Kronisk värk...

Jag har sedan 2005 haft kronisk värk i framför allt axlar och skuldror, men ibland även i rygg, ben och armar. På nätterna domnar periodvis armarna bort och jag har sådana smärtor att jag inte kan sova. Jag får ofta gå upp mitt i natten och stretcha, smörja in mig med Voltaren eller Ormsalva samt ta en Ipren. Jag har provat det mesta (?) för att bli bättre, men utan resultat. Jag har bland annat gått till olika läkare, flera sjukgymnaster, provat avslappning, massage, akupunktur, basta/varmbad samt cirkeltränar regelbundet på gym.

När jag sökt hjälp hos läkare, tycker jag inte att jag blir tagen på allvar. (Har precis bett min husläkare om en remiss till en smärtklinik, får se hur det fortlöper).

Jag har funderat mycket på varför jag fått så ont och kan komma på ett par förklaringar. Den första är att jag på grund av min ständiga ångest aldrig kan slappna av, utan går och spänner mina axlar konstant. Den andra är datorn, jag sitter på tok för mycket framför datorn och har dessutom "fel sittställning". Men det är ju så roligt! Är man sjukskriven som jag har man inte mycket kontakt med den "yttre världen" och då är datorn ett väldigt bra sällskap, eller tv:n... ;o)

Inte har det blivit bättre sedan jag började blogga heller. Nu har jag ytterligare en anledning till att sitta framför datorn.

Jag kommer ihåg när vi köpte vår första dator, då satt jag på en hård köksstol och lutade mig in i en garderob där datorn och skärmen stod. Inte konstigt att jag fick ont... Idag har jag en kontorsstol och ett databord, men jag sitter för lågt och måste höja axlarna för att komma åt musen. Armarna får heller inget stöd av vare sig bord eller stol.

Har någon av Er kronisk värk och fått hjälp mot smärtan? Berätta gärna! Kanske har Ni några tips till mig? (Förutom att sluta oroa mig, höja datastolen samt sitta mindre tid framför datorn ;o) 

 Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

PhotoFunia

Jag bara älskar PhotoFunia! Tycker det är superkul att sitta och göra olika bilder och animationer där. Har Ni inte provat, gör det!!! Ni kommer inte att bli besvikna. Jag menar, vem vill inte ha en sådan här tuff bil (se bild nedan ;o)

Kram Milla

Foto på mig: Kjell Eriksson

Klicka på förstoringsglasen... Surprise ;o)

Foto på mig och min man: Ricke Johansson

OBS! Vi är inte osams jag och min man och vi skall inte skiljas... Även om det kanske ser ut så här... Hihi ;o) 

Foto på mig: Kjell Eriksson

Foto på mig: Kjell Eriksson

Foto på mig: Camilla Thieme

Hm, står karln och tittar ned i min kjol?... ;o)

Jag Älskar Dig...

Min lilla Kickan!

I 26 år har vi levt tätt inpå varandra och min kärlek till Dig blir bara starkare och starkare för var dag som går. Därför vill jag Gratulera Dig på Din 26 års dag och hylla Dig för att Du är den Du är. Aldrig hade jag kunnat tro att en liten fågel skulle kunna ge mig så mycket kärlek, glädje, tröst och värme som Du gett och fortfarande ger mig :o) Tack för att Du finns Kickan!

Jag Älskar Dig!

Puss & Kram Din Matte

Foto: Camilla Thieme

Jag minns när jag var 14 år och stod i en djuraffär som då fanns i Farsta centrum och noga valde ut en av nymfparakiterna som satt i en stor bur. När zoopersonalen sedan skulle fånga den fågeln som jag så omsorgsfullt hade valt ut, tog de fel fågel och jag fick Kickan istället! När jag såg den lilla fågelungen som tittade på mig med sina klotrunda, svarta ögon hade jag inte hjärta att säga något. Gissa om jag är glad för det idag. Det måste ha varit ödet :o) Det var kärlek vid första ögonkastet!

Här kan Ni se Kickan när han är så glad att han hoppar jämfota :o)

Foto: Camilla Thieme

Ni som vill se fler bilder på mitt lilla hjärta kan göra det i mitt album Kickan. Måtte han leva för evigt...

