Ett äventyr på Lofoten med vandring och vyer, del 1
Den 25 maj klev vi ombord på nattåget i Stockholm, med siktet inställt på Narvik, porten till Lofoten. Det var vår första nattågsresa någonsin, och bara det i sig var ett äventyr.
Resan blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. En vecka innan avfärd ändrade SJ tidtabellen, och tåget avgick plötsligt två timmar tidigare än planerat. Dessutom fick vi bara behålla vår sovkupé fram till klockan 06:00 – och där stod vi i Boden, med ett fem timmar långt uppehåll framför oss.
Vi reste med ett äventyrsbolag som heter Ute med Niclas, där fokus ligger på utomhusaktiviteter, små grupper och stora upplevelser. Vi var totalt nio personer i vår grupp, vilket skapade en varm och personlig stämning redan från start.
Eftersom tåget var försenat kom Niclas till undsättning. Han mötte upp oss i Abisko istället för Narvik, vilket sparade oss en timmes restid, en liten men värdefull vinst efter många timmar på resande fot.
När vi till slut rullade in vid vårt boende, klockan var närmare 22:00. Då hade vi varit på väg i över ett och ett halvt dygn. Trötta? Ja. Men mest av allt förväntansfulla. Vi hade lämnat vardagen bakom oss, och nu väntade Lofotens vidsträckta landskap, midnattssol och stillhet.
När vi tog en bensträckare så tog jag min första bild på Lofoten. Bilderna från resan kommer att vara av olika kvalité och format, för jag även tagit bilder med mobilen.
Efter frukost började vi dagen med en byvandring för att lära känna området. Det var skönt att ströva runt, känna havsbrisen och få en första känsla för platsen. Efter byvandringen besökte några av oss ett galleri med Lars Lerins akvareller från Lofoten.
Efter lunchen gav vi oss ut på veckans första vandring. Terrängen var snäll, utan branta stigningar – en perfekt start. Vi passerade Lilla Kungsvattnet, Stora Kungsvattnet och Prestvannet. Även Lofoten har haft en kall vår så det låg ganska mycket snö kvar, vilket inte inte brukar göra den här tiden.
Framme vid Prestvannet tog vi en paus och åt lite mellanmål.
Snart var vi tillbaka i Kabelvåg, där Lofotkatedralen tornar upp sig. Den byggdes i slutet av 1800-talet och rymmer hela 1 500 personer, en imponerande träkyrka.
Dag 2, började kl. 9 med en vandring från Haukland Beach över fjället Mannen till vackra Uttakleiv Beach. På vägen tillbaka tog vi den gamla kustvägen, en fantastisk runda med utsikt över både hav och fjäll.
Nu har vi kommit upp en bit, jag vänder mig om och får den fanatiska utsikten åt ena hållet.
När jag vrider på mig blir utsikten helt annorlunda men lika vacker, kanske vackrare enligt mig.
Det var jag och min man som gjorde den här resan tillsammans, en gemensam dröm om att upptäcka Lofoten.
Nu är vi framme vid Uttakleiv Beach.
Nu är det en lätt vandring på 3 km tillbaka till Haukland Beach.
När vi kom fram till Haukland Beach stod Fia, resans kock, redan redo vid grillen. Medan vi slappnade av efter vandringen bjöds det på god lunch i havsbrisen.
Flera i gruppen badade i det iskalla vattnet, runt 8–10 grader, ja, även jag tog mod till mig och hoppade i!
På eftermiddagen besökte vi Eggum i nationalparken. En tydlig skylt på vilka regler man ska följa.Till skillnad från tidigare dagar var detta ingen ledd vandring, här fick var och en promenera i sin egen takt, upptäcka platsen på sitt sätt och bara njuta av stillheten.
Vi hade tänkt gå hela vägen fram till vattenfallet, men det visade sig vara längre än vi trott. Vi fick vända om, men det gjorde inget, promenaden var vacker ändå.











🤩
Hälsningar Lena
Hälsningar från en stugkompis.
/Affe
naturens egna ljud
tack för resan