Kabblekan i fokus och fotografen i leran

Nu är det tredje året i rad som jag åker ut till Rördrommen mellan Eskilstuna och Strängnäs för att fotografera kabblekan. Kvällen var varm och stilla en riktigt fin kväll, det var bara vi och fåglarna som rörde sig där ute.

Spången ut till fågeltornet är fortfarande under renovering, räcket är i ganska dåligt skick så man gör klokt i att inte luta sig mot det. Spången är ganska smal så det är svårt att få plats med stativet, vilket gör det lite trixigt att få till bilder utan skakningar.

Hela marken lysta gult av kabblekans blommor.

Jag hade tagit på mig gummistövlarna eftersom jag ville komma ner på marknivå och få en annan vinkel. Jag gjorde samma sak förra året och kände mig ganska säker på att jag kunde se var marken var stadig. Men där misstog jag mig, jag hann bara ta ett par steg innan foten sjönk ner och jag tappade balansen. Av ren reflex tryckte jag ner stativet för stöd, det det sjönk ner ca 30 cm, det var nära att jag föll. Med lite kämpande fick jag loss både foten och stativet och tog mig upp på spången igen. Det blev inga fler försök den kvällen.

Som vanligt lyckades jag smutsa ner mig, det händer nästan varje gång jag är ute med kameran, förr eller senare ligger jag på knä, sitter i mossan eller halkar ner i något blött. Med tiden har jag till och med myntat ett eget uttryck för det här beteendet ”Bara för att man lärt sig gå behöver man inte sluta krypa.” 

Jag avslutar med en bild som är en dubbelexponering direkt i kameran. För att få in lite stammar i bakgrunden tog jag först en oskarp bild av stammarna och några kabblekor. Därefter tog jag en närbild på ett par kabblekor, och de två exponeringarna smälte ihop till den slutliga bilden.

Fågelliv och vårvindar i Oset

I helgen följde jag med OKE (Ornitologiska Klubben i Eskilstuna) till naturreservatet Oset i Örebro. Vi parkerade vid Rävgången och promenerade därifrån mot Rävgångsstugan. Strax innan stugan fick vi syn på två vitkindade gäss. 

Framme vid Rävgångsstugan tog vinden i ännu mer. Jag var verkligen glad att jag hade mössa, vantar och en vindtät jacka, för trots att solen fortfarande lyste blev det riktigt kyligt när blåsten svepte in över vattnet.

Strax utanför stugan fick vi syn på både en gråhakedopping och en svarthalsad dopping, två arter jag aldrig sett tidigare. Jag lyckades bara få bild på gråhakedoppingen, men det var en utmaning i sig, vinden gjorde att kameran skakade.

Vi fortsatte vidare mot Naturum, som vi bara passerade den här gången och gick vidare mot Rosenbergs stugan. Tempot var lugnt och behagligt så att alla hann med och kunde njuta av omgivningarna. Uppe i ett träd fick vi syn på en större hackspett som satt och letade mat bland grenarna.

När vi kom fram till Rosenbergsstugan gick vi in och tog fram vår matsäck. Det var skönt att få sätta sig ner en stund och komma undan den envisa vinden.

Efter pausen gick vidare, när vi passerade skrattmåskolonin var det full aktivitet.

I en lugnare damm, simmande en ensam svarthakedopping.

I gräset en bit bort gick ett par grågäss.

Nu gick mot Naturum igen.

Vid Naturum var det dags för lunch. Uteserveringen låg i lä, så vi kunde äntligen sitta ute och äta utan att frysa. Solen värmde ordentligt nu, och det var skönt att kunna ta av sig några lager och bara njuta av pausen innan vi fortsatte vidare.

Här häckade två par sothönor, och de verkade helt obekymrade över vår närvaro.

Oset är ett stort naturreservat med många olika stigar att både gå och cykla på. En karta är verkligen bra att ha med sig, det gör det betydligt lättare att hitta rätt i området. Vår promenad blev ungefär sju kilometer lång. Ornitologerna som var med såg många fler arter än jag, tack vare sina kikare, men jag minns inte alla namn. Trots att reservatet är stort och variationsrikt blir man då och då påmind om hur nära bebyggelsen faktiskt ligger.

Viktig för oss besökare är att följa reglerna när vi vistas i naturreservat och på Oset får man inte gå överallt.