Foto: Camilla Thieme

Ps. Känner någon av Er en nymfparakit som är lika gammal eller äldre än Kickan? Har hört/läst att nymfparakiter brukar bli ca 15-25 år, men har även läst om Brunte som blev över 33 år och var världens äldste nymfparakit 2003! Vet dock inte om han är med oss än idag? Det rekordet hoppas jag Kickan slår :o) Ds.

När Kickan fyllde 22 år var vi med i tidningen City :o)

Thiemework ;o)

En av anledningarna till att jag och min man reser lite var stans beror på min mans stora intresse för fotografering av Kryssningsfartyg/Skärgårdsbåtar mm. Det är något han har hållit på med sedan 2004. Själv är jag inte speciellt intresserad av båtar (trots att jag är gift med en sjöman ;o) men tycker ändå att det kan vara roligt att se dessa bjässar på nära håll. Några gånger har vi till och med fått gått ombord och se hur fartygen ser ut på insidan (se bild nedan). Tyvärr har det inte blivit några längre resor på några år pga. min ångest :o(

När alla fotografierna är tagna brukar jag hjälpa min man att redigera en del bilder, det tycker jag är höjdpunkten ;o) Haha... Här kan Ni se några foton som jag redigerat samt en "Före" & "Efter" bild. Vi har ett väldigt bra "Thiemework" ;o)

Kram Milla

Foto: Marko Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

Absolut Absolutist ;o)

Jag har under mina snart 40 år aldrig varit full eller ens onykter. Jag har inte känt något behov av att dricka alkohol eller varit nyfiken på alkoholens påverkan. Jag har som mest tagit en klunk öl från min man eller "doppat tungan" i en drink eller liknande (för att känna hur det smakar). Men ALDRIG druckit ett glas själv! 

När jag växte upp var jag en riktig "hemmatjej" och var inte typen som var ute och festade. Jag satt mycket hellre hemma med en kompis, pysslade eller sjöng inne på mitt tonårsrum. Dessutom lyssnade jag på mina föräldrar när de sade att jag vare sig fick dricka alkohol eller röka. Deras ord var min lag. Kan tillägga att mina föräldrar inte var nykterister, utan drack "normalt".

Jag har alltid fått höra att jag "ser ut som en festtjej" (vad nu det innebär?), men det är så långt ifrån sanningen man kan komma ;o) Jag är så glad och tacksam över att mina vänner aldrig dömde ut mig för att jag tackade nej till alkohol och att de accepterade mig som den jag var. De tjatade aldrig på mig, för de visste att det inte var någon idé. Camilla drack helt enkelt inte alkohol!

Jag behövde heller aldrig dricka alkohol för att "våga". Jag har alltid haft väldigt lätt för att ta kontakt med människor, även det andra könet och kallades som barn för "klassens clown". De få gånger jag var på fest, var det jag som dansade och underhöll alla andra mest, spik nykter! Krogen har jag endast varit på två gånger i mitt liv. Inte min grej, då det på den tiden inte var rökförbud och jag lider av astma. Lite tråkigt faktiskt eftersom jag älskar att dansa :o(

I vuxen ålder har jag valt att avstå från alkohol för att jag inte gillar smaken, inte vill bli "någon annan" (det är väldigt viktigt för mig att behålla kontrollen och att inte göra bort sig) samt att jag sett människor i min närhet fara väldigt illa på grund av alkoholmissbruk. Sedan måste jag även erkänna att jag tycker fulla personer ofta beter sig illa/löjligt ;o) En extra bonus är ju att man aldrig mår dåligt dagen efter! Bara en sådan sak ;o)

Jag är lite nyfiken på hur Ni ser på alkohol? Varför dricker Ni? Är det någon mer som har valt, att precis som jag, leva ett liv utan alkohol? Berätta gärna och dela med Er av Era erfarenheter :o)

Kram Milla

Jag kan inte fatta varför folk tyckte jag såg ut som en "festtjej"... Tycker jag ser väldigt snäll och beskedlig ut, eller vad tycker Ni? ;o) Hahaha...

Foto: Johnny Eriksson 1989

Foto: Christer Rytterholm 1993

Foto: Carina Jansson 1987

OBS! Är inte helt 100 på vilket år de olika fotografierna togs.