Tid & Rum

När jag fotograferar glömmer jag helt bort tid och rum... På både gott och ont ;o)

Ibland när jag är ute med kameran slipper jag min ångest för en kort stund, men jag får väldig smärta i kroppen istället... Jag blir helt "manisk" när jag hittar ett motiv som jag vill fånga och jag kan försöka i timmar att få till en bra bild (om ingen drar mig därifrån vill säga... ;o)

För ett par dagar sedan var jag och min vän Christofer Lind ute och fotograferade vid sjön Rudan, där hittade jag först ingenting att föreviga. Jag satt på en klippa och frös så jag skakade men så plötsligt fick jag syn på en kedja som låg vid vattenkanten. Jag kastade mig ned på alla fyra och så var jag igång ;o) I en nästan helt omöjlig ställning tog jag kort på kort på kort... Jag märkte inte att jag skrubbade armbågen så att jag blödde och kylan försvann som i ett nafs.

Inte förrän jag kom hem såg jag såret och på natten sov jag nästan ingenting för jag hade så ont i axlar och armar. Och tänk alla timmar man sitter framför datorn då man skall redigera bilderna... Man brukar säga att "det finns inget ont som inte har något gott med sig". Kanske är det så att "det inte finns något gott som inte har något ont med sig heller" ;o) Hahaha...

Glömmer Ni också bort tid och rum när Ni fotograferar? Berätta gärna!

Kram Milla

Kommentara gärna bilden genom att klicka på den, tack! :o)

Foto: Camilla Thieme

Jag skäms...

Nu har jag haft min nya kamera i 20 dagar och jag har fortfarande inte testat  att  fotograferat i RAW eller provat att filma i HD. Inte bra, skärpning Milla! ;o)

Kram!

En bild jag tog igår när jag var på Djurgården & fotograferade med min man. Kommentera gärna bilden genom att klicka på den, tack! :o)

Foto: Camilla Thieme

Till minne av Kia

Idag skulle Kickans kompis Kia ha fyllt 11 år. Tyvärr gick Kia bort alldeles för tidigt, den 22 oktober 2009. Kickan och jag saknar Kia oerhört mycket...

Jag vill tillägna detta inlägg till Anna, Kias matte som älskade (och älskar) Kia så gränslöst mycket. Kickan och jag tänker på Dig, massor!

Kramar från Milla & Kickan 

Här kan Ni se Kia (till vänster) och Kickan (till höger). De var så kära :o)

Film: Camilla Thieme

Kickan har fortfarande inte förstått att lilla Kia har gått bort :o(

Foto: Camilla Thieme

En bild på Kia som jag tog när Anna & Kia var och hälsade på Kickan och mig :o)

Foto: Camilla Thieme

Tack för att Du är så underbar...

Idag har jag fotograferat min lilla älskling. Jag hade en "dröm" att föreviga honom i ett träd med rosa blommor som jag fotograferade för ett par dagar sedan (se bilden längst ned). Men när jag kom dit idag så hade nästan alla blommorna blommat ut... :o( Tog dock ett par foton i alla fall :o)

Kickan var så duktig och skötte sig verkligen exemplariskt. Vi cyklade tillsammans för första gången på 26 år, något som han inte var så förtjust i.

Nu är han alldeles slut och sitter och sover på en pinne i buren. Det tar på krafterna att vara modell ;o)

Tack för att Du är så underbar Kickan! :o)

Kram Milla

Här är han min lilla älskling. Världens finaste fågel, inte sant? :o)

Foto: Camilla Thieme

Ps. Någon som vet vad detta är för träd? Ds.

Foto: Camilla Thieme

Du & Ni

Jag vet inte om Ni har tänkt på det, men varje gång jag skriver Ni eller Du i min blogg (och överallt annars) så använder jag stor bokstav. Jag tycker personligen att det "ser finare ut" och så anser jag att man visar personen respekt genom att använda versal. Jag kanske är "gammalmodig", men jag vill ha det det så :o)

Läste en artikel i en tidning för ett par dagar sedan, där stod det att det numera anses "stötande" och negativt att skriva Du och Ni med stor bokstav istället för något positivt, som det ansågs förr. Vad tycker Du? Berätta gärna!

Ibland när jag varit sur på någon så har jag skrivit du med liten bokstav och då har jag känt mig "jättebusig" Hihi ;o)

Kram Milla

"Bakom kulisserna" ;o)

Foto: Anders Ericsson