Fotoåret 2025

Januari
Årets första månad började i skogen, vid den lilla fågelmatningen som blivit ett av mina favoritställen. Jag gick dit fyra gånger under januari, det var också här jag fick se stjärtmesar för allra första gången. De små, vita, runda dunbollarna som flög runt är jätte söta,  så att få fotografera dem blev en fin start på året.

Februari
Var jag  till samma fågelmatning, här dyker kungfågeln ofta upp, och just den här dagen hade jag turen att få se den igen. Ljuset var nästan obefintligt, en sådan där riktigt mörk vinterdag när skogen känns tätare än vanligt, men det ger en härlig skogskänsla i bilderna.

Mars
En kväll när vi var på väg hem från ett naturreservat, var det en vacker sol nedgång vid Mälaren. Det kan man inte missa så det blev ett spontant fotostop.

April
Tog jag mig till Sofiebergsåsen, där är hela sluttningen var täckt av backsippor, det är ett vackert vårtecken.

Maj
I slutet av maj reste vi till Lofoten för att vandra, och den här dagen väntade Tjeldbergstinden på oss. Vår guide valde inte den lättaste vägen upp, utan gav oss en rejäl utmaning, en brant som tog ungefär 45 minuter att klättra, där vi hela tiden fick hålla oss i grenar och stenar för att ta oss fram.

Bilden tog jag precis innan den tuffa delen började, när vi stod där och klädde av oss några lager inför det som väntade. Vi visste inte riktigt hur brant det skulle bli, men när vi väl kom upp för den var vi alla både trötta och stolta. Ett av de där ögonblicken när man känner att kroppen klarar mer än man tror.

Juni
På midsommardagen åkte vi till Munkhyttan för att fotografera Asknätfjärilen, en rödlistad  och fridlyst art som bara finns på några få platser i landet. Det var en varm och solig dag och det flög många olika fjärilar men Asknätfjärilen var förstås huvudpersonen, och vi hade turen att både se den flera gånger och få många fina bilder. 

Juli
Det blir ännu en på en fjäril, den här gången en vinbärsfuks. Det har verkligen varit ett fjärilsår vid vår stuga och dom trivs vid ett snår av kardborrar.

Augusti
Då blev det något helt annat än natur och fjärilar, en bild på Farlix, sångaren i horrorpunkbandet Luvghul. Det är inte en musikstil som jag förstår mig på, men scen­showen var helt otrolig. Dom stod inte stilla många sekunder, och energin bara slog emot en från scenen. För mig blev det en rolig utmaning att försöka fånga deras uttryck i bild och alla rörelser som sker så snabbt.

September
I september brann ett gammalt öde hus ner, en gammal fabriksbyggnad bara tio minuters promenad från där jag bor. När jag kom dit var branden redan under kontroll. Räddningspersonalen stod mest och övervakade, och lät byggnaden brinna ner på ett säkert sätt. Som tur var kom ingen person till skada.

Oktober
Åkte vi till hjorthagen i Mariefred med förhoppningen att fotografera hjortar i brunst. Men hjortarna hade helt andra planer den här dagen och höll sig undan.
På vägen tillbaka mot bilen så passerade vi slottet, förändrades allt. Solen bröt igenom och sjöröken låg som ett tunt, dansande lager över vattnet. Det blev plötsligt en helt annan sorts fototillfälle.

November
En dag när jag kom hem från jobbet berättade min man att en duvhök satt på en gammal skorsten i närheten och åt på en nyfångad duva. Den satt inte långt från vår balkong, så det var bara att hämta kameran och passa på. 

December
Då låg kameran mest hemma, men en dag fick den ändå följa med ut. Det hade nämligen dykt upp en nötkråka i vår stadspark. I två år har jag åkt iväg till en plats där arten brukar komma till en matning, en plats som nästan garanterar att man får se den, men inte när jag varit där.

Därför blev jag extra glad när den plötsligt satt där, bara några minuter hemifrån, ett fint avslut på året.

När jag ser tillbaka på mitt fotoår 2025 känner jag mig verkligen nöjd. Det blev kanske inte alltid mängder av bra bilder, men det är inte heller det som betyder mest. Fotointresset tar mig ut, till skogar, fjäll, fjärilsmarker, konserter och oväntade möten mitt i vardagen.

2025 blev ett år fyllt av natur, minnen och en del överraskningar. Jag ser redan fram emot vad nästa år kommer att bjuda på.

En lärorik dag med Eamon Hicky

Igår var jag på en clinic med Eamon Hicky. Han arbetar med att bygga upp förtroende mellan häst och människa från marken. Under dagen visade han hur han jobbar med unghästar.

