Fotoåret 2024

Tänk då har gått ett år igen, som vanligt har jag vissa månader fotograferat mycket och andra nästan ingenting.

Januari
Är en bild på min diskbänk, jag deltog i Rifos (Riksförbundet svensk fotografi) projekt 52, man får ett nytt tema varje vecka i ett helt år och i januari var temat diskbänk. 

Februari
Då var jag till en fågelmatning i skogen, då kom det en liten flock stjärtmesar, det var första gången som jag såg dessa söta fåglar. 

Mars
Åkte vi ut till ett Naturreservat med en översvämningsskog, när vi kom dit så upptäckte vi att det pågick gäddlek, på den översvämmade våtmarken utanför skogen. Bilderna blev inte så bra men det upplevelsen var häftig.

April
Här är ännu en bild som jag fotograferat till Rifos projekt 52, temat är kameran ljuger. Min bild den svävande planeten.

Maj
Så blir det en bild på harsyrans blommor från en skogspromenad.

Juni
Hela våren var vi och spanande efter ett par häckande hornugglor och i juni så fick vi äntligen se dom. Här är en bild på 2 av dom tre ungarna.

Juli
Ingen sommar utan fjärilar, här är en pärlemorfjäril.

Augusti
Då åkte vi till Läckö, på vägen hem tog vi en liten omväg för att få se Sveriges förmodligen enda täckta bro.
För er som vill se den så finns den i Vaholm.

September
Här är en bild från Virsbo konsthall.

Oktober
En solig dag i oktober fick jag syn på flugor flög omkring vid löven som låg på marken, så givetvis blev dom fotograferade.

November
Då blev det en utflykt till Västmanland för att spana efter en hökuggla, den var lätt att hitta för det var redan några fågelskådare där.

December
Då blev det en tur till Strömsholms slott och ekarna.

Flugor i höstfärger

I slutet av oktober var jag till stugan för att startade upp fågelmatningen. Jag satt med kameran och väntade på fåglarna, men det kom inga. När jag sitter där och känner mig uttråkad, då ser jag nån insekt på höstlöven. Det kan vara svårt att se flugorna på en mobil.

Det slutar med att jag ligger på höstlöven och spanar på flugor.

Lite svartvita bilder

När jag jag var på Naturfotoutställningen i Virsbo konsthall, såg jag många fina svartvita bilder. Då fick jag inspiration till det, så när hösten sprakar med färger fotograferar jag i svartvitt, men det är svårt.

Jag börjar med några bilder från Virsbo konsthall.

Jag har med en bild, den längst ut till höger.

Det finns spännande fönster att fotografera där.

Jag tog en promenad i området.

När jag var hemma gav jag mig ut och försökte få till några naturbilder i svartvitt.

Oljekoken och Vaholms brohus

På vägen ner till Läckö tog vi en liten omväg via Gössäter, där man under åren 1893–1897 tillverkade olja från alunskiffer. Oljan användes främst till impregnering av järnvägsslipers, då den inte höll måttet för andra ändamål. Idag finns endast några få ruiner kvar, bland annat resterna av ett boningshus..

I skogen skymtar en gammal ruin, men trots att den ligger nära vägen är det lite besvärligt att ta sig dit. Vatten, lera och tätt växande träd gör det lite svårt.

Som ni kan se på bilderna är det ganska stökigt där, men av någon märklig anledning dras jag till sådana miljöer. Det är något speciellt med kontrasten mellan den vildvuxna skogen och de gamla betongruinerna.

På vägen hem tog vi en annan omväg och besökte Sveriges enda brohus som finns i Valholm. Brohuset byggdes någon gång i mitten av 1800-talet och genomgick en renovering 1992, då det nästan hade rasat samma.

Bron är 34 m lång.

Det var allt från den här resan.

Hindens rev

I slutet av augusti åkte vi på en kort resa till Läckö. Vi ville bland annat vandra på Hindens rev. Det är ett rev som går ut i Värnen och är 5 km långt. Hindens rev ingår i Hindens Udde-Svalnäs Naturreservat.

Det är mycket grönska på revet så man ser inte Värnen så mycket men vi hörde vågorna hela tiden.

Men ibland så kommer det en glugg och man får se vatten.

Allra längst ut på udden är den bara stenar, vi hade svårt att komma ut dit för vassen växte högt och det var ganska högt vatten.
När vi väl kom ut så kunde jag inte ta nån bild för jag skulle behövt ett vidvinkel objektiv. Men den här bilden är tagen en bit därifrån.

Vi tyckte det var helt klart värt att vandra den sträckan, men jag rekommenderar att vandra på våren innan vassen blivit för hög så ni lättare ser slutet på udden.

Ha bra skor, för långa bitar så går man på små stenar, vilket blir lite jobbigt när dom glider undan och fötter sjunker ner.

Ska man ta med sig hund, tänk på att det finns mycket huggormar, vi såg 2 st.

Vi bodde på Naturum Viktoria huset. Det ligger jätte fint och det var tyst både utomhus och inomhus, vi sov väldigt bra där. Åker man som vi på lågsäsong så är det långt till matställen men det finns en restaurang på hotellet.

300 m från hotellet ligger Läckö slott.

Nästa inlägg får ni se vad vi gjorde på vägen ner och hem.