En kväll hos sipporna

En aprilkväll åkte vi ut till sipporna. Vi började vid mosipporna som växer i tallskogen, där står de som små och sköra väsen bland de höga stammarna. Det är en alldeles särskild känsla att se de små blommorna fångas av det svaga kvällsljuset där de står bland de mäktiga tallarna.

Vi lämnade mosipporna och åkte vidare till backsipporna på Sofiebergsåsen, vi ville hinna med att fånga det sista ljuset innan det blev för mörkt.

På väg till bilen fotograferade jag den här krokiga tallen som jag tycker om.

Disig vinterdag på Hjälmaren

Igår tog vi en av vinterns mest isigaste promenad, ut på den frusna Hjälmaren vid Herrfallet. Ute på isen höll ett par män på att göra i ordning sin isjakt. Först trodde jag att de snart skulle ge sig ut över sjön, men jag undrade samtidigt hur det skulle gå, det var ju helt vindstilla. Men det visade sig att dom gjorde isjakten redo att transporteras bort.

Det fanns även två andra isjakter.

Sedan gav jag mig ut på isen för att se om jag kunde hitta ett bra motiv. Längre bort fick jag syn på en liten ö med några träd, och jag tog fram stativet för att få en stabil komposition. Men precis när jag fällde ut benen gick det ena av dem av i tre delar. Där stod jag, mitt ute på isen, med ett trasigt stativ och det andra stativet låg förstås hemma, en timmes bilresa bort. Det var bara att göra det bästa av situationen och höja ISO för att ändå få ett någorlunda långt skärpedjup.

Det blev en riktigt bra fotodag. Diset låg precis lagom tjockt för att bakgrunden skulle kännas mjuk och stilla, och det tunna vattenskiktet ovanpå isen gav vackra speglingar. Isen var fortfarande rejält tjock, runt 15–20 centimeter, så till och med jag, som vanligtvis är ganska obekväm med att gå på is kände mig trygg.

På väg till bilen tog jag en sista bild på båtarna som ligger på hög och väntar på våren.

Hallwylska museet

Igår besökte jag Hallwylska museet, ett av Stockholms mest fascinerande stadspalats. Huset byggdes som vinterbostad åt makarna von Hallwyl och stod färdigt 1898. Det var ett hypermodernt hem för sin tid, elektrisk belysning i alla rum, centralvärme och rinnande varmvatten i kranarna.

Redan från början var det bestämt att huset en dag skulle bli ett museum. Det var Wilhelmina von Hallwyl som låg bakom den imponerande samlingen av porslin, vapen, konst och mängder av andra föremål. År 1920 skänkte makarna huset till staten, men de fortsatte själva att bo kvar där livet ut.

Här är matsalen. Längst bort i rummet ser man dörren som leder in till serveringsrummet. Där fanns både varm och kallt vatten för att kunna ha en bra handhygien, det finns också en specialbyggd kakelugn med ett värmeskåp, där maten kunde hållas varm innan den bars in till gästerna.

Wilhelmina lät dessutom bygga om alla takkronor och lampetter så att de kunde drivas med elektricitet i stället för stearinljus.

Jag gick en guidad visning, och då får man komma in i ett par av de annars låsta rummen. Här är galleriet som ligger uppe på vinden, Wilhelmina köpte konst både av kända och okända konstnärer, hon ville visa en stor bredd.

Bredvid galleriet låg en gång en kägelbana, men i dag har utrymmet förvandlats till en plats där Wilhelminas konstsamlingar visas.

Hela huset är fyllt av utsökta detaljer, från tak och golv till de minsta beslag. Här är en bild på de vackra dörrlåsen, som är små konstverk i sig.

I till och med fönstren fanns  det små konstverk.

Självklart fanns det också en balsal, även om den var förhållandevis liten.

Den vackra flygeln köptes 1866 från Steinway & Sons. Ursprungligen hade den ett mörkbrunt träutförande, men när den kom till Sverige byttes det ut mot en mer barockstil med utsökta fanérarbeten.

På vardera sida av balsalen fanns det mindre rum, ett för kvinnorna och ett för männen, där männens rum även fungerade som rökrum. Här är en bild på männens rum.

Det fanns även ett sällskapsrum med ett biljardbord.

Hela husets själ är ett avtryck av Wilhelmina. Det var hon som inredde, samlade och formade hemmet till det praktfulla museum det är i dag. Samtidigt blev jag verkligen imponerad av hur påkostat och modernt huset var redan från början. All den nya tekniken, elektricitet, centralvärme och rinnande varmvatten.