Besök i tropiska växthuset i Uppsala

Om ni inte gillar växtlighet så är det nog ingen ide att fortsätta. Själv tycker jag nog att naturen har de vackraste formerna som finns.

Botan hade en utställning. Vi kom så småningom till Tropiska Växthuset. Min "stora kamera" immade igen fullständigt och eftersom jag aldrig rör linser eller knappt ens filter så fick det bli andra kameror (som jag hade med mig av en händelse och som jag förvarat innanför kavajen..).

Jag kan inte kommentera varje bild för jag lade inte på minnet vad det latinska namnet var, eller det svenska.

Det här har i alla fall något med "svärmor" att göra - minns inte vad. Själv har jag alltid haft ett gott förhållande till mina "svärmödrar" även om jag inte är någon "svärmorsdröm"!

Stor ormbunke..

Som sagt: jag rekommenderar ett besök i det Tropiska Växthuset i Uppsala, finns mycket att titta på där i väntan på våren och sommaren när vi kan gå ut och kolla blommor på marken..;-)

/Tomas

Det är fortfarande vinter

Kylan håller i sig och när man tar med sig kameran får man hålla den under jackan, tror mina batterier börjar bli gamla (åtta år), får kanske investera i nya. Tog i alla fall en promenad för att försöka fånga något av vinterlandskapet.

Jag har alltid tyckt att det ser ut att vara mer snö än vad som syns på ett foto. Svårt att fånga det där.

Nu är det ju inte uppe i träden som det mesta av snön finns..;-)

Ån har frusit till is.

Och solen sken, fast det var kallt ändå. Solen rätt in i kameran!

Tror jag får göra som Bengan: ta en bild av den här kära kameran och lägga ut på bloggen.

/Tomas

Ett tåg kom in på stationen

Det är möjligt och t.o.m. troligt att jag visat dessa bilder tidigare.

Det här loket firade hundraårsjubileum 2014. Faktiskt samma lok som drog tåget i den ödestigra Getåolyckan vid Bråviken på 30-talet. Det var ju inte lokets fel, banvallen rasade och loket blev skadat. Men sedan har det blivit renoverat.

Mycket vacker mekanik och väldigt lite elektronik.

Putsat och klart för avfärd.

En sak jag inte visste: det låter väldigt mycket om ett ånglok. Det är därför folket i bakgrunden håller för öronen.

Det ångar och pyser. Men det var en upplevelse.

Jag har åkt med Lännakatten som dras av lite mindre ånglok, det är också en upplevelse som rekommenderas om ni bor i närheten av Uppsala.

/Tomas