Jag och min kamera.
En natt med ficklampor, kameror och lysmaskar
Nu har jag varit ute på en lite annorlunda nattfotografering. Vi var tre personer som möttes kl 23:30 på en parkering i utkanten av stan, laddade med ficklampor, pannlampor och kameror. Målet var att leta efter nattaktiva insekter och försöka fånga dem på bild.
Det visade sig snabbt att det inte var helt enkelt. Att hitta dem var svårt och att fotografera dem var ännu svårare. Ljuset skulle bli lagom, skärpan skulle sitta, och insekterna satt inte alltid stilla. Men vi kämpade på, och till slut lyckades vi alla få till några riktigt fina bilder.
Nattens höjdpunkt för mig blev lysmasken. Den där lilla skalbaggen som inte alls är en mask, utan det är honan som är vinglös, hon lyser med sitt gröna ljus för att locka till sig hanar. Det var väldigt länge sedan som jag såg en lysmask eftersom jag är en morgonmänniska så sover jag när sommarnatten blir mörk.
Trots att jag var helt slut dagen efter känner jag redan att jag vill ut igen. Särskilt för att försöka få fler bilder på lysmasken, den var nattens verkliga höjdpunkt.
En sval paus vid Ingbokällor
På väg upp mot Gävle och Fjärilsvägen tog vi en paus vid Ingbokällor, här finns bord och bänkar där man kan äta sin matsäck. Det finns en bred spång vid första källan sen blir det en vanlig smal spång på marken.
Det är imponerade vilken mängd vatten som rör sig här, för varje dygn strömmar det ungefär 4,3 miljoner liter upp ur marken, det blir 50 liter per sekund.
I det klara vattnet lever amerikansk bäcköring, en art som planterades in här i början av 1900‑talet.
Vattnet har en genomsnitts temperatur på 7 gr.
Vi fortsatte gå längs den lilla bäcken där vi såg några orkideer som blommade.
Det var en väldigt varm dag så det var skönt att gå in i skogens skugga och gå längs den porlande bäcken. En kort och skön paus som jag kan rekommendera om man är i närheten.
En dag med fjärilar i Grinduga
I midsommar åkte jag till Fjärilsvägen i Grinduga, ett ställe jag länge velat besöka. Jag fick följa med två fjärilskunniga guider som både kände området väl och visste var man kunde hitta dom olika fjärilsarterna. Mina egna förhoppningar var att få fotografera Makaonfjärilen och Hagtornsfjärilen.
Den första fjärilen vi stötte på var Aspfjärilen. Den satt mitt på vägen, under dagen såg vi flera som gjorde precis likadant. Ibland flög de upp och försvann in bland buskarna långt inne, där det inte gick att få någon bild. Så de bästa bilderna blev faktiskt dom på grusvägen.
Blåvingar… ja, där ger jag nästan upp. De känns helt omöjliga att lära sig, så den här får helt enkelt bara vara en blåvinge. Dom är vackra men hopplöst förvirrande.
Det knepiga med fjärilsfoto är att de gärna sitter mitt inne i växtligheten som den här violettkantad guldvingen.
Vi såg Hagtornsfjärilar hela tiden, och flera Makaonfjärilar som mest svepte förbi utan att stanna. Efter lunch fick jag syn på en Hagtornsfjäril som landade en bit bort, men innan jag hann fram var den redan borta. Jag stod kvar en stund och plötsligt kom en Makaonfjäril och satte sig på en blomma. Den satt kvar tillräckligt länge för att jag skulle hinna ta några bilder

När vi började gå tillbaka trodde jag nästan att jag skulle få åka hem utan en enda bild på Hagtornsfjärilen. Men precis i slutet dök två stycken upp och flög omkring där vi stod, vi var tre som hoppades att de skulle landa. Till slut gav de andra upp, men jag stod kvar och då landade den ena. Snart kom den andra dit och började uppvakta honan som satt stilla. Båda flaxade med vingarna, och hanen gjorde små uppflygningar innan han återvände. Det blev som en vacker dans.
Det blev en dag med många fjärilar och ännu fler bilder.
Sommarens första galopp i gröna hagar
I söndags var det dags för en av årets traditioner, hästarna från Vilsta ridskola fick ridas till Ekeby ridskola för att släppas på sommarbete. Det tar lite drygt en timme att rida dit, första delen av vägen går genom industriområdet, men efter det blir det en lugnare miljö för både ryttare och hästarna.
Här kommer hela gänget till Ekeby.
När de kommer fram till hagen ställs alla hästar upp på rad längs staketet, sedan släpps dom samtidigt. Man blir glad när man ser hela flocken som galopperar runt i hagen med svansarna högt och öronen spetsade.
Här tar Kendor några glädje skutt.
Han har lite matsäck med sig i munnen.
I Vilsta finns inte tillräckligt stora hagar för att alla hästar ska kunna gå tillsammans, så här på sommarbetet blir det många nya möten.
Andy gör sig fint mot det gröna gräset och blommorna.
Han var den första hästen så rullade sig.
Nu väntar en lång och välförtjänt sommar för hela gänget, gröna hagar, långa dagar och lugna kvällar. Jag hoppas att alla våra fina hästar får en riktigt härlig sommar och även alla andra.
Bärfis på catwalken
Idag när jag var ute vid vår stuga upptäckte jag att strimlusen äntligen har krupit upp ur sina vintervisten. Nästan alla hade samlats på en av hundkäxen som blommade, bara några få hade valt att slå sig ner någon annan planta.
Strimlusen är ju Sörmlands landskapsinsekt, så det kändes extra passande att jag äntligen fick några bilder på den, särskilt eftersom jag själv bor här i Sörmland.
Strimlusens svarta och röda ränder fungerar som en varningssignal till fåglarna, de berättar att den är giftig och därför inte är någon bra idé att äta.
Även för oss människor är arten illaluktande, strimlusen hör till den grupp skinnbaggar som i vardagligt tal brukar kallas ”bärfisar”, just för att de kan avge en illaluktande doft när de känner sig hotade. 
Jag passade också på att testa några dubbelexponeringar direkt i kameran, här är en av bilderna.
Det blev många bilder i dag, men jag ska inte plåga er med fler, det här får bli den sista.
Varje gång jag fotograferar en art som jag inte har tagit nån bild på så lär jag mig något nytt, det gör hela upplevelsen ännu roligare.

















