Jag andas och lever blogg...

Ända sedan jag började blogga här på Fotosidan har jag "andats och levt blogg".  Jag menar att så fort jag gör något roligt eller det händer något spännande, så vill jag berätta det för Er. Eller om jag råkar ut för en olycka, blir sjuk eller mår dåligt, då vill jag också dela det tillsammans med Er. Det sista jag funderar på innan jag skall somna är vad jag skall blogga om nästa dag och det första jag tänker på när jag vaknar är om någon skrivit ett inlägg.

Detta kan kanske tyckas lite väl "fanatiskt", men jag tror att det är till stor nytta och glädje för mig. Jag som inte arbetat på så länge och inte träffar speciellt mycket folk, får genom min blogg både "använda min hjärna" samt "känna gemenskap" med andra människor. 

För att inte tala om all kreativitet och skaparlust som jag fått utlopp för tack vara mitt bloggande. Heller inte att förglömma all hjälp och glädje Ni alla gett mig :o) Tack för det!

Andas och lever Du också blogg? ;o) Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Ängel...

I dag tänkte jag bjuda på ett "Vykort" som jag gjorde i helgen. Hoppas Ni gillar det :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Är det ok att "skönhetsredigera" bilder på sina husdjur?

Igår lade jag upp en bild på min Nymfparakit Kickan (som för övrigt är en kille ;o) En person skrev då i en kommentar att han tyckte Kickan "såg gammal ut". Jag blev så fascinerad och fundersam över hur han kunde se det? (Kickan fyller nämligen 27 år i mars, en för övrigt mycket aktningsfull ålder för en Nymfparakit ;o)

Jag kom fram till att det måste vara Kickans "virvel" på bröstet (som han haft sedan 5-10 år tillbaka) som troligtvis gjort att han såg "luggsliten" och gammal ut.

Så när jag satt och redigerade ett nytaget foto på honom testade jag att ta bort virveln och vips såg han genast tio år yngre ut ;o) Som han såg ut förr i tiden.

När jag visade bilden för min man och en god vän sade båda två samma sak "nu är det ju inte Kickan längre". Men i detta fall var jag inte ute efter det, utan ville bara ha en bild på en fågel och en nalle när de "ser så bra ut som möjligt". Då tycker jag att det är ok att "skönhetsredigera" och att till exempel ta bort en virvel på en fågel. Om syftet är att ta ett porträtt av sitt (eller någon annans husdjur) då är det en helt annan sak! Då vill man ju visa djuret som det ser ut, få fram dess specifika drag och personlighet. Och självklart skall man inte ljuga om att bilden är redigerad eller göra det utan ägarens godkännande!

Vad tycker Du, är det ok att redigera bilder på sina husdjur? Berätta gärna!

Kram Milla

Före Efter

Foto: Camilla Thieme

Porrigt eller sensuellt?

Ibland när man fotograferar är det svårt att avgöra om en bild kommer att anses vara "porrig". Det är definitivt inte min mening . Jag vill att mina bilder skall vara sensuella, kreativa och vackra :o)

Jag tvekar alltid flera gånger innan jag lägger upp bilder som kan anses vara stötande för andra människor, men samtidigt så står jag helt och fullt för mina alster. Eftersom jag oftast inte har någon annan än mig själv att fotografera brukar det bli många självporträtt och jag vill testa att fotografera det mesta. Så det blir både porträtt och helkroppsbilder (med mycket kläder och med lite mindre kläder ;o)

En del kanske tror att jag älskar att "visa upp mig" men det är så långt ifrån sanningen man kan komma, i alla fall i "verkliga livet". Jag har till exempel inte gått på en offentlig badstrand på över tjugo år!!! Det är en helt annan sak när man kan välja en bild som man tycker ser hyfsad ut och sedan redigera sådant på kroppen som man inte gillar.

Kram Milla

Vad tycker Du, är den här bilden porrig eller sensuell? Berätta gärna!

Foto: Camilla Thieme

Tacksam men vemodig...

Igår tog jag bort alla julsaker... Jag vet, en dag för tidigt, men jag skulle ändå städa så det passade bra ;o)

Varje år blir jag lika vemodig och får samma tankar. Tankar av tacksamhet men även vemod. Jag är så tacksam över att jag fått fira ännu en jul tillsammans med mina nära och kära, att alla fortfarande är i liv (och relativt friska i alla fall :o) Men jag känner också vemod över att det kanske var sista julen då vi fick fira hela familjen, för man vet aldrig vad som hända skall...

Dessa tankar har jag även alltid haft på Nyårsafton, då klockan slår tolv. Istället för att fira och skratta brukar jag stå och gråta och fundera. Vilken muntergök va? ;o)

Känner Ni lika dant eller är jag ensam om detta? Berätta gärna!

Kram Milla

Vår julgran 2010

Foto: Camilla & Marko Thieme