Hoppas att du snart mår bättre!
Kram!

Helt normalt (ännu ett bevis på att du är normal...) att man emellanåt dyker ner i svackor och tyckar allt är piss! Drabbar friska som sjuka, rika som fattiga, svarta som vita, Nikonister som Canotister....... Det är bara att muttra sig igenom svackan, så blir det bara bättre sedan. Kör en ny bildserie om Picasso där även han är nere, om inte annat för att skingra dina nuvarande tankar... ;-)

Fridens
Oscar

Börja genast att motionera igen! Då ökar dopamin, stresshormonerna minskar och hjärnans belöningssystem går igång igen. Du kommer att sova bättre och så småningom kommer det goda humöret tillbaka. Lycka till!

Jag har inte tillräckligt bra insikt i vem du är, men vet att jag har läst i någon blogg om värk...och ångest. Det sistnämnda kan jag inte sätta mig in i som helhet, utan bara som drabbad så som alla ibland drabbas av livskriser, depression och sorg. Men när kroppen inte hänger med, brukar det psykiska till slut bli allt tyngre och mörkare.

Värk. Att ha ont när man vaknar och ont när man somnar. Att tycka att en bra dag, är den när jag inte behöver värktabletter före frukost. Och tröttheten som följer när all energi går åt att sköta sitt vanliga liv och mota bort värken och den ledsenhet som följer i dess kölvatten.

Att någon som du drabbas av depression, är inte konstigt. Inte om du kämpar mot både smärta och ångest i perioder. Jag skulle vilja vara uppmuntrande och säga "tvinga dig att ta en promenad!"..."tvinga dig att äta lite nyponsoppa och en smörgås!". Kanske kan du det. Kanske inte...

Men det jag KAN säga, är att jag önskar dig bättring och styrka! Och att om du bor i närheten av Göteborg, kan jag erbjuda en ny bekantskap till motionsspåret om du vill! :)

/Jenny