Hallwylska museet

Igår besökte jag Hallwylska museet, ett av Stockholms mest fascinerande stadspalats. Huset byggdes som vinterbostad åt makarna von Hallwyl och stod färdigt 1898. Det var ett hypermodernt hem för sin tid, elektrisk belysning i alla rum, centralvärme och rinnande varmvatten i kranarna.

Redan från början var det bestämt att huset en dag skulle bli ett museum. Det var Wilhelmina von Hallwyl som låg bakom den imponerande samlingen av porslin, vapen, konst och mängder av andra föremål. År 1920 skänkte makarna huset till staten, men de fortsatte själva att bo kvar där livet ut.

Här är matsalen. Längst bort i rummet ser man dörren som leder in till serveringsrummet. Där fanns både varm och kallt vatten för att kunna ha en bra handhygien, det finns också en specialbyggd kakelugn med ett värmeskåp, där maten kunde hållas varm innan den bars in till gästerna.

Wilhelmina lät dessutom bygga om alla takkronor och lampetter så att de kunde drivas med elektricitet i stället för stearinljus.

Jag gick en guidad visning, och då får man komma in i ett par av de annars låsta rummen. Här är galleriet som ligger uppe på vinden, Wilhelmina köpte konst både av kända och okända konstnärer, hon ville visa en stor bredd.

Bredvid galleriet låg en gång en kägelbana, men i dag har utrymmet förvandlats till en plats där Wilhelminas konstsamlingar visas.

Hela huset är fyllt av utsökta detaljer, från tak och golv till de minsta beslag. Här är en bild på de vackra dörrlåsen, som är små konstverk i sig.

I till och med fönstren fanns  det små konstverk.

Självklart fanns det också en balsal, även om den var förhållandevis liten.

Den vackra flygeln köptes 1866 från Steinway & Sons. Ursprungligen hade den ett mörkbrunt träutförande, men när den kom till Sverige byttes det ut mot en mer barockstil med utsökta fanérarbeten.

På vardera sida av balsalen fanns det mindre rum, ett för kvinnorna och ett för männen, där männens rum även fungerade som rökrum. Här är en bild på männens rum.

Det fanns även ett sällskapsrum med ett biljardbord.

Hela husets själ är ett avtryck av Wilhelmina. Det var hon som inredde, samlade och formade hemmet till det praktfulla museum det är i dag. Samtidigt blev jag verkligen imponerad av hur påkostat och modernt huset var redan från början. All den nya tekniken, elektricitet, centralvärme och rinnande varmvatten.

nyanders 2026-02-23 14:57

Tack för ett fint reportage med fina bilder. Jag var där för länge sedan, 80-talet, när jag bodde i Stockholm. Men nu känns det som det är dags för ett nytt besök pga dina bilder.
//Anders

Besvara

Svar från Mari Lidström 2026-02-23 22:08

.Kul att mina bilder lockar till ett besök. Jag tyckte om att gå omkring där, det var en varm och härlig känsla i rummen. Hälsningar! Mari

Svara

Lena Holm 2026-02-23 19:41

Vilket ställe! Jag har aldrig hört talas om detta hus, men jag har nog aldrig riktigt varit turist i Stockholm men än det allra vanligaste. Dörrlåsen var ju väldig fina men jag ser ju att det finns hur mycket som helst att se.
Hälsningar Lena

Besvara

ztenlund 2026-02-23 21:38

Det ligger längs Hamngatan mellan Norrmalmstorg och Nybroplan, på motsatta sidan mot Berzeeli park, så det är inte jätteuppenbart. Sidan av gatan mot Berzeeli är annekterad av en cykelbana, så man om man inte avsiktligen ser efter så tänker man nog inte så mycket på den avvikande fasaden heller. Går man genom Berzeeli park skymmer träd och buskar en del.

Svara

Lena Holm 2026-02-23 22:02

Tack Martin,
för ditt förtydligande. Det är nog inte så konstigt att jag missat det här stället.
Hälsningar Lena

Svara

Svar från Mari Lidström 2026-02-23 22:05

Det var ett intressant och sevärt ställe. Man kan nog besöka det flera gånger och ändå hitta något nytt som man inte har sett. Det tog ca 15 min att gå från station. Hälsningar! Mari

Svara

bildsten 2026-02-23 23:03

Du har fina bilder från Hallwylska museet som är väl värt ett besök. Rekommenderas!
Läs gärna på https://hallwylskamuseet.se/ om varifrån pengarna kom. Willhelmina var född Kempe och arvtagare till bla. Ljusne-Woxna. Genom sitt giftemål med Walther v. Hallwyl kom denne att bli ägare. Han blev genom sitt sätt och starka motstånd mot den framväxande arbetarrörelsen avskydd av Ljusneborna. Kungen, Oskar II, lär ha tagit den gode greven i örat för hans sätt mot arbetarna.

Besvara

TheInvisibleJackal 2026-02-24 18:49

Kul och och trevligt reportage. Jag har varit där två gånger. Första gången på 80-talet i samband med studieåren i Uppsala och sedan någon gång i slutet av 90-talet med min fru.

Hälsningar Jörgen

Besvara