Så typiskt...

Idag skulle jag ha gjort mitt andra besök hos Capio Smärtkliniken på S:t Görans Sjukhus. Men efter en vecka med fruktansvärd ångest som inte vill ge vika, blev jag tyvärr tvungen att avboka min tid :o(

Det är så typiskt att detta skulle hända just nu, när jag äntligen skulle få hjälp mot min smärta! Men jag klarade helt enkelt inte av det, har inte gått utanför dörren på sju dagar (bortsett från en timmes promenad i lördags) på grund av ångest.

Hoppas allt lägger sig snart, så jag kan börja göra framsteg igen och inte ta ett steg bakåt, som den senaste veckan...

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Bättre sent än aldrig... ;o)

Efter att ha suttit "instängd" i fyra dygn hade jag lovat mig själv att försöka ta en liten foto promenad igår. Men när klockan hunnit bli tre på eftermiddagen hade jag fortfarande inte kommit ut...

Med lite hjälp från en god vän tog jag mig dock till sist i kragen och gav mig iväg :o)

Här är en bild som jag tog på mig själv med min mobilkamera. Det är skönt att ha solglasögon ibland, då "slipper" man sminka sig ;o) Om Ni tittar noga kan Ni se bostadsområdet jag bor i som speglar sig i glasögonen :o)

Det positiva med att fotografera på eftermiddagen är att solljuset blir varmare!

Dessa två bilder har jag tagit vid sjön Rudan i Handen där jag bor.

Utan stativ och med mitt makroobjektiv på kameran tog jag en bild på månen. Med lite jobb i Photoshop ser det ut som bilden är tagen mitt i natten ;o)

En helikopter cirkulerade runt sjön Rudan ett par gånger. Passade på att ta ett foto.

Denna söta lilla stuga ligger också vid sjön Rudan. Såg ett gäng skidåkare som tog en varm bastu där inne efter sin skidtur. Såg riktigt härligt ut! Blev lite avundsjuk ;o)

Här en skidåkare som passerade när jag tog de två översta fotografierna på sjön Rudan.

Foto: Camilla Thieme

Ha det gott och hoppas Ni också hann ta några bilder i solen igår! :o)

Kram Milla

Efterlysning!!!

Innan min dator kraschade fick jag ett mail från en medlem här på Fotosidan. Dessvärre hann jag inte svara på det och nu kan jag inte komma åt meddelandet längre. Tyvärr minns jag inte namnet på den som skickade mailet.

Därför ber jag nu den person som skrev till mig att skriva igen. Jag vill inte att vederbörande skall tro att jag inte bryr mig eller inte vill svara, för så är inte fallet.

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

I sista sekunden...

Jag skrev för en tid sedan att jag hade fått en rabattkod från Orangina, där man fick göra en gratis Fotobok. Tyvärr väntade jag med att göra den till näst sista dagen, datumet går nämligen ut idag den 31/12.10. Så jag fick "slänga ihop" en bok på en dag... Denna gång valde jag bilder från när min man och jag var på Madeira 2008. Hoppas Ni gillar den :o)

Kram Milla

Så här blev Fotoboken:

Foto: Camilla Thieme

(Samt Marko Thieme, bilderna på mig ;o)

Har man gett sig in i leken...

Får man leken tåla, eller...?

Jag har tänkt på en sak, bara för att man lämnar ut sig själv och skriver saker som berör och väcker känslor hos andra människor, måste man då vara beredd att ta emot "vilken skit som helst"?

Varför väljer en del personer att gå "till attack", att vara spydiga eller rent av elaka i sina kommentarer?

När jag skriver ett inlägg om mig själv och min livssituation, gör jag det för att jag hoppas att det skall leda till något positivt. Att de som läser min blogg skall ta till sig det jag skriver och förhoppningsvis komma med något konkret förslag på förbättring. Självklart är det heller aldrig fel med stöttande ord och uppmuntringar. Vad som jag däremot anser är väldigt onödigt är när folk (som inte har en aning om hur saker och ting ligger till) "ser ned på mig" och bara gör saken ännu värre. Jag som redan mår dåligt och tidigare berättat att jag ibland haft självmordstankar, kan tycka att det är ren idioti som i värsta fall kan leda till katastrof!

Kanske känner jag så här bara för att jag själv aldrig ens skulle komma på tanken att skriva något som medvetet skulle såra en annan människa. Speciellt inte då han eller hon redan ligger ned och mår fruktansvärt dåligt. Har jag inget snällt, eller något konkret som kan leda till något positivt att komma med, låter jag hellre bli att skriva någonting alls!

Men jag antar att man får "stå sitt kast" om man väljer att öppna sitt hjärta ("Mitt inre rum" är ju just namnet på min blogg) för främmande personer. Men jag ville ändå skriva detta. Kanske får det någon enstaka person att tänka en extra gång innan han eller hon skriver något som kan såra en annan människa...

Vad anser Du om detta? Berätta gärna!

Mina inlägg är ofta "ett rop på hjälp"...

Kram Milla

Ps. Jag får så många positiva förslag och goda råd, så de överväger allt de negativa. Därför orkar jag att fortsätta skriva! Tack för att Ni finns! :o) Ds.

Foto: Camilla Thieme