Sitta i skogen och vänta på grävlingen
Jag sitter ner bakom några unggranar och har kameran beredd, man sitter där helt tyst och stilla. Småfåglarna kvittrar högt, tiden stannar nästan upp och man hör minsta gren som bryts. Man tittar lite nu och då på sitt sällskap efter tecken på om han har sett något. Tranorna ropar en bit bort, göken gal emellan åt men vid grytet är det helt lugnt. Baken börjar få träsmak, tyst försöker man ändra ställning. Plötsligt så är grävlingen där, den tittar rakt emot mig, jag kan knappt andas ändå mindre röra mig... ska jag våga trycka på avtryckaren... Jag tar första bilden grävlingen tittar på mig igen, tyst ber jag den stanna en stund till, jag är inte farlig. Jag tar en bild till, får ögonkontakt med grävlingen igen och lika plötsligt som den kom fram så försvann han bort. Jag återgår till den tysta lugna väntan, det börjar bli mörkt, morkullorna flyger sina rundor. Jag packar ihop, smyger tyst därifrån.
Hälsningar Lena
Hälsn!
/Janne