Han började med en unghäst som han först skapade trygghet och tillit hos, för att sedan kunna lägga på en sadel och till sist sin egen tyngd. Med nästa unghäst fokuserade han på att få den att lugnt och avspänt gå in och ut ur en transport.

Han arbetar hela tiden med att skapa kontakt mellan sig och hästen, och att få hästen att slappna av. När hästen hittar lugnet och har kontakt belönas den med mjuka smekningar och avslappnande massage.

Det var roligt och fascinerande att se hur kontakten mellan honom och hästarna hela tiden blev starkare. En mycket givande eftermiddag.

Jag åkte dit i god tid eftersom det föll så vacker snö, jag tänkte passa på att ta några bilder på hästarna i snöfallet. Men innan jag hann fram hade snöandet upphört, det blev ändå några bilder på hästarna.

Äntligen fick jag se nötkråkan

Strax före jul fick jag äntligen uppleva och fotografera den smalnäbbade nötkråkan. I två år i rad har jag gjort utflykter till en fågelmatning där den brukar visa sig, men båda gångerna har turen inte varit på min sida. Men i år blev det annorlunda, istället för en längre resa behövde jag bara promenera ungefär en kilometer till stadsparken. 

Den inte är lätt att få syn på, trots att jag fått tips om exakt vilka träd den brukar sitta i.

Jag stod där vid träden och gick runt och spanade, men hur jag än letade såg jag den inte. Till slut började jag nästan ge upp och tänkte att den nog hade dragit vidare. Plötsligt flög ut ur trädet och landade på marken framför mig. Den promenerade runt helt obekymrat och letade efter mat, som om min närvaro inte spelade någon som helst roll.

Efter en stund flög den upp i en gran och satte sig där. Den satt stilla en kort stund, spanade runt och dök sedan ner till marken igen för att fortsätta leta efter mat. Så höll det på en bra tag, till slut lyfte den och flög iväg mot ett annat område, och jag stod kvar med känslan av att ha fått dela en liten bit av dess vardag.

Bara hundra meter bort sitter det ofta en pilgrimsfalk vid ett av kyrktornen, så jag passade på att gå dit och ta några bilder. Jag har "bara" 400 mm‑objektiv, så jag har beskurit bilden ganska rejält. Det är verkligen något speciellt med att ha både pilgrimsfalk och nötkråkan inom promenadavstånd.

Fågelliv bland stadens hus och gator

I dag gick vi ner till Stadsparken eftersom man hade sett en nötkråka där i går. Då var vi på kalas, så vi missade den. Vi och några andra var på plats så fort det ljusnade, men ingen av oss fick syn på fågeln.

På vägen hem stötte vi på andra kråkfåglar som jag passade på att fotografera. Jag tycker om att fånga djurlivet mitt i centrum.

Jag hade ingen aning om att blåmesar uppskattar söt dryck och till och med dricker den med sugrör:)

Blåmesarna var så ivriga att de nästan kröp rakt in i påsarna för att leta efter något ätbart.

När vi nästan var hemma såg vi ett gäng kråkor som hade hittat en stor brödbit som alla ville åt, så fort någon hade fått tag i brödbiten försökte de andra genast sno den.

Den här kråkan verkade som att han skulle få behålla hela brödbiten. Han satt här en stund innan han flög iväg, med de andra kråkorna tätt efter.

Det blev även en bild på en duva. De lever rätt farligt här i stan, för duvhöken ser dem som en god middag.

Här är några bilder på en duvhök som tagit en duva. Jag tog dem från balkongen för nästan en månad sedan, precis när jag kom hem från jobbet.

Det var lite från fågellivet mitt i centrum , en påminnande om att naturen alltid hittar sina egna sätt att leva, även mitt i stadens kaos.

Färg, form och får i Snösätra

I lördags gjorde vi i Eskilstuna Fotoklubb en utflykt till Stockholm. Första stoppet blev ett studiobesök hos Crimson, där vi fick en intressant genomgång av hur hela framkallningsprocessen går till. Det som överraskade många av oss var hur mycket hantverk som fortfarande ingår i arbetet, trots all modern teknik.

Efter besöket på Crimson åkte vi vidare till Snösätra kulturkvarter, ett färgstarkt område för graffitikonstnärer. Kvaliteten på målningarna varierar en hel del, vissa är nästan bara klotter, medan andra är otroligt välgjorda och vackra.

@TimTimmey

@Lukas046.art

Det var en väldigt blåsig dag när vi var där, så vi hade nästan hela området för oss själva. Här kikade vi in på en del av området som var stängt, där det finns en scen och några fikabord.

@Sagieart

@Vickanart

På andra sidan av området låg en björkhage med får, vilket skapade en kontrast till all färgstark graffiti.

Trots stormen Amy, blev det en riktig bra dag.