Det är bra att du i grund och botten är en glad, sprallig och crazy tjej! Har man en negativ grund, ja, då är det svårt oavsett.

Härligt självporträtt, förresten! :-)

Mvh, Rei

Hej Milla!
Hamnade på nåt vis på din sida och din beskrivning kring panikångest. Jag har inte orkat läsa igenom allting, eftersom jag själv periodvis lider av ångest, och ibland kan en ingående beskrivning av tillståndet vara nog för att väcka den till liv. Och det vill man ju inte... :o)
Har iaf lyckats släppa min rädsla till ångesten och när den kommer krypande blir jag numer nästan förbannad och säger mer eller mindre rakt ut i luften: ja, men kom och ta mig då! Ibland är det tillräckligt för att ta udden av den absolut värsta toppen.
Jag jobbar just nu heltid, men funderar starkt på att minska, då tröttheten som kommer av belastning också verkar utlösa ångest och trötthet gör dessutom allting svårare att acceptera.
Beundrar din kraft att trots allt som händer i kroppen våga leva, resa, fungera socialt, för jag vet av egen erfarenhet hur otroligt svårt och modigt det är och hur mycket man "offrar" för att ändå få ha ett normalt liv. Drömmen om en helt vanlig vardag.
Du verkar iaf, liksom jag, ha kraft att bära ditt öde och kanske blir förmågan att uppskatta de bra stunderna så mycket större att man nånstans ändå kan hitta ett värde i att ha det som man har det.