Kabblekan i fokus och fotografen i leran
Nu är det tredje året i rad som jag åker ut till Rördrommen mellan Eskilstuna och Strängnäs för att fotografera kabblekan. Kvällen var varm och stilla en riktigt fin kväll, det var bara vi och fåglarna som rörde sig där ute.
Spången ut till fågeltornet är fortfarande under renovering, räcket är i ganska dåligt skick så man gör klokt i att inte luta sig mot det. Spången är ganska smal så det är svårt att få plats med stativet, vilket gör det lite trixigt att få till bilder utan skakningar.
Hela marken lysta gult av kabblekans blommor.
Jag hade tagit på mig gummistövlarna eftersom jag ville komma ner på marknivå och få en annan vinkel. Jag gjorde samma sak förra året och kände mig ganska säker på att jag kunde se var marken var stadig. Men där misstog jag mig, jag hann bara ta ett par steg innan foten sjönk ner och jag tappade balansen. Av ren reflex tryckte jag ner stativet för stöd, det det sjönk ner ca 30 cm, det var nära att jag föll. Med lite kämpande fick jag loss både foten och stativet och tog mig upp på spången igen. Det blev inga fler försök den kvällen.
Som vanligt lyckades jag smutsa ner mig, det händer nästan varje gång jag är ute med kameran, förr eller senare ligger jag på knä, sitter i mossan eller halkar ner i något blött. Med tiden har jag till och med myntat ett eget uttryck för det här beteendet ”Bara för att man lärt sig gå behöver man inte sluta krypa.”
Jag avslutar med en bild som är en dubbelexponering direkt i kameran. För att få in lite stammar i bakgrunden tog jag först en oskarp bild av stammarna och några kabblekor. Därefter tog jag en närbild på ett par kabblekor, och de två exponeringarna smälte ihop till den slutliga bilden.



Hälsningar Lena
Det är verkligen en sevärdhet så få besöker. Jag gillar den typen av miljöer, fast att det ofta är svårt att få till bra bilder men jag dras till det vilda och otämjda. Hälsningar! Mari
Tack så mycket! Man kan snabbt fastna i träsken, det går fortare än vad man tror. Det var tur att jag hade stövel för jag kunds hjälpa till att dra i skaftet. Nu ska jag försöka att undvika att kliva ut i träsk. Hälsningar! Mari
Nu blev jag lite nyfiken på blomman och kollade på nätet.
Jag fick veta att namnet kom från danskan och den heter på svenska "kabbeleka", men dialektalt säger man "kabbleka". Den användes utvändigt som medicinalväxt mot hudförändringar. Den är giftig. På våren plockade man den för att den med sin intensiva gula färg förmedlade känslan att ha fått solen inomhus.
Mvh Wolfgang
Tack så mycket! Intressant fakta du har letat fram om den. Man lär sig. ått nytt varje dag. Hälsningar! Mari