Jag äter när jag mår bra...

Jag har märkt att jag äter när jag mår bra. Kanske var det därför som jag "var så smal" när jag hade ångest? För mår jag dåligt har jag ingen aptit och kan helt enkelt inte äta.

Nu tänker jag nästan ständigt på mat och vågen står stilla på samma vikt. Kanske måste jag börja acceptera att detta är "min nya vikt"? Jag har ändrat kost och börjat träna (promenerar ett par gånger i veckan samt går på gym tre gånger i veckan). Men ingenting händer. Visserligen är jag ofta trög i magen eller till och med förstoppad (på grund av min medicin) så det är kanske inte så konstigt att jag inte går ned i vikt. Jag bara stoppar i mig en massa, men inget kommer ut... 

Många tror säkert att jag ofta varit deprimerad, men faktum är att jag aldrig varit det! Trots att jag mått dåligt och haft ångest mer än halva mitt liv, så har jag ändå varit relativt positiv och för det mesta glad och sprallig. Jag har gjort många tester hos psykologer där de alltid konstaterat samma sak, att jag inte lider av depression.

Det är väl bara att tacka och ta emot, man kan ju inte lida av alla åkommor som finns...

Äter Du också när Du mår bra eller tröstäter Du kanske när Du känner Dig ledsen och nere? Berätta gärna! Och viktigaste av allt, hur får man stopp på det?

Kram Milla

Finns det något enklare sätt?

När man fotograferar i både RAW och JPEG och sedan vill sortera de olika filformaten i var sin mapp, hur gör man då på snabbast och enklast sätt?

Är det så att man måste sitta och manuellt markera alla JPEG och RAW var för sig? Eller går det att att få dem att lägga sig i olika mappar redan när man importerar bilderna från kameran? Berätta gärna!

Kram Milla

Skärmklipp

Dags att börja jobba = fotografera ;o)

I går fick jag ett tjockt kuvert i brevlådan innehållandes nallar med tillbehör från nallebudet.se. Så nu skall jag sätta igång och fotografera "Alla Hjärtans Dag" foton/kort. Håll tummarna för att de blir bra, tack.

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme (ursäkta kvalitén)

Jag sålde en bild till ett företag för 100 kr...

Jag skrev och frågade Er i ett tidigare inlägg om Ni tyckte att jag skulle godta 100 kr som betalning för en bild som jag lagt ned ca 3-6 timmars arbete på. De flesta tyckte att det var på tok för billigt, (speciellt då bilden skulle säljas till ett företag) vilket jag är beredd hålla med om.

Men tillslut tackade jag ändå ja... Ni kanske undrar varför och det tänkte jag förklara med dessa sex stycken punkter:

1. Det var jag som tog kontakt med företaget och inte tvärtom.

2. Jag hoppas att det kan bli ett fortsatt samarbete med företaget och att jag i framtiden kan tjäna lite mer pengar på varje bild.

3. Jag sålde bilden i låg upplösning, så företaget får/kan endast använda den på sin hemsida samt på facebook.

4. Det kan vara bra att "synas utåt" och få sitt namn publicerat. Kanske kan detta vara en bra referens för framtida uppdrag?

5. Jag brinner verkligen för detta och tycker det är roligt, dessutom lär jag mig en massa på vägen.

6. Har man inte fått en enda krona i inkomst eller bidrag på ett år, åtta månader och sju dagar är 100 kr bättre än ingenting...

Tycker Ni att jag var dum som gick med på detta? Jag är själv osäker på om jag gjorde rätt. Berätta gärna!

Kram Milla

Nästa uppdrag blir att göra en "Alla Hjärtans Dag" bild till företagets hemsida/facebook.

Ni kan se min bild "Gott Nytt År" längst ned till höger i bilden.

Bilden finns även på nallebudets facebook sida...

Skärmklipp från nallebudet.se samt nallebudet facebook.

Å, NEJ!

Jag har i tidigare inlägg berättat att jag drömmer jättekonstiga mardrömmar sedan jag började med medicin mot ångest. I går morse gick det ett steg längre...

Jag har aldrig gått i sömnen eller ens "pratat/gnytt" speciellt mycket när jag sover. Faktum är att jag knappt snarkar och ligger näst intill blixtstilla under hela natten. När min man arbetar på sjön en vecka tar jag inte ens bort överkastet på nätterna, utan viker bara ned en hörna där jag försiktigt "slinker ned" på kvällarna. När jag sedan vaknar morgonen därpå, är det bara att vika upp kanten på överkastet, så är sängen bäddad. Hela "proceduren" tar inte mer än 10-15 sekunder!

Men tidigt igår morse när jag drömde en mardröm vaknade jag av att jag kastade en kudde tvärs igenom rummet. Kudden landade som tur var på golvet nedanför fönstret, men den kunde lika gärna ha slagit ned alla blomkrukorna i fönstret...

Jag blev väldigt skärrad och hade sedan svårt att somna om. Min man som hade klivit upp klockan fyra på morgonen, (för att titta på NHL hockey) hade hört mig "väsnas" inne i sovrummet och undrade vad jag höll på med. Han påstår att han hörde mig dra ut en låda under sängen. Jag vet inte om det stämmer, själv minns jag bara incidenten med kudden.

I morse var jag igång igen, då sparkade jag en häl hårt in i sängstommen på sidan av sängen. Min man vaknade av "oväsendet" och hade sedan svårt att somna om. Jag är orolig för att det kommer bli värre och att kanske till och med råkar ta sönder något eller ännu värre skada min man i sömnen. Sådant har jag sett på tv.

TÄNK OM JAG TVINGAS SLUTA MED MIN MEDICIN PÅ GRUND AV DETTA, Å NEJ, DET VILL JAG INTE!!!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme