Orkar snart inte kämpa längre...

Jag är så trött på denna ständiga kamp i livet och tillvaron. Orkar snart inte kämpa längre... Jag lever i ständig ångest och oro och jag vet ärligt talat inte hur länge till min kropp klarar detta. Har panikångest, generell ångest, extrem bacillskräck, emetofobi/kräkfobi, social fobi, agorafobi, astma, allergi, kronisk värk mm. Dessutom vet jag inte om jag har någon inkomst efter maj månad, då min tidsbegränsade sjukersättning går ut. Visst kunde det vara värre (det kan det alltid vara) men man är sig själv närmast...

Igår fick jag höra något som ökade min ångest markant. Vår granne har tyvärr gått bort, så småningom kommer vi att få nya grannar. Detta innebär i sin tur att vi eventuellt kommer få grannar som röker och då kommer jag på grund av min astma/allergi tvingas flytta. Och jag vill verkligen inte flytta! Jag trivs här och behöver stabilitet och lugn och ro i mitt liv. Kanske skall tillägga att jag inte stod speciellt nära min granne, (låter som jag bara är orolig över vem som skall flytta in efter honom) men jag kommer att sakna honom gränslöst mycket.

Vår lägenhet är byggd så att det inte går att täppa till luftintaget (som sitter under elementen) så all cigarettrök kommer rakt in till oss, om någon t.ex. röker på sin balkong eller ute på gården. På vissa ställen är det till och med sprickor i golv och tak, så det kan sippra in rök från grannarna in till oss. Och då bor vi ändå i ett nybyggt hus, där man tycker att väggar och tak borde vara täta...

Min dröm har alltid varit att bo i ett hus, där jag själv kan bestämma om det skall lukta rök eller inte. Men jag har tyvärr inte råd med det och min man vill absolut inte bo i villa. Samtidigt kan det kännas lite oroligt att bo i hus, då min man arbetar på sjön och jag kommer att spendera flera månader där ensam. Men jag tror ändå att jag föredrar det framför en lägenhet som luktar cigarettrök.

Nu för tiden har de börjat bygga rökfria hus/lägenheter och detta är något som skulle passa mig perfekt! Jag väntar bara på att de skall börja bygga ett sådant i Haninge, då kommer jag garanterat att flytta dit!!! :o) För mig skulle det gärna få finnas hus som både är rökfria, barnfria, djurfria samt där det är förbjudet att skräpa ned, störa andra samt ha fester. Vilken tråkmåns jag är va? ;o)

När jag var liten så rökte båda mina föräldrar, trots min astma och allergi. Detta är något som jag aldrig kommer att förlåta dem för. De ursäktar sig alltid med att "man inte visste bättre på den tiden" eller att "alla rökte då". Men det spelar ingen roll tycker jag. Har man en dotter som har astma och som får svårt att andas när man tänder en cigarett så borde man kunna lägga ihop ett plus ett. Det ironiska är att när jag flyttade hemifrån så, ja just det, så slutade de att röka!

Jag är ledsen att jag är så negativ, men jag kände att jag var tvungen att få ur mig detta. Ni brukar alltid ha så kloka ord att komma med :o) 

Jag behöver Er... Vad skall jag göra?

Kram Milla

En liten puss till Er alla från mig :o)

Foto: Christofer Lind

Bildbehandling: Camilla Thieme

2010-04-15 11:57   esonkar

Jag hoppas verkligen att det ordnar sig, det är aldrig lätt att påverka något som man inte har makten att styra över själv. Det gäller att försöka vara så positiv som möjligt och hitta ljusglimtar i tillvaron, men förstår att det är jobbigt när det är så pass mycket att oroa sig för hela tiden, men om det är någon som kan klara det så är det du!
kram

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-15 12:17

Tack för Dina vänliga rader Anders, de uppskattas! :o)
Kram Milla

Svara

2010-04-15 11:57   JenyJ

Hej Milla!
Åh, vad jag känner med dig, och känner igen mig i dig...!
Den här oron... Att inte veta hur man ska klara sin vardag! Att inte FK kan se att de skapar ännu mer sjukdom och elände med dessa sina för många vanvettiga beslut!
Jo, jag väntar själv på besked.. Har överklagat det första och hoppas innerligt att mina kompletteringar ska räcka. Men det ser inte ljust ut, och modet ligger någonstans under skosulorna.

Jag hoppas, och håller tummarna för dig och mig och alla andra i vår situation!

Kram, Jenny

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-15 12:18

Hej Jenny!
Ja, varför skall så många behöva känna så här???
Tack snälla för Ditt inlägg!
Jag håller tummarna för att det löser sig för Dig!
Kram Milla

Svara

2010-04-15 12:05   Helena Viking

Hej Gumman!

Du beskriver en vardag som jag haft i många år.
Att inte kunna gå utanför dörren för att ångesten tar över varenda por i kroppen och huvudet fullt med dödsbilder och skräckfyllda situationer.

Jag har aldrig haft just de rädslor som du brottas med men jag har varit enormt rädd för at synas och bli sedd. Skräcken för mig var att se människor i ögonen. För då skulle de se mitt eländiga skick och tycka synd om mig.

Åka hiss var något jag aldrig gjorde förut. Sedan gick jag i KBT terapi och nu är denna handikappande rädsla borta.

Det är bra att du selar med dig och skriver av dig! Det hjälper! Dessutom ger det oss andra med samma problem vetskapen om att vi inte är ensamma!

Ta hand om dig och vet att det finns vägar ut ur svartahål som är demonkantade. Man tar demonerna i hand och säger: Goddag, kan herrn vara så vänligt att dra åt helvete! :) Då blir demonerna små gulliga grå gubbar som bara är irriterande.

