditt liv Pelle!
Jag står på mig ;o)
Mvh Milla

Svara

2010-04-04 16:04   Viktoria Storm

Tycker att du sammanfattat det mesta bra!
Jag är 35 och har alltid sagt att jag inte vill ha barn! Min omgivning har förstått och accepterat det ganska bra, visst kommer det pikar ibland men de vet att jag står fast vid mina principer.. Däremot så har jag alltid haft djur, förr hästar och nu hund och känner att mitt liv är komplett med det. Sambon vet min ståndpunkt och vill inte heller ha barn.
Däremot så älskar jag att hålla på med andras barn, leka och va igång! Så jag tror också att jag skulle vara en bra mamma men väljer alltså bort det för att det inte känns rätt!
Så du är absolut inte ensam =)

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-04 16:06

Det känns tryggt ;o)
Tack för Ditt inlägg Viktoria!
Mvh Milla

Svara

2010-04-04 16:38   Chril

Intressant läsning...
Familj kan ju vara på så många olika sätt.
Jag menar bland annat som kristen har man ju en sorts familj.
Men att ta hand om varrandra behöver ju inte vara föräldrar och barn.

Även om jag längtar och hoppas på en familj (fru), med barn framöver.

Lycka till med ditt fortsatta liv!
/Chril

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-04 17:30

Hallå Chrstoffer!
Kul att Du finner mitt inlägg intressant ;o)
Jag är visserligen inte "kristen", men jag
förstår vad Du menar.
Lycka till själv med allt! :o)
Mvh Milla

Svara

2010-04-04 17:43   Maria F

Skönt att höra att man inte är ensam.Jag har väntat och väntat på att den där biologiska klockan ska börja ticka, men jag är nu rätt säker att jag föddes utan en sådan. ;-)

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-04 20:44

Hahaha... Samma här! :o)
Tack för Dina rader Maria.
Mvh Milla

Svara

2010-04-04 19:35   Annika.N

Ett bra inlägg Camilla!
Tycker att du ska vara stolt övera att du går din egen väg och inte skaffar barn för att samhället förväntar sig det.
Själv var jag svårt sjuk i min ungdom och trodde inte att jag skulle kunna få några egna barn. Men det fick jag En dotter som jag avgudar och älskar mer än något annat på jorden. Utan henne hade mitt liv varit tomt och innehållslöst. För mif är hon en gåva.
Men håller med dig.....man ska inte skaffa om man inte känner att man vill.....man har ju sett många skräckexempel på personer som inte borde skaffat barn.

Underbart att du har hittat en man som tycker som du.
Njut av livet!
Kram Annika

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-04 20:47

Tackar allra ödmjukast Annika :o)
Vad underbart att Du fick Din efterlängtade dotter!!!
Jag skulle säkert också avguda mitt barn, om jag hade ett,
men nu har jag valt att inte skaffa något. Dessutom, hur skulle jag klara av att ta hand om ett barn, jag som inte klarar av att ta hand om mig själv (på grund av ångest med mera).
Mvh Milla

Svara