Jag känner med dig och vet vad du har att kämpa med!

Ta ett snack med din hyresvärd/bostadsförening. Det går att hitta samförstånd och det är mycket bra att prata med sina grannar. Ring på och tala om hur du har det och fråga om de kan tänka sig att röka lite längre bort från huset.

Folk brukar förstå om man tar det den vänliga vägen. :)

Jag hejjar på och läser din blogg!

mvh
Helena

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-15 12:24

Hej Helena :o)
Jag gillar inte heller att bli sedd, så jag förstår Dig...
Jag har också gått i KBT hos flera olika psykologer.
Men alla säger de att de misslyckas med mig och
att jag är "en svår nöt att knäcka". Varför skall livet
vara så svårt?
Jag tycker det är jättejobbigt att prata med mina
grannar då jag har social fobi och prata om detta
skulle kännas extra jobbigt! Men visst hjälper det
att skriva. Ibland har jag skrivit brev till mina grannar ;o)
Tack för Din varma och härliga kommentar!
Mvh Milla

Ps. Roligt att Du läser min blogg :o) Ds.

Svara

2010-04-15 12:06   Makten

Alltså, jag är en av dem som inte tror att man blir friskare av att sjukskriva sig för det du beskriver. Snarare precis tvärtom. Man isolerar sig och allt blir bara ännu jobbigare och jävligare. Fråga mig, jag vet precis.
Det bästa är att skaffa sig en tillvaro där man betyder något och finns i ett sammanhang. Till exempel genom att arbeta, hur läskigt det än känns.

Med andra ord; jag har full förståelse för de "beslut" som drabbar dig och andra. Inte lär det bli lätt, men det bästa är antagligen att försöka se det positiva i något sådant.

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-15 12:31

Ibland har man tyvärr inget val Martin :o(
Men visst kan det i vissa fall vara precis så som Du beskriver...
Tack för Din kommentar!
Mvh Milla

Svara

2010-04-15 12:35   Osquar

Jaha ja, där ser man hur fel man kan ha i sin uppfattning om andra....
Det man utläser från dina bilder, ditt bildskapande samt självporträtt visar en människa som inte är i närheten av din verkliga situation! Därför är det med förvåning och snudd på bestörtning man läser dina rader ovan. Trots denna osannolika journal så tycks du ändå uppvisa ett synnerligen gott mod, vilket tyder på att det faktiskt finns ett frö av ett jävlaranama någonstans inom dig. Försök att gräv fram det fröet och vattna det som ett värsta monsunregn, så vore det väl f.......

Det är sådana här "livsöden" som får en att se sitt egna liv i ett annat perspektiv, ens egna problem ter sig i ett slag som ganska löjliga....

Kan givetvis inget göra för att hjälpa dig/er mer än att babbla (de e skitlätt! ;-)) , men jag önskar verkligen att det mesta löser sig inom en snar framtid. Hur skulle det annars se ut om alla tidskrifter helt plötsligt kommer sakna omslag.....? ;-)

Fridens
Oscar

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-15 12:50

Tack snälla, rara Stefan för Ditt fina inlägg.
Jag blev väldigt rörd av det skall Du veta...
Innerst inne är jag en glad, sprallig och positiv tjej.
Har bara haft lite otur här i livet :o(
Jag vet, det kunde vara ännu värre.
Självklart måste jag se till att alla tidskrifter fortfarande
har omslag :o) Hahaha. Det har Du mitt ord på! ;o)
Fridens/Milla

Svara

2010-04-15 13:47   optimal

Jag är 70 år och har inte alls din bakgrund men känner en del människor som drabbats som du. INGEN skall behöva känna som du gör man kan komma med synpunkter men det hjälper föga för det är hos dig( det sitter som rostig spik i en gammal bräda och krökt på baksidan den går inte att dra ut ,den måste rätas först) ursäkta min liknelse. Om du inte har provat med "KBT" så kan du kräva att får delta i en sådan grupp Kognitiv beteendeterapi. Du skall bli bättre och kunna delta i vanligt liv tillsammans med andra människor det är en mänsklig rättighet Kom loss gör det/bert

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-15 18:38

Hej Bert!
Tack för ditt inlägg :o)
Jag har provat KBT, men det har inte hjälpt tyvärr :o(
Jag gillar Din liknelse med den rostiga spiken ;o)
Mvh Milla

Svara

2010-04-15 14:57   präntare

Du ser förbaskat fräsch glad och frisk ut för att vara så sjuk. Kan faen inte trot...

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-15 18:20

Det är ju i alla fall något positivt i allt elände ;o)
Tack Hans-Åke!
Mvh Milla

Svara

2010-04-17 11:11   Leffe Motala

Tufft skrivet Camilla
Jag gillar en fotoblogg utan foton, befriande att få veta lite om fotografen.
Det är väl det foto handlar om egentligen va.
Människor och deras känslor, livsöden.
Känner med dig i dina svårigheter, vill kunna hjälpa dig men vet inte hur.
Att titta på vackra bilder kan vara ett sätt att få må bra.
Att ta vackra bilder, hitta dom där motiven som man nästan blir förälskad i kan vara terapi.
Att få kommentarer på bilder och texter kan vara en bekräftelse att det finns människor som bryr sig, människor som man inte ens känner. Visst är det väl ganska underbart ändå, eller hur?

Hoppas du kan vända detta på ett eller annat sätt.

//Leffe

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-17 11:20

Tack Leffe!
Bara en sådan sak som att läsa Dina varma och vänliga rader
får mig att må lite bättre :o) Så, stort Tack för Ditt inlägg.
Håller med Dig till 100%.
Mvh Milla

Svara